Lucas skrattade lågt, blicken sänkt till det han höll på med. Det var som att någonting roade honom extra mycket över hennes kommentar, någonting bara han visste.
“Tro mig, dit vi ska kommer du knappast behöva dem” han fortsatte skratta lågt för sig själv och skakade lite på huvudet med han gjorde ett nytt hål i läderremmen. Åh, om Tristian ens a…[Read more]

Lucas gjorde inte mycket annat att skrocka lågt då hon nämnde sin bror. Hans blick gick från Vinga till de andra kaelerna som satt eller stod kring lägerelden. Då Lucas inte hälsat på Vinga med några titlar eller särskilt artighet så insåg de att det inte heller förväntades och hade nu börjat återgå till sitt. Lucas log en aning och vände tillba…[Read more]

Det var inte många som hade samlats i Kaelred för att ge sig av efter årets festligheter kring Eldens Dag, men likväl var Lucas otroligt tacksam för att äntligen vara omgiven av lite vettigt folk. Rediga soldater och inga sköra adlingar. De hade rest i snart en vecka och vinterlägret var inte långt borta. Han var oförskämt nöjd över att återigen…[Read more]

Lucas hade kunnat spy över den smörja Leo fick ur sig till Kung Bronnor. Han må vara född adlig, men hans sinne var nog inte det och sådana vältaligheter fick det att krypa i skinnet på honom. Men han visste att det var befogat. Och välbehövligt. Så han höll sin goda min medan Leo riktigt smorde in Bronnor och alla hans bölder med ett tjockt lage…[Read more]

Lucas rös inombords av hennes första ord. Det kom aldrig något gott ur när döttrar undrade saker. Men han lyssnade på hennes ord, blicken gick från henne till vägen och landskapen framför dem. Hon var ute på tunn is och även om det var hans dotter kunde han inte låta bli… Till en början såg det ut som om han verkligen övervägde hennes förslag,…[Read more]

Lucas rynkade fundersamt på ögonbrynen åt hennes fråga och vände blicken mot vägen framför dem. Som om han verkligen tänkte efter vad som sagts, även om samtalet bara varit morgonen innan. Såklart ett spel för galleriet, han önskade bara se sin dotters reaktion. Och hoppades hon skulle släppa det agg hon verkade hysa sin mor.
“Nja… det gamla va…[Read more]

Lucas skratt hade övergått i ett skrockande och han skakade lite på huvudet men valde att inte kommentera hennes unga och naiva syn. Om hon vetat hur deras kung spelade schack hade hon inte velat vara bonde. De började närma sig stadsportarna och man kunde se de stora eldarna brinna ovanför. Den eld som enligt legenden inte skulle slockna förrä…[Read more]

Lucas hade åter vänt blicken upp mot slottets väggar och kisade mot solen som stod ganska högt. Han ryckte lite på axlarna och mumlade något ohörbart, men medhållande till hennes ord att där inte fanns något att göra. När han åter sänkte blicken däremot så sjönk pappahjärtat i bröstkorgen på honom över hur nedstämd hela Nillas hållning var,…[Read more]

Lucas kunde inget annat än att brista ut i ett hjärtligt skratt åt sin dotters snabba svar.
“Hästryggen blir det…!” han kramade åt hennes axlar lätt innan han släppte henne och tog fram ett äpple han nallat med sig från frukosten. Vid det ögonblicken såg Katarina sig om över axeln och han mötte sin frus blick. Nonchalant viftade han lite åt henn…[Read more]

Hade han behövt sitta en sekund till vid detta bord eller hört en till stel fras hade han dött. På fläcken. Han hade gått upp i rök bara. Så det var utan att dölja sin lättade suck som Lucas hastigt tog sig upp ur stolen. Det hade faktiskt varit förvånansvärt hur alla ignorerat hans ganska dåliga bordsskick och bristande adlighet. Det hade gjor…[Read more]

Rykten om krig hade följt med Celeras långväga handelsskepp och inte hade det dröjt länge förrän de nått ett regnigt vinterläger vid Nariyas strand. Ett läger tillhörande ett krigsförband som tröttnat på handlingsförlamade uppdragsgivare och halvhjärtade skärmytslingar från Iselems kavalleri. Kvar av vinterlägret var nu endast lera, halm, gamla…[Read more]

Lucas nickade bara lite kort åt hans svar medan Katarina hade vett nog att le milt och säga hur det gladde dem att höra. Lucas som redan satt ned lät blicken svepa över bordet och fick hejda sig att inte göra en grimas över hur onödigt överdådigt han ansåg det vara. Däremot kunde han inte hejda sig åt det styva skämtet utan brast ut i ett hjärtli…[Read more]

Tyrild gnuggade sig under näsan för att få bort lite torkat snor och fuktade läpparna då hon såg mot sin svarthåriga bror. En fnysning lämnade henne sedan åt tvillingsystern och hon slängde packningen över axeln.
“Klart det kommer när man är så trög och långsam som du” orden hade knappt lämnat hennes läppar innan hon instinktivt hoppade u…[Read more]

Katarina var nog den enda som kände sig likt en vinnare i hela situationen. Trots det var det ändå med en skavande oro i bröstet som hon och hennes familj banade väg mot kungafamiljens privata trädgård den morgonen. Nilla hade knappt sagt ett ord till henne sedan gårdagen, hennes man verkade ha tankarna någon helt annanstans och även Alma var…[Read more]

Elwydd hade lämnat rummet efter en stund och bett Ithia kalla på honom om det fanns något han kunde göra för henne. Därefter var rummet stilla och timmarna gick långsamt genom kvällen och natten. Brasan som sprakade i eldstaden sjönk långsamt ned och in på småtimmarna var det bara en röd glöd. Huset var alldeles tyst förutom på några enstaka k…[Read more]

Ethirion besvarade hennes tack med en kort och lite nonchalant gest innan han lämnade rummet. Uppenbart var att någonting han fann intressantare väntade och man kunde höra de dova fotstegen upp för trappan.

Alvpojken Elwydd hade återigen ställt sig lite avsides i rummet, händerna knäppta bakom ryggen och blicken på ingenting särskilt. Han tvekad…[Read more]

Ethirion räta på sig i fåtöljen då han tänkt resa sig men satt kvar vid hennes fråga. Även om det kanske inte syntes i hans ansikte så kändes det i hans aura att han misstyckte med att frågan ställts.
“Jag är en handelsman paladin. Iselem är en viktig del i mina varuflöden” han höll ut händerna en aning  som om det var en självklarhet “Jag…[Read more]

Ethirion rörde inte en min vid hennes svar. Sedan knappast förvånade nog svaret honom, han var troligtvis så van vid att folk gjorde som han bad att motstånd inte fanns i hans värld.
“Jag vill att ni far hem.” orden dröjde kvar i luften och en medveten konstpaus följde dem. “Till Iselem”

För ett ögonblick var han stilla, innan han trummade…[Read more]

Ethirion var stilla för ett ögonblick innan han drack av den höjda koppen. Långsamt sänkte han den igen, nästan provocerande långsamt.
“Ni har ett intressant förflutet paladin”  han gjorde en gest med ena handen som om han nästan blivit förnärmad och att detta bara var småprat. Så för första gången sedan de mötts kröktes hans mungipor i vad man…[Read more]