När han satte sig ned så följde hon hans exempel och slog sig ned bredvid honom på stenmuren. Han lät nästan lite drömmande när han talade om det, något som skvallrade om hur länge han vandrat på denna jord och hur mycket han sett under den tiden. Det var hisnande, men hon försökte förankra sig själv i nuet och ignorera känslan av att vara så myc…[Read more]

‘Detta var aldrig ämnat att vara en stad.’ sa han, kanske med en lite allvarligare ton och suckade djupt.
‘När är egentligen irrelevant. Låt oss bara säga att det är långt före er tideräkning, långt före ert folk kunde ändra skepnad och gå på fötter.’ och det kanske satte något om hans väsen och ålder i perspektiv, även om det var så svårt att b…[Read more]

Danaë blir tyst, det är bara då som hon egentligen kan ta in vad som är kvar av deras värld. Staden hon växt upp i, staden hon aldrig lämnat. Födelseplatsen för hennes föräldrar i flera generationer. En värld i spillror, bara smulorna finns kvar och vem vet vilka som hunnit undan att gömma sig och vilka av dem som liksom hon och hennes sälls…[Read more]

Han såg mycket bättre ut nu än när de först anlänt till Hannadon och hon anade att det hade mycket att göra med drottningens omtanke som det hade att göra med en god natts sömn. Hon kunde inte låta bli att le åt honom när han hälsade henne, trots allt var hon glad för allt han gjort för henne. Han hade hållit henne säker från Turins lönnmördar…[Read more]

Att han inte svarade förvånade henne, men kanske ännu mer när han förväntade sig att hon skulle klättra. När hade hon senast gjort något sådant? Var det med sin bror medan de ännu varit barn, eller i Dar Zakhar? Hon såg ned på sin vackra klänning och tänkte på hur mycket tid hon lagt på att se presentabel, stark och vacker ut, hur hon alltid försö…[Read more]

Vakterna öppnade dörrarna för dem och släppte in dem i ett litet väntrum, och en äldre manlig tjänare som betraktade dem något dömande kom fram och bad dem om deras ärende. Att han inte tyckte att två Kaldrländare hade något där att göra var uppenbart, men han kunde ju så klart inte göra något annat än att gå in hos konungen och annonsera deras…[Read more]

Ayperos gav henne ett mystiskt leende, och han gestikulerade åt henne att följa honom.
‘Kom, låt mig visa dig.’ sa han, och tillsammans hade de ett litet äventyr är de klättrade upp på olika byggnader och till sist var de på ett tag där de hade bra utsikt över Antrophelia i sin helhet. Dess behagliga sken som kom från alla lyktor som fyllde hav…[Read more]

Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]

Neaduins ögonbryn rynkade sig något över alvens kommentar, och hon vände sin blick från honom till Taweyn.
‘Tar han det lugnt?’ frågade kaldrländaren sin kompanjon. Den blonda kvinnan kikade snabbt över axeln mot honom, och ut mot öppningen igen.
‘Inte speciellt, Neaduin.’ svarade Taweyn med en allvarlig uppsyn.
Kvinnan som uppenbarligen hette Ne…[Read more]

Det främmande namnet fick kvinnan att rynka lite på de smala ögonbrynen.
‘Aaaaksel…?’ frågade hon, och ett leende prydde hennes läppar och ett klingande skratt följde därefter som var rätt smittsamt. Det var inget namn hon hört förr där i skogen, och det märkliga uttalet och hennes försök att uttala det fick henne själv att skratta. Lite…[Read more]

Sandors kropp darrade till något då hon lutade sig mot honom, och därefter såg honom i ögonen. Det var klart att han hade pressat så här långt men var nära bristningsgränsen. Åt hennes ord nickade han bara, för han kunde inte förmå sig att tala just då, för just i stunden kändes det som om han hade en sten både i bröstet och i halsen som skavde…[Read more]

Det prasslade lite i växtligheten, och efter en stund kunde man urskilja ett par gröna ögon som betraktade främlingen. Det fanns en skygghet där, men också en nyfikenhet. Men lika snabbt som ögonen och prasslandet dykt upp hade det försvunnit.

Flera ögonblick gick, innan en kvinnlig figur plötsligt stod bakom Axel, klädd endast i skogens lö…[Read more]

Ithia kände sig något olustig då de steg in i huset, men var fullt upptagen med att observera omgivningen innan hon rycktes från sina tankar av Kheezais pip. Hon vände huvudet hastigt mot henne, för att lika chockerad som Kheezai själv observera henne utan magisk förklädnad. En kort tanke gick åt att det var rätt otroligt att de gått från att Kh…[Read more]

Utan förvarning tog två starka armar tag i handen som precis skjutit tältfliken åt sidan. Camthalions värld vändes upp och ned då han bokstavligt talat slungades in i tältet för att landa med en hård duns på rygg på marken. Men där man kanske hade förväntat sig några hårda krigare från öst, var det istället ett virrvarr av rött hår som höll h…[Read more]

Även om han hade långa kloliknande naglar var hans grepp om hennes hand väldigt mjukt. Hans hand var sval, och som om han ledde henne i en dans gick de mot dörrarna och lämnade matsalen bakom sig. Till skillnad från andra som säkerligen var nervösa i hennes närvaro och sällskap verkade han helt bekväm och obekymrad, men hela vägen genom stade…[Read more]

För henne var han balsam för ögonen, ett bekant ansikte i en stad fylld av främmande människor med främmande ansikten och seder hon inte förstod sig på. Men nu var han där och han förde med sig goda nyheter, trots det han sade om Märhen.

”Märhens folk är… De har ett annat sätt att se på saker, men de sätter heder och ärlighet högt, och de är star…[Read more]

Det var sant att folk var försiktiga med att inte kliva henne på tårna på just det viset, särskilt inte just nu och bland dessa män som trots allt stridit tillsammans med henne i ett slag som Loradon. De respekterade henne alldeles för mycket, och de flesta av dem skulle nog ha svårt att se hennes far i ögonen efteråt, oavsett om hon var villig el…[Read more]

Hans nästan retsamma, charmiga sätt fick henne att känna sig lättare till mods och hon kunde inte låta bli att le åt svaret. Givetvis övervägde han hennes erbjudande… Hon hoppades bara att han också kunde gå med på att försegla överenskommelsen rent formellt. Vad vore arvingar om de inte var äkta? Som henne och hennes bror, tänkte hon bittert, men…[Read more]

Hans ord om att hon krossade honom fick henne att snabbt släppa taget om honom, men leendet över läpparna dog likväl inte ut, och som att för försäkra sig om att han verkligen satt där så lade hon en hand på hans ena arm.

”Äsch, det läker snart. Men ja, jag är redo att åka hem! Hur mår alla? Mor, far? Asgeir?” Hon hade oroat sig, allt annat vo…[Read more]