Nercron blev ypperligt förvånad över det (så att säga) rakt på sak konstaterande att han var tjuv, han började fundera på hur länge någon verkligen hade lagt märket till honom och hans tjuvaktigheter.
“Jag har endel frågor!
Ett, om jag är så oerhört lämplig för ert uppdrag, hur har du eller ni då lagt märket till mig?
Två, du sa att er förre tjuv “tappade huvudet”. Då undrar jag hur då? Och är det verkligen lämpligt att försöka stjäla något på en fest bland massor av ögon som kan se mig?
Jag har varit rätt obemärkt i denna stad iallfall som jag trodde fram tills du kom in i mitt arbetsrum och inkräktade.
Med det sagt så är jag väldigt intresserad av ditt erbjudande bara jag får svar på mina frågor samt en fråga till!……
Vad ska jag ha på mig?”.
Nercron hade ett stort flin på läpparna när han sa de sista orden.
Nercron blir överraskad av Mintras vänliga tal och nästan som förtrollad av hennes ord, någon hade lagt märket till hans färdigheter.
Var detta något positivt eller negativt frågar han sig själv men bestämmer sig för att det är positivt, om Mintra haft onda intentioner så hade stadsvakten varit där med henne eller ännu värre någon av tidigare erövringar.
“Jag är Nercron som du redan verkar veta. Jag är nyfiken på vad du har att berätta så låt höra!”
Nercron har lagt av sin barska ton och tagit bort handen från dolken och har en ycket mer väl villig utstrålning.
Nercron har spenderat en dag med att långsamt rekognosera en av köpmännens gömställe för alla pengar som han får in på sina varor under dagen och funderar på att slå till ikväll.
Men efter att han hoppat in genom sitt fönster som vanligt på kvällen efter att ha noga och försiktigt försökt att gå en så krånglig väg hem som möjligt för att villa bort förföljare som han alltid gör. Så ropar Nercrons sambo efter honom. Som att hon vet exakt när han kommer in så han tar och går till sin sambo för att äta middag.
Nercron är ganska lång så han får ducka när han går genom dörren och han råkar alltid slå till det där förbannade örat som det ser ut som någon klippt i.
Faktiskt så är det så att när Nercron var barn så klipptes han i just det vänstra örat för att han skulle lära sig att inte smyglyssna på andra folks konversationer och lista ut deras hemligheter, men det hade exakt motsatt effekt.
Detta fick Nercron att lyssna ännu försiktigare och mer varsamt för att han inte skulle bli klippt i det högra örat också.
Efter ett stort skrovmål så tackar Nercron för den förträffliga middagen och drar sig tillbaka för en god natts sömn.
Men när han kommer in genom dörren går en iskall känsla genom kroppen då han ser en annan alv sitta i hans stol vid skrivbortet med fötterna på bordet, på en av hans ritningar för ett framtida projekt!
Nercron lägger handen på sin dolk innan han harklar sig och frågar med en lite auktoritär röst.
“Vem är du som sitter i mitt sovrum, vid mitt skrivbord, med fötterna på bordet!?”
Samtidigt som han nästan ryter frågan och håller sin kniv i skidan så slår han ner den objudna festens fötter från bordet.