“Korrekt. Jag studerar en temporär influx i den arkana väven, något som även Ish’dalaar är väldigt intresserade av… Vi ger och tar, såsom man säger.”

Hon slänger upp den böljande gardin och håller upp flappen så att den nätta kvinnan kan komma in och bort från stormen.

Vad hon möts av är en härd av kaos. Högalver är ofta kända för sin förkärl…[Read more]

“De gömmer sig inte, inte alls faktiskt. Det är deras hem och vi dess gäster… vissa mer eller mindre inbjudna.”

Hon börjar långsamt röra sig tillbaka mot sitt tillfälliga hem och verkar förvänta sig att Tegwen ska följa efter.

“Ish’dalaar. Mörkeralver. Lloths vilja. Många namn, alla för simpla för att beskriva ett ytterst komplext folkslag.” Hon…[Read more]

Hon observerar spektaklet som utspelar sig och höjer ögonbrynen nog för att skapa djupa fåror i hennes panna. Hon höjer sin hand och verkar mellan sin tumme och pekfinger mäta avståndet mellan en osynlig himlakropp och den nätta varelsen på marken. Hon vrider och vänder på sin hand innan hon slutligen ger upp.

“Er uppenbarelse är omöjlig, frök…[Read more]

Långa, ovårdade naglar trummar lätt på det lilla resebordet hon placerat i mitten av den ljusblå paviljongen. Hennes tunna fingrar är färgade av blått bläck som vägrar att ge vika för vatten och tvål. I den andra handen vilar en gåspenna vars fjäder är sliten av tiden. Hon suckar djupt och slänger en blick mot gardinen av silke som hänger likt en…[Read more]

Hon tar ett långt och långsamt bloss av sin pipa som nästan slocknat och lyssnar intensivt på Ayperos ord innan hon vänder sig till Nenya.

“Inte med blodspillan, hm? Ytterst ovanligt för furstinnan, må jag säga. Ert blodiga rykte är inte helt okänt… men det är kanske är precis varför ni behöver oss och de svurna.”

Hon gestikulerar svagt…[Read more]

“Mitt vapen vilar fortfarande vid min sida, rebell. Ni är de enda som spänner era bågar. Det verkar bara som er ledare har förnuft nog att låta ord segra över klingan.”

Trots att Aenyas allierade svärmar till hennes sida så står Sercenasse lika behärskad och obrydd. Hon ger de samlade alverna en avrådande blick när hon stillsamt börjar knäppa u…[Read more]

“Döden är oundviklig för sådana som mig, oberoende av min eller Er vilja. Jag är helt enkelt… bortlovad. Kosmiska band som binder mig till mitt öde.”

För en kort stund förvrängs hennes uttryck till ett illvilligt leende när hon tittar på Ayperos. Det ser nästan retfullt ut innan hennes mimik återger till det kalla lugnet som om inget hade hänt. H…[Read more]

Trots ringbrynja och den tunga skölden med Nela’thaënas vapen så vandrar Sercenasse nästan ljudlöst genom skogen. Varje steg avsiktligt och med en viss bestämdhet. Östern är hennes jaktmarker och revolutionen har inte passerat förbi obemärkt… ändå har hon låtit dem hållas. Inga rapporter har sänts till Dal’elath om rebellerna. Hennes blick flackar…[Read more]

Hennes nätta form är lätt att förflytta från lågorna, speciellt nu när hon stirrar på den manliga individen som ett rådjur som fångats i en vargs uppmärksamhet. Allt hennes spretiga fokus vandrar längs Ayperos form samtidigt som hon spänner sina käkar hårt nog för att tugga hål inuti sina urholkade kinder.

Ett överraskande lugn sprider sig…[Read more]

Det svaga ljuset från hennes pipa är det enda som illuminerar hennes anlete när den långa figuren drar sig närmare. Hon kisar lätt och hennes uttryck vrider sig i misstänksamhet. Hon observerar deras interaktion och endast glöden i hennes pipa som fräser till då och då bryter hennes tystnad. Händer, gester och leenden. Hennes blick rör sig i e…[Read more]

“Det ligger artighetens natur att referera till din sort med titel. Furstinna? Ers nåd? Eller brinner du av ungdomlig uppror mot överklassen? Inte helt ovanligt i din ålder… nog har alla valpar av din sort försökt dansa med folket bara för att inse att bilden av det lantliga samhället bara är en romantiserad dröm.”

Hon sträcker sig innanför…[Read more]

Hennes ena öga har en svag men märkbar ryckning när Nenya bryskt nämner kulten. Hon lutar sig tillbaka och drunknar nästan i det tunga tyget som klär fåtöljen.

*”Mitt rykte föregår mig. Underligt nog så händer det mer och mer… kanske är världen mer redo för vad vi har att erbjuda?”

Indiras läppar spänner sig till ännu ett stelt leende meda…[Read more]

Indira följer tyst med tjänaren genom de långa korridorerna, hennes stålgrå blick fäst på kvinnans ryggtavla. Hennes steg är obekvämt tysta jämfört med gemene man och tvingar tjänaren att verkligen se så att hon faktiskt följer med. Hon möter hennes blick med intensiv tomhet på känslor. Istället ler hon stelt som om hon glömt hur en glad person…[Read more]

“Nog är ni skarp, både till syn och till sinne. Men att välja en tanke, ett minne… Visst är det en val som är ytterst komplicerat? Dock så har vi frågan som hänger i luften sedan tidigare. Antrophelia.”
Inte var hon egentligen särskilt intresserad av vad som skedde på djupet, men ryktena kring den okonventionella härskaren hade under de sen…[Read more]

Atlen suckar och ser ut att åldras några av den stress som kom med det här uppdraget. Dock hade han inte tvekat en endaste sekund att få vara en del i att gömma undan personen han ansåg som lämpligast på tronen när hon mognat nog för att bära ansvaret. Orden “Jävla mörkeralver.” lämnar hans trut innan Fëani plötsligt öppnar dörren. Han nick…[Read more]

“Lloth, aldrig långt borta från Ish’dalaars dunkla sinne. Hoppas det inte enerverar er att jag använder det namn som ni en gång bar. Mörkeralver klingar för… diminutivt.”
Högalvens blick landar på fötterna som vilar på bordet och ser för en kort stund något förnärmad ut innan hon själv tar ett djupt andetag och slappnar av märkbart. Hon knäp…[Read more]

“Nå, sedan vi alla tre samt att jag erhåller ett samtycke från andra i akademin så finner jag det ytterst lämpligt att vi börjar att fundera på när vår resa skall påbörjas. Om det var upp till mig så skulle jag be er att packa era väskor, snarast. Kunskap är flytande och glöms bort med varje minut som går… vi har ingen tid att förlora.”…[Read more]

Det var nu högalvens tur att luta sig framåt för att tala. Det var inte mer än en viskning, men hennes ord var likt gift som droppade ur en bests käft, trots att de blir sagda med en viss ömhet.

”…Om ni insisterar. Gräv bara så djupt som du sedan kan leva med, Mäster Ziyaté. Ni måste ha hört att man skall akta sig för att stirra för länge ner…[Read more]

“Det vore väl allt för vulgärt att säga något annat, Mäster Ziyaté? Nog måste man följsamt följa konversationens dans och alla dess regler… annars skulle vi ha kaos. Inte tycker ni om… kaos?”
Det sista ordet hänger kvar i luften tills hon tillämpar ett liknande skratt som mörkeralven och rättar sig till sig i den knakande stolen. Ett annat typ…[Read more]