Neaduin såg över axeln mot Camthalion lite trött, och vände blicken från honom till Aeriel, för att skaka på huvudet.
‘Jag antar att vi är i sagoskogen trots allt…’ muttrade hon.
‘Hur går det med fången?’ undrade hon och sneglade ditåt, för att se den fastbundna fången försöka vrida sig lönlöst mot sina rep. De hade fått lägga tyg i hans mun för…[Read more]

Camthalion vaknade till. Sträckte på sig med ett litet nöjt leende. För att sovit så lite såg han nästan irriterande utvilad ut.  Han drog ner sin huva och avslöjade det solblonda håret. Han försökte få något fason på håret genom att använda sin hand som kam och sedan lät han sitt enda violblåa öga betrakta Aeriel med ett svagt leende innan den ha…[Read more]

Ithia kände sig lite besviken över svaret, trots allt hade hon hoppats på att saker och ting skulle lösa sig för Kheezai. Men det han sade var inte något som förvånade henne. Nå, de skulle nog hitta en lösning för Kheezai. Men på hans fortsatta kommentar höjde hon ett ögonbryn.
‘Verkligen?’ undrade hon, och såg på Kheezai. ‘Jag kan inte säga att j…[Read more]

Att ta sig till Iselem sjö eller landsvägen skulle varit en utmaning, och framförallt tidskrävande. Då de tre hade slutfört sin genomgång med Ziaté fick de återvända in i den stora salen där prästerskapet tagit emot dem innan. Men nu var atmosfären något annorlunda. Alla prästerna stod upp, med höjda armar. De alla mumlade och viskade ord på…[Read more]

Arlin kunde inte riktigt argumentera med det.
‘Du har nog rätt. Då jag växte upp i Kaldrland var det mycket jag hatade med det… Min fars press, framförallt, men nu då jag tänker på det känns det som om alla de bitar som irriterade mig är glömda.’ förklarade han och såg på henne.
‘Nu tror jag att jag skulle vara rätt glad över att återvända, då…[Read more]

Fler frågor som kändes meningslösa. Tänkte han hjälpa, eller inte? Hon försökte vara tålmodig och påminna sig om de läror hon fått i templet för att lugna ned sitt temperament. Men det var svårt, med hans sätt att vara, tala och se på henne. Det var en ren kraftansträngning av viljestyrka som fick henne att fortsätta tala med samlad ton.
‘En…[Read more]

Taewyn såg efter Camthalion med ett höjt ögonbryn, för att sedan rikta sin uppmärksamhet mot Aeriel och ge henne ett litet tacksamt leende.
‘Du skulle kunna hämta kallt vatten, om du vet var det finns i närheten?’ frågade hon.
‘Jag känner inte skogen väl nog, i kom hit i hast.’ Efter att Aeriel hämtat lite vatten kunde de fortsätta rengöra alv…[Read more]

Åt förslaget nickade Camthalion enkelt och satte sig lite mer tillrätta vid ett träd. Inte hade han tänkt gå in i det tältet igen – inte utan inbjudan. Det var första och sista gången han hamnade upp och ner på av den rubusta, men vackra kvinnan tänkte han och log lite åt det. Även om han fortfarande var lite öm efter behandlingen kunde han int…[Read more]

De två kvinnorna nickade bara åt det beslutet, trots allt var det inte mycket de hade att invända om saken. Så Taewyn började med det noggranna arbetet med att tvätta och sy alvens sår, trots allt var ingen av dem magiker. Neaduin som inte var så tålmodig med sådant noggrant fingerarbete satte sig lite vid sidan om för att inte vara i vägen. Tro…[Read more]

Det var lite som om hungern hade avtagit och så fort som Camthalion satte brödbiten i munnen kändes det bara som om brödet växte i munnen på honom. Han svalde det till slut med en obekväm min och drog handen genom håret för att sedan sträcka på sig. Ett litet tag verkade som om han inte lyssnade på ordväxlingen mellan alla, men verkade vakn…[Read more]

Neaduin och Taewyn såg lite vaksamt på det alviska brödet, som både luktade annorlunda och såg annorlunda ut än vad de var vana med. Men de visste bättre än att vara oartiga, och tog emot brödbitarna som Camthalion höll fram till dem. Taewyn hade fått igång elden nu som gav ifrån sig ett muntert sprakande och en munter värme.

‘Nå, låt oss se på…[Read more]

Camthalion var inte helt säker på vem denna Oden var, men förstod att det var någon som hon såg på med vördnad. Han log bara lite lätt över hennes ord och ryckte på axlarna som om det inte vore något speciellt det han hade gjort. Blicken följde Sunniva så långt det gick, han hoppades innerligt att hon skulle komma iväg.

Han hörde nog hur Aeriel…[Read more]

Ithia lyssnade på mannens ord, och sättet han talade och såg på henne imponerade henne inte. Det påminde henne allt för mycket om hur hennes familj såg på folk som de ansåg vara lägre och mindre intelligenta än dem själva, och att vara på den andra sidan av den attityden var inte något hon uppskattade. Varför hennes personliga detaljer var s…[Read more]

Den rubinröda blicken rörde sig över det mindre rummet de nu var i. Det var en evighet sedan hon hade varit där, fast de mörka kala väggarna och stenbordet i mitten var den samma. Ifrån sin väska tog hon upp ett pergament men en karta. Hon ägnade inte ens någon av de en blick men det fanns ett farligt leende på hennes läppar.

“Jag är inte din mäs…[Read more]

Ithia som mest sett som Lloth som en mardrömsfigur, något man skrämde sina barn med, hade under sin tid med Kheezai gradvis börjat inse att det fanns mer bakom sagorna än vad hon kunnat föreställa sig. Men det som dessa två män nu förklarade för henne, det som de gjorde för att skydda sig mot Lloth, var något som var svårt att förstå och gr…[Read more]

Trevligt? Långt ifrån, hon kunde se hur Zaa’lek hade en viss förvåning i hans ansikte. Fast hon tillägnade inte den någon uppmärksamhet, inte nu. Det fanns viktigare saker att ta itu med nu. Hon nickade mot Zaa’lek, att svara honom tycktes överflödigt. Speciellt när Lloth började tala igen. Hon böjde huvudet vördnadsfullt åt henne, som för att v…[Read more]

Neaduin betraktade Camthalions enkla växling med korpen fascinerat, och skakade på huvudet.
‘Du är sannerligen välsignad av Oden, om du kan få korparna att följa dig så.’ sa hon, lite fascinerat, kanske till och med fanns det en slags vördnad där över korpen och vad den representerade.

‘Låt oss röra oss då!’ påpekade Taewyn, för hon hade ingen…[Read more]

Den unga kaptenen lyssnade på både Neaduin och sedan Aeriel. Även fast det var mindre risk att de människorna bedrog dem – trots allt hade de nyss dödat av sina egna – så höll han med Aeriel. Däremot ville han inte visa för Neaduin och Taewyn att han hade dessa misstankar. Innan tiden rann för fort bort från dem gjorde han en gest mot Aeriel.

“…[Read more]

Taewyn viftade bort hennes kommentar.
‘Jag vet att det inte är lätt. Många människor ser inte på er heller som mer än spetsöron, barbarer i skogen som inte är så mycket mer än vilda djur.’ sa hon. ‘Men vissa av oss har lite bredare världsvy.’ förklarade hon, med en blinkning, innan de återgick till vad som pågick där.

‘Vi har en del örter och…[Read more]

Den utmanande blicken var ingenting som Camthalion lade mycket tid på. Han suckade trött och nickade åt henne. Innan han knuffade på deras nyfångade fånge, det var en hårdknuff som inte visade någon empati för människans smärta. De hade inte riktigt tid att stå att prata, de kunde göra det på resande fot istället.

“Jag tror dig. Det har jag re…[Read more]