Hennes blick faller ner på Ziyatés hand och avsaknaden av närvaro blir än mer påtaglig. Det var nästan som hon lämnade sin kropp för ett kort ögonblick innan hennes ögon finner mörkeralvens.

”Böcker. Böcker kommer så lätt bort, uppenbarligen.”
Säger hon med ett mycket sparsamt leende medans hennes blick flackar runt i värdshuset, den fas…[Read more]

Det blå vinet kluckar lätt när ännu ett glas fylls av vin, eller ett medel för lugn och tålamod inför högalvens underliga beteende. Ett brett leende klyver hennes läppar, något som står i kontrast till hennes annars eleganta och känslolösa drag… det var nästan en obehaglig syn när man skymtade en glimt av girighet i hennes blick innan hon snab…[Read more]

“Återförenas säger ni… Borde ni inte kunna ta den vanliga vägen om ni bara skulle ta er en resa dit? Eller tänkte ni komma oinbjuden? Nog finns det något som grämer er, Mäster Ziyaté.” 
Som en orm navigerar hon sig mellan ord och tonfall på ett sådant sätt att hon lätt upplevs som inbjudande, även om man i bakhuvudet undrade vad hon egentligen…[Read more]

”Ännu en alv som kan sina viner, det värmer ett gammalt hjärta…”
Säger Sylmir samtidigt som hon nästan ömt gestikulerar mot sitt bröst med sin darrande hand.
”Enbär är korrekt, faktiskt den ton av smak som skall klinga först på tungan. Om man har tålamodet att låta vinet dansa en stund innan man sväljer det kan man plocka upp en djupare smak, of…[Read more]

Nog kunde högalver tendera att dra ut på saker och ting, men Sylmir var en som kunde ta priset… och tyvärr verkade hon inte ha någon intention av att dra ihop konversation ännu.

”Jag här själv fått ta del av processen som Mäster Aldëa utformat för fyrahundrasjutiotre år sedan. De tvingade mig att sätta upp mitt hår när jag hade en period där ja…[Read more]

Sylmir nickar hovsamt mot eleven och talar tyst med Indil som bleknar mer och mer desto fler ord som viskas i hans öra. Han vänder sig mot henne och tittar på henne som om hon vore en vålnad men behärskar sig i sista sekund. Han harklar och sträcker på sin rygg innan han vänder sig mot Sael.

“Vi… har gemensamt diskuterat om att det möjligt…[Read more]

Han viftar avfärdande med en hand och låter ett brett leende bryta hans bistra fasad. Han ögnar påsen med ett genuint intresse och tar sig friheten att lukta lite lätt på den också. En förtjust suck lämnar hans läppar och han tittar upp på Vésiva med ett leende som han burit med sig sedan barnsben… Alltid när han lurat någon, spelat ett sp…[Read more]

Atlen gav de mannar som var kvar på däck en menande blick när nästa duns kom från Toss som denna gång slog i backen. Något verkade flamma till bakom de annars melankoliska ögonen och för ett ögonblick när me’eren rörde sig ner under däck kunde han upplevas som nästan hotfull. Det verkade inte bara vara sin partner som han verkade fixera ett besk…[Read more]

”…Åh, självklart.”
Atlen släpper sitt grepp på kläderna och låter Fëani ta för sig i högen tills hon hittat något plagg som kan tänkas passa. Han ögnar henne snabbt och rynkar bekymrat på sin panna när hon kvickt rör sig bort från dem. Han vänder sig mot Kai, öppnar munnen för att tilltala honom men stänger den lika snabbt när han hör dunsen…[Read more]

“Antrophelia…” Namnet lämnar hennes läppar och hänger i luften men tonar bort när vinden viner och piskar mot fönsterna på deras högra sida. Tystnaden faller ännu en gång vid bordet men fylls snabbt av väl-förfriskade gästernas röster som stämmer upp till sång när de äntligen bestämt vem som vann sista rundan av eldtärning.

…[Read more]

Atlen faller nästan bakåt med stolen och trycker sin handflata mot väggen för att de båda inte ska tippa över. Han tittar ner på henne med stora ögon and kunde inte låta bli att le när han försiktigt la armen om henne och försiktigt tryckte henne närmare. Han släpper henne när hon drar sig undan för att leta efter något hon själv gömt undan.

Han…[Read more]

Han slappnar av något när de skarpa intrycken börja forma sig till en mer behaglig bild som hans förstånd kunde omfamna inom ramen av ’vettigt’. Han följer prinsessan med blicken när hon rör sig på däck och lämnar inte det eldröda håret en endaste sekund förrän hon är tillbaka vid hans sida. Nog hade man hört att smugglaren var på sin vakt, men…[Read more]

Atlens ögon spärrades upp med viss panik som snabbt bubblade upp över den ärriga ytan av hans anlete medans han snabbt separerades från Vésiva. Han fick hejda sig själv för att inte släppa säcken och vilt försöka ta sig ur den fångenskap han kastats in i, istället grep han hårdare om säcken och verkade lika spänd såsom en fiolsträng som ho…[Read more]

“…Så skulle man kunna sätta ord på det. Man skulle även kunna spekulera varsamt om ifall han funnit något han ej kan ta sig ifrån utan måste fortsatt dokumentera det som sker. Nog är det ett alternativ jag helst skulle önska vore sant. Men, jag får självfallet förbereda mig på det värsta.” 

En skakig hand omfamnar hennes haka och alven tycks sj…[Read more]

Atlen låter sin blick vila en sista gång på de två individerna de passerar och nickar tyst till dem, vilket de speglar med viss motvilja. Det var en olustig stämning som han gärna tog sig så långt bort från som möjligt, även om han gärna ännu en gång hade velat hävda sin heder inför huliganerna som gjort hans liv surt den senaste veckan. Nog kun…[Read more]

Den gamla alven avviker med blicken för ett ögonblick och låter sina tankar vandra bort till en annan plats ännu en gång. Händer som byter förbjudna frukter, blodröda ögon som är uppspärrade i extas… Minnena av det fördrivna folket uppehåller en står del av hennes bank av minnen, något som gjorde det svårare och svårare att sålla med åren.…[Read more]

Han nickar försiktigt och börjar lyfta på några papper för att identifiera vad som är vad.
”Det är ju skönt att ha något att göra när man kommer hem i alla fall…” Viskar han för sig själv samtidigt som han påbörjar en sortering av uppdrag, kvitton och andra små lappar.

Presenten är tung, som om den var gjord av metall… eller kanske sten. M…[Read more]

Sylmir’s blick återfinner sitt fokus när det flackar från mörkeralvens bägare till de små ryckningarna som svar på det något obehagliga frö hon sått. Man kan nästan se hur hennes tankar väcks till liv bakom de annars stoiska, isblå ögonen. Hon blinkar långsamt mot Ziyaté och måste manuellt tygla sin nyfikenhet som rebellerade likt en otämjd hin…[Read more]

Han vrider sig lite och är märkbart obekväm när hans lilla synd dras in i ljuset för alla att se. Fruktansvärt nog kändes det på något sätt bra att han inte var den enda som sökte en klippa i livets alla stormar… även om hennes klippa luktar något förfärligt.

Han tar några steg framåt, skjuter undan några papper och sätter sig med en djup su…[Read more]