Vinga gnuggade sitt huvud. Vilken värk hon plötsligt fick. Dessutom fann hon det mindre roande när Lucas introducerade henne. Prinsessa hade alltid låtit så… löjligt på någotvis. Bara ordet fick henne att vilja spy. Hon andades tungt.

Efter några minuter, hade Vinga lyckats göra sig ren. Det var väl behövligt och hon lät till och med en av tj…[Read more]

Skriken, alla människor omkring Vinga. Det gjorde henne obekväm. Stressande, som i ett stridsfält. Hon lyssnade på Lucas uppmaning till att sikta på ljumsken. Ett flin kom fram på hennes läppar och utan förvarning greppade hon tag i flickans axlar och lyfte henne rakt upp i luften för att snurra runt henne.

“Åh, men det viktigaste är ju att int…[Read more]

Vinet rann långsamt ner på kanterna när han rörde glaset i en elegant cirkulär rörelse. Han hade ett roat leende på läpparna. Det var en bra start, men han var inte en vanlig adelsman. Han strök en hand genom sitt hår och lät den stanna där ett tag, som om det såg ut som om han funderade på hennes erbjudande. För att vara ärlig, visste han reda…[Read more]

Kael lyssnade på hennes fantiserande och prat om sagor och väsen. Så klart kunde man inte neka att sådana existerade, trots allt var de grannar till alvernas märkliga rike, men samtidigt var det inte riktigt verkliga bekymmer. Snarare något… väldigt långt borta. De hade verkliga problem att hantera, och då fanns det inte så mycket plats för…[Read more]

Ärligt talat hade Vinga inte trott att tösen skulle lyssna på hennes ord. Det var svårt att inte skratta åt flickan och hennes ord. Trodde hon verkligen att hon skulle tycka var hemskt? Vinga lade huvudet på snedden åt henne och skakade på huvudet åt sättet som Linnéa sprang med svärdet framför sig på det sättet. Hon skulle säkert ramla och skada…[Read more]

Om det var något som Tristian inte var, så var det dum. Han förstod hennes motiv och log lite svagt mot henne.

“Utbildning? Och vad skulle du kunna ge min dotter, eller Linnéa för den delen?” frågade Tristian med ett retsamt leende. Det var som om de var två handelsmän som talade om varor. Enkla saker.

Att det skulle vara tyst, trodde inte Vinga men det verkade vara mer högljutt än vad hon trodde. De verkade ju som om alla var vildar i hans familj. Det hela fick henne att skratta ett varmt skratt och kastade en blick åt orken och nickade menande till honom. Det skulle inte bli en lugn stund. Det var hon säker på. Speciellt inte om hon var dera…[Read more]

Kael hummade lite nyfiket över det, och gav henne ett charmigt leende. Hon hade en positiv utstrålning och ett fint ansikte, annat kunde man ju inte säga. Men att Tristian igen försökte para ihop honom med någon som var nästan tio år yngre än han själv… Nå det var som det var. Hon var förvånansvärt lång, det kunde man åtminstone påpeka.

‘Det l…[Read more]

Hennes fråga fick Tristian att rynka på ögonbrynen. Vänner? Inte hade han haft några vänner heller under sin uppväxt. Tur nog hade han haft två syskon, men kanske Tirrin var lite ensam. Speciellt nu med ärret och… allt. Inte ens Arlins barbariska inflytande verkade få henne mer talförd.

“Nej, kanske hon borde träffa någon i sin egna ålder.…[Read more]

Vinga lät sin blick vandra omkring på den vackra omgivningen. Det var ändå fint och hemtrevligt. Hon kunde inte rå för att flina lite åt hans ord och skakade på huvudet åt det.

“Det låter som din fru är ett riktigt kap. Och en person som du behövde i ditt liv för att kunna överleva.” påpekade hon med ett litet skratt och lät blicken dras mo…[Read more]

Kael himlade lätt med ögonen åt Nillas ord. Alla dessa formaliteter, men ja det var väl en ära. Hur många andra hade inte sagt det åt honom, gång på gång på gång? Så fantasilöst att han storknade. Men han skulle väl försöka ge den unga flickan en chans att visa att hon hade en personlighet, till skillnad från alla andra unga flickor i hennes…[Read more]

Hans minnen och historier fick Vinga och skratta lätt åt det hela. Äpplekinder? Bondflicka och en fin en? Det var väl det bästa av två världar. Hon kunde se en blond bondtös framför sig och njöt av åsynen med ett hummande.

“Hon låter vacker. Ack, världen har i alla fall välsignat oss med vackra töser.” sa hon och tänkte själv tillbaka på en u…[Read more]

“Jag har slängt den gamla rustningen.” kommenterade hon simpelt, för att vara ärlig hade hon bytt ut den mot pengar när hon hade haft det travelt. Dock ingenting som hon talade om. Hon sträckte på sig och fortsatte i galopp bakom honom men var snart ikapp honom.

För att vara ärlig var det skönt att andas ut. Att skippa allt soldattrams. Åtminsto…[Read more]

“Du kan kalla mig, ers höghet eller min ärade prinsessa. Den sanna drakriddaren och folkets räddare går också fint.” retades Vinga med ett flin och en blinkning för att sedan sträcka på sig och slog lätt på hans axel. Tacksamt, som för att visa sin uppskattning.

Orden lät ändå  trevligt, kanske skulle det vara skönt att få vara med i en familj…[Read more]

Det fanns väl i för sig en sanning i det. Men tanken på barn som avgudade henne fick henne att göra en min och hon stannade med hästen med en liten suck och drog en hand genom sitt hår.

“Jag vet inte om det gör mig allt för bekväm, för att vara ärlig. Jag är inte van med att vara en hjälte. I de flesta adelns ögon är jag en förrädare som…[Read more]

Tristian förstod Katarina och drog en hand genom sitt hår. Hon hade nog sina egna tankar om att gifta bort sina döttrar och Kael skulle vara ett utmärkt val. Dessutom hade han ingenting emot att hjälpa sin vän – om man nu skulle kalla Lucas det.

“Min dotter?” frågade han, lite disträ som om han inte ens var säker på att han hade en. Sedan lät…[Read more]

“Hans tanke var att jag skulle styra riket. Bakom en man förstås. Så inte folket skulle få för sig att en kvinna skulle kunna tänka självständigt. För då skulle helvetet bryta lös.” sa hon med ett skratt och det fanns en viss rodnad på hennes kinder. Hon gömde sig genom att titta åt ett annat håll. Hon? Hjälte?

Tanken var lite skrämmande att…[Read more]

Ett bubblande skratt kom från Vinga och hon skakade på huvudet åt det hela. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes hår flög omkring henne. För att vara ärligt var det skönt att det hade växt ut lite grann. Lite mer som gamla tider, när det inte var så komplicerat.

“Min kropp är full av märken med.” hummade hon och drog upp ena armen för att v…[Read more]

‘Åh inget behov av att vara så formell, min dam, en natt som denna är det bara Kael. Jag gör bara min plikt, min dam, inget att tacka för…’ sa han enkelt, lite nonchalant. Kael gav flickorna ett charmigt leende, och hade precis tänkt fråga vilken dans Katarina föredrog då hans bror avbröt honom. Drakriddaren gav sin bror en blick, och hans leen…[Read more]

Återigen höll Kael på att charma kvinnorna med ett enkelt leende, som om han vore oskyldig. Tristian himlade med ögonen något för sig själv. Att han alltid skulle leka, kanske han någon gång skulle ta hans ansvar att föra släkten vidare på allvar. Han strök en hand genom sitt hår.

“Låter som en utmärkt idé. Kael, bjud upp Nilla på dans. Det är…[Read more]