Arand såg på dem, och funderade hastigt över deras förslag. Öl medan byborna försökte släcka eldar, och hjälpa de krossade under husrester eller skadade av lindormen? Det lät aningen absurt, men dessa tre verkade inte riktigt så medvetna om vad som hände kring dem. Däremot skulle byborna knappast vilja ha hans hjälp även om han erbjöd den, så…[Read more]

Väl på Gorks axel nådde Jo sin packning. Nog för det skumpade väldigt och det var svårt att öppna sin egna säck utan att tappa allt för mycket av sin egna packning. Tack och lov, låg det han ville komma åt först. Han fick tag i ena kanten på ett mörkt tyg och det vecklades ut som nästan en mantel bakom orken. Fast… Det såg lite litet ut för de…[Read more]

Ungmö var aldrig något som hon hade sett sig själv som, det passade henne inte riktigt. Det var nästan som titeln smakade illa i hennes och fick henne att grimasera. Hon satte sina händer på var sin sida av sin höft och granskade männen framför henne. Hon hörde de tala om oroligheter om betalning… varför och vad besten egentligen var. Det hela i…[Read more]

Några ord förstod Jo i orkens tungmål, och där var något på det allmänna språket med. Fantastiskt! Men vad var det sedan han försökte säga… eller var det en dans? Förhoppningsvis inte en regndans, för det såg redan ut att vara på väg över dem. Han kliade sig i sitt lite längre mörka hår innan polletten föll ner och han förstod att kanske d…[Read more]

Ett litet ouff kom från prästen när orken omfamnade honom och luften gick ur honom. Först trodde Jo att det var hans slut, men när han satte ner honom böjde han sig fram och drog några långa andetag för att samla tillbaka sin luft. Det var svårt att förstå vad orken sa först, lite svårt att koncentrera sig…

“Vid Erethil…!” utbrast han d…[Read more]

Arand stod fortfarande med blicken på lindormen.
‘Jag är Arand… Arand av Elfdell.’ det sista tillade han mer av vana, och höjde huvudet för att se på dem. Ingen av dem skulle ha hört om den lilla by han kom ifrån.
‘Och detta skulle ha varit mitt pris.’ sa han mer som en eftertanke.
‘Det är mitt trots allt, som monsterjägare och medlem i det Grå…[Read more]

Äntligen… Allt springandes hade gjort Jo trött. Trots allt ska man inte springa på en timme efter att man har ätit… Eller var det simma som det stod i Erethils bok? Det var väl bättre att försöka hålla sig borta från båda de två aktiviteterna. Ett tag stod Jo och hämtade sin anda för att försiktigt sedan gå mot Gork. Det tog båda hans händer…[Read more]

Vanligtvis hörde Vinga om det var någon som dök upp, men kvinnan tog henne med förvåning. Svart hår, blåa ögon… En blick som fick andra att fånga intresse i henne. För en stund lurade det kvinnan själv, tills hon skakade på huvudet och såg mot de tre männen där. Åtminstone jämnades oddsen något. Tre mot tre. Eller Vinga skulle nog säga att de h…[Read more]

Halvt som halvt lyssnade Vinga på vad som nämndes om besten som låg död där framför dem. Inte allt för intresserad, varelse som varelse och död var den nu. Så vad spelade det för roll att tala om den nu? Om det inte betydde arbete… så klart. Hon kände lite diskret på sin penningpung som började bli lite för tunn för hennes egna smak. Kanske de…[Read more]

Ett tag följde Jo orken med sin blick, som för att försöka fundera på om det var något annat han hade försökt säga henne. Vad kan… Aha! Smärta, så klart. Det går väl inte an, han hummade lätt medan han funderade vad han kunde göra åt saken. Sedan gick det upp ännu ett ljus och han gick fram till en av sin säck för att dra fram en av hans rena un…[Read more]

Höga röster hade fått Vinga att reagera, i för sig var det inte allt för ovanligt i Celeras. Alltid något som skedde i skuggorna. Hon skyndade på sina steg och tornade sig upp bakom en av de tre männen. Den unga kvinnan var lång, nästan lite för lång. Hon placerade försiktigt men ändå bestämt en hand på mannens arm.

“Jag tror ni är medvetna om a…[Read more]

Det var inte mer än att hennes fingrar spändes lite över vinkupan när hon hörde drottningens svar. Varför hade Neyir föreslagit det? Typiskt honom. Fast åtminstone verkade inte drottningen ta allt för illa upp, även om hon såg det vassa leendet. Ett kort ögonblick mötte hon Neyirs blick, en hint av både hennes rädsla och irritation.

L…[Read more]

Neyir lyssnade på härskarinnans ord, och kände sig spänd inuti över vad han själv föreslagit. Vem var han som försökte ge råd åt denna kvinna? Ville han bli av med huvudet genom att förolämpa henne? Han skulle få försöka vara mer försiktig i fortsättningen, men hans affärssinne hade tagit över. Önskan om att alltid göra det bästa av vad man hade…[Read more]

Neyir nickade lätt åt det Vesíva sagt, trots allt var detta vad de hade diskuterat på förhand. Han betraktade drottningen, i hopp om att hennes reaktioner skulle vara positiva.
‘Och givetvis är det inte vår sak att säga hur ni ska agera politiskt, ers högvördighet, men jag tror att våra klienter skulle uppskatta att lära känna er mer… perso…[Read more]

Arand torkade bort svett från sin panna med ärmen, och drog några djupa andetag för att stabilisera sig själv. Han sneglade hastigast mot de andra, och mot folket som sprang omkring. Ingen hade riktigt tid att stanna och se på vad som skedde, de hade trots allt eldar att släcka. Långsamt, kanske lite bittert, gick han till besten och lade sin ena…[Read more]

Jo blinkade till en gång, och ännu en gång. Var det en dans… en ritual? Den unga prästen kunde inte bestämma sig för om det var vackert, exotiskt… eller bara dumt. Han tippade huvudet på snedden så några av hans svarta slingor kom i hans ansikte. Det var trots allt några ord som han förstod. Eld, Erethil… Han själv och Gork.

Ah! Ahaa! …[Read more]

Kvinnan satte tillbaka sin stora yxa på ryggen. Såg ner på sina nedblodade kläder och drog sina händer över dem. Som för att få bort damm och smuts. Inte för att det hjälpte. Hon hade inget svar på deras frågor utan kastade en blick mot mannen med det silvriga håret och de gula ögonen. Hon hade hört om hans sort. Häxkarlar.

“Jag antar att häxkar…[Read more]

Lite obekväm över sättet som drottningen talade om sig själv var Vesíva. Även om det var sanning… Kändes det som om något var fel. Och det fanns en lite osäkerhet om Vesíva skulle ge något till svar eller inte. Och vilket svar skulle göra att hon blev av med tungan eller huvudet? Ett tag var Vesíva tyst, när hon funderade på vad hon skulle sva…[Read more]

För att vara ärlig var Jo helt förvirrad, vad talade denna ork om? Det var så många ord som han inte förstod. Något med eld, och han själv… Etel… Vad kunde det vara…? Sedan gick det upp som ett ljus för honom och han tog upp sitt halsband med Erethils märke på.

“Erethil…?” försökte han med ett svagt, fortfarande uppmuntrade leende. Vad…[Read more]