Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

“Tre…? Det låter precis som trä…” sa hon med ett skrockande och det verkade som om hon helt glömt av vad hon hade tänkt göra. Vad pratade de om träd för? Nå… de var ju förvisso omringad av träd som dessutom tycktes röra sig, även utan vindens hjälp.

Ett försök till att ställa sig upp gjorde hon, även om hon vinglade som en full gubbe som t…[Read more]

Ångesten och oron vällde ut från hans ögon var inte svår att se och hon fick en klump i halsen. Hon fortsatte milt att stryka handen över hans kind.

“Vad är det som behövs göras?” frågade hon, lite förvirrat. Nog för att det alltid var något som var tvunget att bli gjort. Men Djan brukade inte ha några tvång. Vad hade han nu tagit sig till? Vad…[Read more]

Att Sera var orolig för honom märktes och hon flyttade sin stol lite närmare Djan. Försiktigt, ömt och mjukt strök hon sin mjuka hand över hans kind. De blå ögonen var oroliga och det var svårt att inte se det. Försiktigt lade hon sin näsa mot hans och de blå ögonen var som ett lugnt hav.

“Här och där… Men jag ser att något gör dig orolig o…[Read more]

Elementmagi, det som en gång varit grunden till all magi. Allt det senare var väl egentligen ett påbygge, en efterkonstruktion. Hon verkade obrydd om nekande av tärningspel eller hur Djan så enkelt skapade en eld. Hon smuttade lite på sitt vin och smackade lite lätt för sig själv.

“Och vad skulle vi kunna göra för dig, Xarnir? För all del, ensam…[Read more]

Det var som om allt det som hade skett på skeppet hade varit en dröm. För här kom Djan lika glad som vanligt, med vin i högsta hugg som om det vore vilken dag som helst. Lite förbryllat rynkade hon på ögonbrynen för att sedan låta läpparna vridas uppåt i ett litet leende. Hon hade inget större val trots allt. Han hade redan hunnit sätta sig ne…[Read more]

Havet vilade tungt i skogen, glittrande som utspilld smält metall. Inte alls lika vild som när Djan och Sera var på dess böljor för några månader sedan. Minnena fick henne att rysa till och hon ångrade att hon ens satt sin fot tillbaka i Iselem. Det var nog lika bra att försvinna fort. Det hela var ett misstag.  Den ena handen höll upp den långa…[Read more]

Ingenting som Xarnir sysslade med, så klart. Hon kastade en liten road blick mot Djan, som om det fanns ett internt skämt dem emellan dem. Mörk magi hade en god bitter smak som fall henne i smaken som en delikat kaffe till dessert. Hon skrattade tills hon lät drog sitt finger över halsen där såret som skapades av henne innan läktes. För att seda…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]

Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett osmickrande tjut då marken plötsligt hoppade upp och slog henne i bakhuvudet. Världen snurrade och blixtrade framför hennes ögon, och i ögonblicket som bara varade en sekund tappade hon koncentrationen och greppen på magin inom sig, samt greppet om sitt svärd. Ljuset som hon frammanade försvann med ens, och mörkret l…[Read more]

Det fanns inte mycket monsterjägaren kunde säga åt det – trots allt hade Maeve huggit honom med sin kniv då hon tappat kontrollen.
‘Jag är glad över att du inte högg huvudet av mig i striden.’ sa han med en lite retsam glimt i ögonen, men sa det som om de talade om vädret. De behövde inte dela allt för många ord, och Arand föredrog nästan tystn…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]