Eyaz skruvade på sig under hennes blick. Kvinnan väckte ett visst obehag hos honom. Hur hon såg ut, hur hon förde sig och hur hon bara dykt upp. Ändå kunde han inte släppa henne med blicken, för visst var det någonting groteskt men fascinerande över henne. När hon plötsligt greppade ormen för att helt sonika ta en tugga av reptilen så kunde han…[Read more]

Lika obarmhärtig som ökens hetta var under dagen, var dess kyla under natten. När solens sista strålar sjunkit ned under horisonten och gett vika för nattens mörker var det inte bara kylan som kom krypande, utan även djinner och demoner. Så hur olidligt det än var att resa under dagen, var det bara dårar som lämnade lägereldens sken under natte…[Read more]

Djan skrockade lågt och slängde ytterligare en blick över axeln, ett outgrundligt leende på läpparna.
“Barnvakt” rättade han henne med samma flin då han ledde henne vidare genom palatset. Sådär mitt på dagen var det inte mycket liv och rörelse, endast tjänare som rörde sig i utkanten av ens synfält.

Djan hade börjat nynna på en gammal iselemsk…[Read more]

Djan skrattade bara. Åt vad var svårt att säga, kanske åt något hon sa, kanske åt henne eller kanske åt någonting som korsade hans tankar. Men det var inget varmt och inbjudande skratt, utan höll en gäll ton som snarare balanserade mot galenskap. När det plötsligt skrattet lagt sig fuktade han läpparna.
“Åh, bara en simpel tjänare åt vår strålan…[Read more]

Skuggorna tycktes bli längre och får ett eget liv i korridoren. Några soldater verkade stanna upp och sedan flytta sig i breda cirklar för att ge fri väg åt gestalten som men släpande steg närmade sig. Det var nästan som om han varit i närheten och så dök upp när hans drottning behövde honom. Soldaterna som passerade honom slog ned sina blickar,…[Read more]

Djan suckade högljutt och himlade dramatiskt med ögonen.
“Inget val, fortfarande trogen, bla-bla-BLA” imiterade han henne med vida gester som fick vin att spillas ut på marmorgolvet. Djan hade rört sig närmare henne i en halvcirkel runt och ett skratt lämnade honom. “Jag tror snarare att paladinordern vill veta någonting om vår drottning” han had…[Read more]

Djan drack av vinet, även om han varken kände dess smak eller berusning längre. Inget förutom en enda sak fick hans sinnen att reagera. Hans leende sprack upp i ett skratt åt hennes ord, för polletten föll äntligen ned vem denna kvinna var. Hur hade han inte sett det tidigare, för inte var det många som hade hennes silvriga hår i Iselem.

“…[Read more]

Lucas nickade kort åt hennes svar men lät blicken dröja vid henne ett ögonblick innan han lutade sig tillbaka mot trädet bakom sig.
“Gott” sa han kort, blicken gick från henne till lägerelden. En av de andra soldaterna, också från Kaelred, hade sänkt sin matskål då han lyssnat på deras ord. Lucas hade redan ställt samma fråga till dem alla, men…[Read more]

Tyrild lät Runar leda dem, för även om han inte sa mycket så talade alltid hans ögon. Och visst verkade han ha en bestämd plan med det hela. Så hon fick roa sig med att medvetet trampa och gå in i sin tvillingsyster då de tog sig neråt längst snåren mot den främmande mannens lägerplats. När de närmade sig kunde hon se att det var en söderlänning…[Read more]

“Vad för privata ärenden skulle en Paladin ha med vår strålande drottning?” Djan synade henne från topp till tå med ett roat leende och huvudet på sned. Han höll ut ena handen i vilken det snart finns ett fyllt vinglas. Det var nästan som magi, han såg knappt tjänarna som alltid rörde sig i periferin, redo att tjäna. Med blicken fortfarande fäst…[Read more]

Skäktorna och pilarna som ven genom luften träffade många av sina mål men det storvuxna infanteriet saktade knappast ned sin framfart. Bland dessa troll, halv-jättar och oknytt var Lucas, på häst till trots, knappast en stor måltavla men han kunde höra de dova dunsarna då järnspetsar sjönk in djupt i de runt omkring.

De betydligt mindre männ…[Read more]

Lucas betraktade henne och hans ögon smalnade av då hon ryckte på axlarna.
“…det är ett ganska stort beslut. Viktigt också. Ingen klandrar dig om du skulle välja din familj” hans ord dröjde i luften likt en fråga som hon skulle besvara. Ytterligare för något ögonblick betraktade han henne innan han höjde blicken åt ingen speciell.

“…[Read more]

Dagarna och nätterna hade flutit ihop för längesedan. Linjen mellan dröm och verklighet hade långsamt suddats ut och allting var bara ett dimhöljt töcken. Det enda som tystade tankarna och viskningarna var vin. Men även det hade nästan tappat sin effekt. Månader i hennes tjänst hade lämnat honom förändrad. Det som varit bara ett stänk av gråt…[Read more]

För en stund var allting stilla. Hadrian sänkte långsamt svärdet då han gick mellan stenarna, för inte tycktes det finnas någonting där. Hans puls hade nästan gått ned till det normala då han kände en påträngande odör. Det måste finnas något kadaver i närheten, hann han precis tänka med en grimas när ljud bakom fick honom att snurra runt med svä…[Read more]

Höglandet. Lika vidsträckt som det var otämjt. Uråldrig med sina ljunghedar, myrer och förrädiska klippor. Allting var precis som han mindes det, ingenting tycktes ha förändrats sedan han gav sig av för nästan femton år sedan. Och inte skulle det nog had förändras förrän långt efter att hans ben vittrat i jorden.

Med en lättad suck slöt han ög…[Read more]

Lucas gjorde en liten grimas åt hennes ord, han fann det osmakligt. Blicken följde hennes till den vita hästen och han skrattade till.
“Du kommer få det kämpigt på slagfältet med den där. Det är allmänt känt att endast kungligheter rider vita hästar till strid” han skrattade till lite och synade hästen för ett ögonblick innan han åter såg till…[Read more]

Det var med ett växande flin som Lucas nickade åt Leos order. Med förväntan i leendet och beslutsamhet i blicken vände han om för att kunna samla sina trupper. Det var nästan i farten som han satt upp på sin otåliga stridshäst. Krigsrop höjdes från den väldiga hären och det var med en sista blick mot Leo och de andra generalerna innan Lucas s…[Read more]

Lucas betraktade henne med hon verkade fundera på sitt svar och inte visste han om hon talade sanning eller inte. Nåväl, det kvittade. Hon var ju här och inte kvar där. Ett leende sprack upp på hans läppar.

“Jasså? Jag tyckte det var fantastiskt underhållande” ett skratt lämnade honom och blicken gick upp mot skyn med en liten suck för att hejda…[Read more]