Gork såg då Jo satte sig ner, precis som Gork gjorde tidigare. Gork skrattade “Jo hungrig?”, det var Jo visst för där satt Jo och gjorde upp en.. eld? ELD? Gork hade nog för sin del sett eld i gruvorna, men aldrig hur man gjorde upp eld. Gork trodde eld framställdes av Orkguden Eichelberbog, guden för eld och smide som bara kunde framstä…[Read more]

Thelgarn kände den magiska kraften, och rörelserna i marken av de rötter den Äldre hade framskapat. Sedan kände han den knuff som kvinnan hade åstadkommit, rätt imponerande när han själv var något över 90kg. Thelgarn rullade undan till en bättre position och såg på då den vithårige krigaren hade galant klättrat upp på lindormen och spetsat lindo…[Read more]

Namn: Gormaknok “Gork” Dar’Kupgugh
Kön: Man
Ålder: 43 år
Längd: 183 cm
Tyngd: 96 kg
Ögonfärg: Svart/gråa ögon
Hårfärg: Svart / lortigt / stenkross / mineraler
Födelseort: Vid Shum Zhurmat – Ett orksamhälle, vars population bestod av majoriteten gruvorker men också där människo- och dvärgfångar som lagts i gruvarbete.
Folkslag: Ork – Gruvork
Lojali…[Read more]

Gork slickade sig om läppen men märkte hur Jo rykte tillbaka på sitt förvuxna vildsvin. Kanske Jo vill ha sitt vildsvin för sig själv, så oförskämt – tänkte Gork för sig själv.. men var är nu detta, två flodda fasaner, till Gork? Jo verkade vilja att Gork skulle ta sig an fasanerna istället för det det förvuxna vildsvinet, som nu Jo tydligen var…[Read more]

Gork såg på när blekansikte, föste ut sitt hår och sedan pekade blekansikte på Gork och frågade om Gork var Gork. “Gork!”, svarade Gork och knöp ihop näven och rörde den vid bröstet. Gork såg då på blekansikte och den förvuxna vildsvinet, blekansikte pekar på sig själv.. Jo? sedan på vildsvinet, Smulan? Varför skall man behöva döpa sin målt…[Read more]

“GORK” kom det ur Gork när det förvuxna vildsvinet och dendär människan pratade med honom där han hukade sig bakom busken. Jo för att Gork hade lärt sig av sin moder att alltid vara vänliga mot sin måltid, och det förvuxnade vildsvinet verkade en riktig orkmumsbit, tänkte Gork. Han kom på sig när han väl hade uttryckt sig på ren orkmål, och vä…[Read more]

Den gamla herren må vara vis, men kanske lite magirostig – tänkte Thelgarn i stundens hetta, precis då den unga kvinnan rusade förbi honom i högsta hugg mot lindormens fötter, följd av den vithårige krigarens sving och hugg, och hmm dans? vem här denna, vandrande cirkus? en trollkarl som gillar fjärilar och en vithårig fullvuxen krigare som…[Read more]

Gork hade vandrat från sin orkstam i dagar och nätter, han var på jakt efter svaret till de stora frågorna som de arbetande orker hade slagt  honom i skallen med. De hårt arbetande gruvorkerna hade fått nog, de ville inte mer, de orkade inte mer, de ville vara fria, ha sin rätt, bo lite mer snoffsigare än i själv uthuggna bergshålor. En del hade h…[Read more]

“Vid mitt skägg” – utbrast Thelgarn och tittade förstenat på besten som tittade på den lilla samlingen utanför värdshuset. Han hade läst om linormar vid Arateas bibliotek hemma i Celeras, men aldrig tänkt sig att se en i Karm, av alla ställen. Och inte verkade den snäll nog att kunna tämjas, kunde ju vart ett bra vapen mot de vättar som förstör…[Read more]

Jaa äntligen.. Thelgarn hade just fått sin mål mat, som bestod av ett krus av ett utomordentligt dåligt vin, men dvärg som han var drack han det ändå, och till vinet kom en fullspäckad måltid, potatis, kött och ännu mer kött. Thelgarn var kanske inte en så vanlig syn i den annars idylliska staden, och han hade kommit långt från sina hemtrakter…[Read more]