“Nog är ni skarp, både till syn och till sinne. Men att välja en tanke, ett minne… Visst är det en val som är ytterst komplicerat? Dock så har vi frågan som hänger i luften sedan tidigare. Antrophelia.”
Inte var hon egentligen särskilt intresserad av vad som skedde på djupet, men ryktena kring den okonventionella härskaren hade under de sen…[Read more]

Atlen suckar och ser ut att åldras några av den stress som kom med det här uppdraget. Dock hade han inte tvekat en endaste sekund att få vara en del i att gömma undan personen han ansåg som lämpligast på tronen när hon mognat nog för att bära ansvaret. Orden “Jävla mörkeralver.” lämnar hans trut innan Fëani plötsligt öppnar dörren. Han nick…[Read more]

“Lloth, aldrig långt borta från Ish’dalaars dunkla sinne. Hoppas det inte enerverar er att jag använder det namn som ni en gång bar. Mörkeralver klingar för… diminutivt.”
Högalvens blick landar på fötterna som vilar på bordet och ser för en kort stund något förnärmad ut innan hon själv tar ett djupt andetag och slappnar av märkbart. Hon knäp…[Read more]

“Nå, sedan vi alla tre samt att jag erhåller ett samtycke från andra i akademin så finner jag det ytterst lämpligt att vi börjar att fundera på när vår resa skall påbörjas. Om det var upp till mig så skulle jag be er att packa era väskor, snarast. Kunskap är flytande och glöms bort med varje minut som går… vi har ingen tid att förlora.”…[Read more]

Det var nu högalvens tur att luta sig framåt för att tala. Det var inte mer än en viskning, men hennes ord var likt gift som droppade ur en bests käft, trots att de blir sagda med en viss ömhet.

”…Om ni insisterar. Gräv bara så djupt som du sedan kan leva med, Mäster Ziyaté. Ni måste ha hört att man skall akta sig för att stirra för länge ner…[Read more]

“Det vore väl allt för vulgärt att säga något annat, Mäster Ziyaté? Nog måste man följsamt följa konversationens dans och alla dess regler… annars skulle vi ha kaos. Inte tycker ni om… kaos?”
Det sista ordet hänger kvar i luften tills hon tillämpar ett liknande skratt som mörkeralven och rättar sig till sig i den knakande stolen. Ett annat typ…[Read more]

Hennes blick faller ner på Ziyatés hand och avsaknaden av närvaro blir än mer påtaglig. Det var nästan som hon lämnade sin kropp för ett kort ögonblick innan hennes ögon finner mörkeralvens.

”Böcker. Böcker kommer så lätt bort, uppenbarligen.”
Säger hon med ett mycket sparsamt leende medans hennes blick flackar runt i värdshuset, den fas…[Read more]

Det blå vinet kluckar lätt när ännu ett glas fylls av vin, eller ett medel för lugn och tålamod inför högalvens underliga beteende. Ett brett leende klyver hennes läppar, något som står i kontrast till hennes annars eleganta och känslolösa drag… det var nästan en obehaglig syn när man skymtade en glimt av girighet i hennes blick innan hon snab…[Read more]

“Återförenas säger ni… Borde ni inte kunna ta den vanliga vägen om ni bara skulle ta er en resa dit? Eller tänkte ni komma oinbjuden? Nog finns det något som grämer er, Mäster Ziyaté.” 
Som en orm navigerar hon sig mellan ord och tonfall på ett sådant sätt att hon lätt upplevs som inbjudande, även om man i bakhuvudet undrade vad hon egentligen…[Read more]

”Ännu en alv som kan sina viner, det värmer ett gammalt hjärta…”
Säger Sylmir samtidigt som hon nästan ömt gestikulerar mot sitt bröst med sin darrande hand.
”Enbär är korrekt, faktiskt den ton av smak som skall klinga först på tungan. Om man har tålamodet att låta vinet dansa en stund innan man sväljer det kan man plocka upp en djupare smak, of…[Read more]

Nog kunde högalver tendera att dra ut på saker och ting, men Sylmir var en som kunde ta priset… och tyvärr verkade hon inte ha någon intention av att dra ihop konversation ännu.

”Jag här själv fått ta del av processen som Mäster Aldëa utformat för fyrahundrasjutiotre år sedan. De tvingade mig att sätta upp mitt hår när jag hade en period där ja…[Read more]

Sylmir nickar hovsamt mot eleven och talar tyst med Indil som bleknar mer och mer desto fler ord som viskas i hans öra. Han vänder sig mot henne och tittar på henne som om hon vore en vålnad men behärskar sig i sista sekund. Han harklar och sträcker på sin rygg innan han vänder sig mot Sael.

“Vi… har gemensamt diskuterat om att det möjligt…[Read more]

Han viftar avfärdande med en hand och låter ett brett leende bryta hans bistra fasad. Han ögnar påsen med ett genuint intresse och tar sig friheten att lukta lite lätt på den också. En förtjust suck lämnar hans läppar och han tittar upp på Vésiva med ett leende som han burit med sig sedan barnsben… Alltid när han lurat någon, spelat ett sp…[Read more]

Atlen gav de mannar som var kvar på däck en menande blick när nästa duns kom från Toss som denna gång slog i backen. Något verkade flamma till bakom de annars melankoliska ögonen och för ett ögonblick när me’eren rörde sig ner under däck kunde han upplevas som nästan hotfull. Det verkade inte bara vara sin partner som han verkade fixera ett besk…[Read more]

”…Åh, självklart.”
Atlen släpper sitt grepp på kläderna och låter Fëani ta för sig i högen tills hon hittat något plagg som kan tänkas passa. Han ögnar henne snabbt och rynkar bekymrat på sin panna när hon kvickt rör sig bort från dem. Han vänder sig mot Kai, öppnar munnen för att tilltala honom men stänger den lika snabbt när han hör dunsen…[Read more]

“Antrophelia…” Namnet lämnar hennes läppar och hänger i luften men tonar bort när vinden viner och piskar mot fönsterna på deras högra sida. Tystnaden faller ännu en gång vid bordet men fylls snabbt av väl-förfriskade gästernas röster som stämmer upp till sång när de äntligen bestämt vem som vann sista rundan av eldtärning.

…[Read more]

Atlen faller nästan bakåt med stolen och trycker sin handflata mot väggen för att de båda inte ska tippa över. Han tittar ner på henne med stora ögon and kunde inte låta bli att le när han försiktigt la armen om henne och försiktigt tryckte henne närmare. Han släpper henne när hon drar sig undan för att leta efter något hon själv gömt undan.

Han…[Read more]

Han slappnar av något när de skarpa intrycken börja forma sig till en mer behaglig bild som hans förstånd kunde omfamna inom ramen av ’vettigt’. Han följer prinsessan med blicken när hon rör sig på däck och lämnar inte det eldröda håret en endaste sekund förrän hon är tillbaka vid hans sida. Nog hade man hört att smugglaren var på sin vakt, men…[Read more]

Atlens ögon spärrades upp med viss panik som snabbt bubblade upp över den ärriga ytan av hans anlete medans han snabbt separerades från Vésiva. Han fick hejda sig själv för att inte släppa säcken och vilt försöka ta sig ur den fångenskap han kastats in i, istället grep han hårdare om säcken och verkade lika spänd såsom en fiolsträng som ho…[Read more]