Mannen som hette Ergott hade inte förväntat sig den blixt av smärta som plötsligt pulserade genom hela hans kropp. Som paralyserade honom till den grad att han föll ned i en boll på marken med ett flickaktigt tjut av smärta. Han tappade svärdet som föll på Marulds fot, och den tredje vände sig chockerat om med ett dumt “vad fan…?”. Faegrim, t…[Read more]

Arlin gav henne ett litet leende då hon försökte memorera det falska namnet, och han lärde henne uttala det korrekt. En liten rättelse, men det skulle låta märkligt annars, om hon inte sade det med en kaldrländares hårda artikulation. Det var spännande, romantiskt till och med, att låtsas att de var gifta även om de inte var det. Hennes lill…[Read more]

Yazfein visste inte hur långt försprång Ragnhildr hade och valde att inte nämna det eller att det kunde vara försent redan. Det var tankar han fick behålla för sig själv nu och istället fokuserade han på Maeve. Satt upp och följde hennes ritt ut ur staden för att sedan slå henne följe i den halsbrytande galoppen. Han håller blicken på Maeve så go…[Read more]

Brand mötte Leidas blick lite lätt och ler nästan lite nervöst när hon lägger sin hand på hans arm. Han studerar Torfi, Hillevi och sen tillbaka till Leida medan tystnaden har lagt sig över ringen. Att ingen, inte ens sett bud från Ulfhedna hade anlänt var underligt, inte förolämpande men underligt. Hillevi’s förklaring till varför de var rustad…[Read more]

Han lyssnar noga medan hans händer vant och snabbt sadlar hästen, ser till att spänna åt alla remmar ordentligt innan han håller i tyglarna, redo att ge sig av när helst Maeve skulle välja att lämna stallet. De skulle vara tvungna att leda hästarna ut ur stallet innan de kunde sitta upp och då öka tempot i deras färd. Han var inte alls lika skickl…[Read more]

Monsterjägaren studerade Fëani tankfullt, något fundersam över reaktionerna och känslorna som verkade storma där inom henne. De känslor som bekräftades i hennes ord som kom därefter. Den ungdomliga osäkerheten, som så tydligt var ett resultat av den överväldigande uppgift hon hade på sina axlar. Som hon kände att hon var tvungen att slutföra. Och…[Read more]

“Hon har redan gett sig av?” Han ser riktigt förvånad ut och nu kan han förstå varför hon verkar så stressad. Men sen nickar han kort och ser sig om i stallet innan han ser mot henne igen med ett ursäktande leende. ” Tror du att dem kommer misstycka om jag lånar en häst för vår färd?” Han inväntar inte hennes svar utan går iväg till en av de närma…[Read more]

Yazfein hade ganska snart fångat upp samtal från trälar om hur de två syskonen börjat plocka ihop saker för en färd. Så han hade inom kort styrt sina steg mot den plats där han med största chans skulle hinna få tag i henne. Det var då inte förvånande för honom att se Maeve kliva in i stallet medan han närmade sig stallet från ett annat håll. Han…[Read more]

Yazfein studerar Rune ett tag och ser sen mot Ziyate igen innan han lägger huvudet på sne, nonchalant innan han ser mot vakterna där. “Finns det möjligtvis ett rum vi kan gå till så vi slipper stå här i korridoren? Allt vore enklare om vi kunde få sitta ner.” Han studerar vakterna medan hans fingrar rör sig i ett långsamt och vad som kanske sku…[Read more]

Kyssen bränner på hennes hand. Som om Wreax läppar lämnat ett brännmärke där och för en stund sitter hon stilla var med handen på bordet där Wreax lämnat den. Följer honom inte med blicken när han går utan ser på glaset han druckit ur och som står kvar på bordet. Tankarna snurrar, får dem inte att stanna upp, sluta och det är slutligen Arand so…[Read more]

Några fler ord hade inte blivit sagda kvällen innan. Efter att anden av deras bror försvunnit hade han flytt hallen ut i natten. Flugit, jagat… men ilskan inom honom efter samtalet med modern hade hela tiden blossat upp i honom och gjort att han tappat koncentrationen gång på gång. Slutligen hade han valt ut en hög tall där han satt sig, spanat ut…[Read more]

Leida nickar stilla till sin brors ord. Vad han än tänkte säga på tinget så litade hon på honom. Litade på att han inte skulle säga något hon inte var med på. De hade talat länge tillsammans, vänt och vridit på allt men inte kommit fram till något egentligt beslut. Däremot hade de blivit lite klarare med vad de båda kände, tänkte och tyckte. När T…[Read more]

Ejvald lade sig inte ner på ett tag utan satt på kanten vid bädden, betraktade Ragnhildr med ett sorgset leende. Han var inte säker på att detta var det bästa att göra men nu hade hon bestämt sig. Han plockade iordning det sista av sina saker inför den färd de skulle göra. Han skrev ner några rader på ett pergament som han vek ihop och lämnade…[Read more]

Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]

Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]

Ranghildr kunde känna hur kinderna hettade till och en rodnad dök upp på hennes kinder. Trots allt hade hon alltid haft svårt med att höra sådana mjuka ord. Det sa väl ofta sig själv? Hon harklade sig lite, nästan lite obekvämt för att sedan sluta ögonen. Det var inte svårt att somna, faktum var att det tog henne allt för kort tid. Så kort att h…[Read more]

“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]

Han kan inte låta bli att skratta åt hennes kommentar om hur Sif hade bannat henne, hans fru hade bannat dem båda ordentligt för vad de tänkte göra sen också. Tanken på Sif gjorde att det högg till i hans hjärta lite, även om åren gått så hade saknaden inte lagt sig och skulle aldrig göra det. Men Ragnhildr och hennes familj hade gjort den lätt…[Read more]