Hon satte sig ned när hon blev ombedd att göra det, och med blicken mot sin egen arm så betraktade hon kvinnans jobb. Hon var effektiv och uppenbart erfaren, men Moiras hjärta slog långsamt och blodet i hennes vener flöt långsamt. En mindre erfaren helare skulle säkerligen ha haft problem, men Moira fick medge att hon var positivt överras…[Read more]

Den ljushåriga kvinnan gav henne bara ett varmt leende över hennes ord, och verkade inte illa till mods eller ens obekväm över Moiras lite stela ord. Hon gestikulerade åt Moira att sätta sig ned, och med precision som bara en erfaren läkare hade rengjorde hon platsen hon skulle sticka nålen i, och snabbt och effektivt hade hon fyllt en liten k…[Read more]

Arands näsborrar utvidgade sig något i frustration över Wreax sätt, men det var egentligen inte denna ål till man som var det som förargade honom. Det var hans kunskap om hans roll i Loradon som gjord honom ilsken, en stark påminnelse om att han misslyckats med sitt uppdrag i att döda demonen Ayperos. Och det faktum att Arand själv aldrig hört tal…[Read more]

Allt prat om regeringar, politik och sidor var något som han inte la allt för mycket tanke på. Han lyssnade, men tänkte inte ta del av diskussionen. Det var inte hans sak, inte hans plats, inte hans strid. Men något som irriterade honom var sättet Wreax talade, sättet han såg på dem. Monsterjägarens ögon smalnade något, för det fanns trots en sak…[Read more]

Om alvens leende var behagligt så var leendet hon fick tillbaka av Moira den direkta motsatsen. Tanken på att alven skulle vilja småprata med någon som henne var skrattretande, men i kretsar som dessa så kunde man alltid förvänta sig det oförväntade.

”Jag är rädd att jag inte är särskilt bevandrad när det kommer till kallprat. Men jag kan göra mi…[Read more]

Den till synes unga alven log ett behagligt leende, ett leende sött som socker, och reste sig upp för att hälla vatten ur en bägare i en tekanna.
‘Rakt på sak, ser jag. Jag som hade förväntat mig att vi skulle småprata lite. Trots allt får jag så sällan besökare.’ sa hon, och de ljusa ögonen studerade Moira ett ögonblick innan hon fokuserade si…[Read more]

Hon gillade inte att behöva berätta för sina föräldrar om omständigheterna kring Kettils död, men hon såg inte mycket annat till val… Den enda trösten var att hon skulle ta bilden av Kettils kropp med sig in i graven och på så vis bespara sina stackars föräldrar den sorgen.

När Ziyate och Yazfein klev in i rummet spände hon käken en aning m…[Read more]

Moira visste inte mycket om böcker och att hon alls kunde läsa var mer eller mindre ett under, men hon kunde konstatera att detta mer smakfulla kontor helt klart var menat att kännas mer hemtrevligt. Det passade alven, eller vad hon nu var, som satt bakom ytterligare ett arbetsbord, vilken såg mycket trevligare ut än mannen i rummet intill. Moir…[Read more]

‘Bra.’ sa mannen, på ett väldigt företagsamt vis. Det var en affärstransaktion, trots allt, ett kontrakt mellan dem två.
‘Min assistent hjälper dig i rummet intill. På återseende, Moira.’ sa han simpelt och gjorde en gest åt henne till en sidodörr. Då Moira gick in genom dörren kom hon i ett mycket hemtrevligare kontor. Mer smakfull inredning,…[Read more]

Det var inga lätta ord att höra så klart för Audgisil och Ranghildr, eller den övriga familjen för den delen. Så klart hade de hört lösa rapporter om Kettils död i Caras Idhrenin, men inga detaljer – även om de grubblat på dem. Speciellt Audgisil, som gång på gång ångrat att han skickat iväg sin son för skolning. Han förmådde sig inte riktigt at…[Read more]

Han hade rätt i att hon hade föga intresse av detaljerna, men hon behövde likväl få veta hur denna man förväntade sig att målet i fråga skulle levereras. I de få fall som hon faktiskt behövt leverera ett mål till en uppdragsgivare så hade det alltid varit i ett icke-levande format.

”Eftersom ni valt att kontakta mig så behöver jag knappast för…[Read more]

Mannens skarpa ögon betraktade henne kalkylerande, och gav henne en simpel nickning. En bekräftelse på att man så klart kunde göra mer med blod än att spåra.
‘Du gissar så klart rätt, Moira. Detta har ingenting med politik att göra… Nå, inte offentlig politik i alla fall.’ sa han och gjorde en avvisande gest med handen, detaljerna var inte vikti…[Read more]

Det var inte vanligen den typ av uppdrag hon tog, något den här mannen säkerligen redan visste. Vanligen anställdes hon för att röja folk ur vägen, inte för att hämta dem levande, men hon hade trots allt gjort något liknande förut, och om hon kunde se till att hålla mannen i fråga utslagen under större delen av tiden så skulle det kanske inte bl…[Read more]

Mannen gjorde en liten avvisande gest över hennes ord, som om det inte var något speciellt. Än en gång nickade han åt stolen framför arbetsbordet, fritt fram för henne att ta om hon så önskade. Men han pressade henne inte, hennes sort föredrog trots allt oftast att stå och han verkade inte känna sig obekväm i hennes tornande form och skugga.
‘Det…[Read more]

Hånet i hennes moders röst skar djupt och plötsligt kändes beslutet om att hålla Yazfein och deras relation hemlig inte lika fel. Om det var så här hennes mor reagerade när hon trodde att det var en äldre man som hennes dotter delat säng med, hur skulle hon inte reagera på sanningen?

”Du testar mitt tålamod, mor”, högg hon irriterat. Hon k…[Read more]

Det kokade inom henne och hon såg samma känslor speglade hos sin mor, ett faktum som inte undgick henne. Trots det kände hon sig irriterad över hur hennes mor talade till henne, och om henne.

”Han är Sandors rådgivare, inget annat”, sköt hon tillbaka kort, som om det skulle övertyga hennes mor.

”Jag råder över min egen säkerhet, något också du b…[Read more]

”Man skulle kunna tro det”, svarade hon vasst innan hon med en hand slätade till lite av det rufsiga håret, som om det skulle hjälpa henne.

”Du gör det för dig själv och ingen annan. Din plan kommer inte dra annat än olycka över den här familjen”, tillade hon hårt. Det gjorde ont att tala till sin mor på det viset, men hon hade uppenbarligen förl…[Read more]

Hennes moders ord tog luften ur henne och för ett par sekunder så stod hon bara och betraktade henne under tystnad. Hade hennes mor verkligen sagt det där..?

”Det spelar roll för mig, mor. Det spelar roll för resten av din familj. Är du så villig att följa Kettil in i döden och lämna resten av oss utan dig?” Frågade hon, denna gång inte lika…[Read more]

”Du ljuger…” Väste hon tyst fram, fullkomligt medveten om att hennes far aldrig skulle gå med på något så dumdristigt som att låta sin egen fru bli tillfångatagen.

”Den enda som är dumdristig här är du. Vad tror du att du möjligen skulle kunna få ut av ett så ogenomtänkt drag? Hrafn kommer döda dig, precis som han dödade Kettil!” Fortsatte hon,…[Read more]

Hennes ögon blev lite större, och kanske gjorde orden henne något sårad. Hennes mor hade alltid varit sträng, men hon hade aldrig blivit tilltalad som hon blev nu.
”Vad… Vad är det för fel på dig!?” Fräste hon högljutt. ”Jag vet inte vad du tror att du vet, men om jag vore dig så skulle jag inte vara så högfärdig. Jag vet vad du planerar att göra”…[Read more]