Pelarbiten slog i marken bara några centimeter från de två ruinäventyrarna. I samma ögonblick som de två föll bakåt av Drosais knyck i Jaspers axlar så formades ett dammoln runt dem när stenen slog ner som en meteor. Ekot blev fem gånger mera öronbedövande när det klingade mot väggarna och ekade flera varv. Jasper låg som stelfrusen med…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Neeana, all sorg till trots började också skratta. “Nåväl.” fick hon fram mellan skrattanfall. “… om det är min säkerhet du oroar dig över får det väl gå.” Hon skrattar lite mer. “Det gör dig ju nästan till en riktig gentleman!”

Neeana rodnar ännu mer men tänker inte ofta värmen genom att släppa. Hon var rätt säker på att Ati var en flicka. En pojke skulle förmodligen blivit arg över att ha kallats flicka.

“Nej det behövs inte. Nu är jag rätt säker på att du är pojke, så som du talar. ” hon räckte ut tungan retsamt men log faktiskt lite nu.

“Va? Nej inte kallare men..” oj… om vuxit upp på gatan… visste hon ingenting om… men det fanns ju pojkar på gatan också…

“Vi kan inte låta pojkar hålla på och ta i oss förrän vi är trolovade! När umm.. pojkar.. och flickor… uhh..” till slut insåg hon den retsamma tonen i Atis fråga. Hon suckade, men inte en irriterad suck. Den förstäl…[Read more]

“Ja naturligtvis!”

Det kanske var den kyrkliga uppfostran, eller vikten att imponera med sin dygd inför sin fästmans familj, men att ligga och kramas med pojke hon inte var gift eller ens trolovad med var det mest oanständiga hon kunde tänka sig!

Neeana rodnade när de omfamnades. Ati var fortfarande både klädd och.. smutsig som en pojke.. och in…[Read more]

Det känns som att döden viskar förrädiskt lockande i örat. Bara vila lite till. Låt vad som sker vill ske. Som att det var självaste Nennas röst hon hörde för sitt inre. Att acceptera nederlaget. Det pulserar i såret mer kraftfullt än något hon tidigare råkat ut för som att det fortfarande äts av hennes kött, bränner och skickar ilningar i kroppe…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

Neena skruvade lite på sig. Det här lät inte passande… att dela kroppsvärme var ju inte helt ovanligt men något gnagde i bakhuvudet. Hon insåg att detta kan ha varit förolämpande, som om hon inte ville vidröra Ati av någon elitisk anledning. “Umm.. förlåt.. jag.. det är inte..” Hon suckade. “Förlåt. När du först dök upp.. dina.. umm.. kläd…[Read more]

Det värker i armarna och blodet som stänkts över hennes kropp känns isande kallt desto längre ut i korridoren hon kommer. Om de inte dör här i fängelsehålorna lär de förfrysa i snöstormen på flykt. Hon måttar svärdet i sin hand, Kaaras svärd och där finns inte en tanke att lämna tillbaka det. Hon har slagits förr och vunnit många närkamper me…[Read more]

Neena såg oförstående på Ati. hur skulle hon kunna hjälpa om hon inte ens har en filt till sig själv?

“F…f. fryser inte d.. d… du?” får hon fram mellan klackande tänder.

Solen hade varit uppe när Neeana somnat. När hon slog upp ögonen var det kolsvart och iskallt. Hon huttrade och satte sig upp. Revan i klänningen hjälpte ju inte heller. Hon kramade om sina ben och gungade fram och tillbaka för att försöka generera värme.

Hon såg på Ati som låg ihopkurad och verkade sova gott… stackars flicka som blivit van…[Read more]

“Tharmanskt?” Ekade Jasper. Ordet klingade inte bekant för honom, han var osäker på om han någonsin hört det förut. Han visste inte särskilt mycket om länderna i världen – mestandels av tiden spenderade han på att läsa om anatomi och helande örter, inte sånt. Däremot kunde han se hur hennes näsa rynkades i någon sekund och höra tonen i hennes r…[Read more]

Ailis spände sig, skulle hon rida själv!?

Hon viftade försiktigt med tyglarna, men som tur var satt hon på en van och klok häst som förstod vad hon ville och travade in i den dolda grottöppningen. Ailis såg sig över axeln… vart tog kvinnan vägen? Vad skulle hon göra här alldeles själv?

“…hallå?” viskade hon försiktigt.. som om hon fortfarand…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Metall skrapar mot sten när Karaas svärd skjutsas iväg över golvet.  Guturala stön avlöser varandra när de döda verkar gå vinnande i striden. Hon kan höra det även längre ut än korridoren. Fler röster. Fler… Gud. Feylin har aldrig fruktat döden så mycket som nu.

Den käklösa gapar sitt köttsår som en grotesk inbjudan mot Kaara och dreglar ne…[Read more]

Hon såg på marken… Hon trodde hennes tunna halmmadrass hade varit obekväm. Marken. Utomhus. Detta var hennes liv nu.

Tårarna började rinna igen. Hon var trött… Det var ännu tidigt på dagen men så mycket hade hänt, så mycket hade förlorats, så många tårar gråtits…Det var väl bara att vänja sig. Marken i en gränd var hennes säng nu. Det var n…[Read more]

Neeana bara stirrar. Ati hade alltså varit utstött så länge hon kunde minnas.

Men det är såklart.. vilka chanser fanns det att klättra när det inte fanns något att börja med.

Hon sjönk ihop. När du väl når botten är du tydligen där för att stanna.

“Så… här är vi… alla våra sommrar.” sa hon med en besegrad suck.

“Hur.. sover d.. vi?”

Lemmar separeras från kroppar i blodstänk som färgar stenväggarna i svartröda stråk och Feylin kan se den blodsvärtade klingan blänka till ovan axlarna av de odöda som trängs intill gallret in till hennes cell. Men skrik hörs inte. Ljuden de odöda ger ifrån sig kan bara liknas som de för hungrande monster, gutturala läten, utdragna stön blandas m…[Read more]