Neeana drev snyftande tillbaka för att sitta under det där bordet, övertygad av att hon saboterat hela åtagandet med inkompetens. Hon vred på sig och pep till ännu mer bedrövad. En reva från armhålan ända ner till höften hade rivits upp när hon fallit på ändan.

Gubben hade haft rätt, så kunde hon inte låta någon se henne.

Då Jasper dök upp vid Kvithera gav hon honom en lite vaksam blick. Hon kunde inte minnas när någon varit trevlig mot henne för trevlighetens skull, och sedan hon kom hit hade hon hållit sig mest för sig själv förutom då hon skapat oreda omkring sig. I vanliga fall skulle hennes uppmärksamma blick ha märkt honom långt innan han dök upp vid henne…[Read more]

Neena såg förstenad ut en stund. Hon hade aldrig varit den som skällde ut eller ställde till med väsen, det var svårt att se hur hon skulle kunna förmå sig att göra det även de bästa av dagar och det här var absolut inte en av dem. hon började vandra ut mot en köpman, som om hon gick i sömnen. Hon stod still där felra sekunder innan hon försi…[Read more]

Neeana stannade till, lätt förfärad. “Distraherar? Hur?”

I hennes fantasi skulle vilken köpman som hälst i bästa fall spotta på henne för att ens våga vanära hans vardag med sin närvaro och i värsta fall tillkalla vakter så fort hon kom nära.

Hon suckade.. Något måste hon ju göra… Att låta Ati göra allt jobb själv skulle säkerligen få henne…[Read more]

Neeana lät sig själv bli ledd men såg lite orolig ut.. skulle de.. stjäla mat? Från torget? från någons hem? Hur fick de utstötta tag på mat.. måste hon skada någon?

Ja det var oro som kom över henne men å andra sidan var den något mindre förkrossande än den förtvivlan och sorg som visserligen fortfarande var där men hon nu kunde distraheras…[Read more]

Hon såg på handen på sin axel.. och tog den i sin hand, tacksam för omtanken. Hon skakade sedan sorgset på huvudet.

“Det var inte flykt han sökte.. det var tid åt mig att undkomma.”

Det var inte en bra idé att fortsätta prata om honom, för där brast dammarna igen och gråten kom tillbaka.

Neeana lät sig hjälpas upp, försiktigt och på vacklande ben. Hon såg över nya revor som dykt upp på klänningen efter att ha sprungit oförsiktigt i ett för litet plagg. Hon kastade ett öga på Atis kläder igen… snart skulle väl hon också behöva gå i karlakläder, men vad gjorde det? Det fanns ingen familj i världen som skulle låta sin son trolo…[Read more]

Neeana synade Ati, förvånad över namnet. “Åh.. förlåt, jag trodde..” hon avbröt sig själv. Ati behövde inte veta att hon misstagit henne för en pojke.

Hon snörvlade och torkade nsan med en ärm. Hon skulle.. visas repen… lära sig leva som den ohyra hon skulle behöva vänja sig vid att vara. Men ändå var det lite värmande att en total främling so…[Read more]

Ailis slutade inte skaka av gråt, Hon försökte men det var omöjligt. Det var som en mardröm, när som helst måste hon få vakna och lugna sig, hon skulle vakna av att Colvin hånade henne för att ha försovit sig, hon hade gott tagit emot bannor för att ha latat sig i sängen från både mor och far om det betydde att ingen av dem… blödit ut på g…[Read more]

Jasper suckade tungt åt hennes betoning på hoppas. Han ville inte erkänna det, men hon hade rätt. Vad var att hoppas jämfört med att faktiskt göra nånting åt saken? När hon nickade mot dörren så tvekade han en sekund före han tog korgen i ena handen och lät sin vänstra hand lysa upp. Försiktigt klättrade han in där den fallna dörren en gång st…[Read more]

Neena såg på sin klänning. För liten. Sliten. Trasig. Hår? Är det en sak.. som kan förloras?

Hon såg på Ati.. Tårarna har inte slutat rinna men gråten har i alla fall blivit mindre ljudlig.

Hur kunde hon tänka på mat när far förmodligen just dödats? Hennes mage kurrade och avslöjade henne.. de hade ju missat frukost och med de knappa ransoner…[Read more]

“Djupare ned?” Ekade Jasper och blev genast lite blekare. Han tog emot örterna hon plockat upp åt honom. “Tack. Borde vi verkligen gå djupare ned?”

Tanken att ta en gång som tog dem neråt satte en klump i magen på honom. Vem visste vad de kunde hitta där? Hans huvud började måla upp faror runt varje hörn – monster, skuggor, översvämn…[Read more]

Det var en väldigt klen tröst.

Att inte längre vara jagad fick inte far tillbaka.

Att inte längre vara jagad ändrade inte det faktum att det lilla hopp om ett drägligt liv var krossat.

Mat? Nej.. hon hade ingen mat. Det var far som hade brödet. Det var kyrkan som stod för måltiderna. Kvar fanns ingenting.

Hon kröp besegrat in under bordet oc…[Read more]

Neeana flämtade till, föll bakåt och kröp baklänges sittandes ett par steg. Hon hade varit säker på att hon var ensam så den plötsliga rösten hade skrämt upp hennes panikslagna hjärta rejält. Hon kisade med blicken när hon såg det lilla ansiktet.. en ung.. pojke? Sannerligen ingen vakt i alla fall. “Han” såg ut att vara en av de utstötta… de…[Read more]

Jasper suckade tungt där han stod vid värdshuset bardisk. Han tornade lätt över folket och kunde se musikerna spela utan problem, men han hade tankarna någon annanstans. Terminprovet hade gått helt okej – men avgiften blev så pass hög att den lätt tog en tredjedel av allt han ägde. Han hade varit tvungen att sälja så mycket drycker och smörjor att…[Read more]

Jasper tog ett djupt andetag. Han hade redan räknat ut att hon inte var särskilt pratsam, men han hade aldrig talat med henne och därför inte heller helt insett till vilket nivå hon förblev tyst. När hon till slut pratade så log han. Delvis för att hon ville tala med honom, men också delvis för att det hade blivit lite obekvämt och han redan hade…[Read more]

Jasper tittade upp när han hörde fotsteg. Det sista han förväntat sig se här var en annan studerande från akademin, än mindre en han kände igen. Snabbt torkade han bort tårarna som hotat falla och tittade upp på kvinnan framför honom. Han hade sett henne förr; de hade några lektioner ihop. Kanske lite hetlevrad, men bra på sin sak trots att hon…[Read more]