“MIRELA….!” Hon skriker högre tills rösten spricker och ångesten hon känner tar över. Men det räcker inte, för det enda svar hon får är ekot som slår mellan skeletten av husen som är kvar. Hon hostar, känner sig svag men måste fortsätta. Måste. Det är bara ruiner kvar och knappt det. Det finns ingenting kvar. Ingen. Det kniper i hjärtat som att…[Read more]

Sloan grimaserade något åt blodet som träffade hans ansikte, och sedan flinade han lätt åt Vingas torkande. Den lilla gesten visade honom på något vis ändå att allt skulle ordna sig, och han klappade Vinga lätt på kinden innan han reste sig och hjälpte henne upp.
‘Frukost låter bra.’ höll Sloan med om, och skrattade sedan ett muntert skratt åt hel…[Read more]

Sandor samlade sig något, trots allt var han fortfarande tvungen att framträda som en konung – men vem kunde klandra honom för att vara lite emotionell då han återförenades med sin hustru efter slaget vid Loradon? Sandor gav även en nickning åt Arand och Maeve, som för att bekräfta vad drottningen sade. De hade saker att diskutera sinsemell…[Read more]

Sloan gjorde en grimas igen, för det var nästan som om Vingas smärta var hans egen. Lite stolt kunde han känna sig över att Vinga faktiskt hittat sig till de mer direkta formerna de övat på, och till och med träffat Lucas med sitt slag. Men hans skallning var ett ganska definitivt avslut av duellen, och det var nog bäst att avsluta den här inna…[Read more]

Sloan suckade lätt, det var uppenbart att Lucas tagit striden ut ur Vinga. Lite väl snabbt kanske, men förhoppningsvis hade hon fått något att fundera på. Han gav det en ny chans.
‘Vinga, res dig.’ sa han. ‘Du kan inte ge upp, även mot en starkare motståndare.’

Sloan såg att det höll på att gå för långt, och tog några förvånansvärt snabba språng för hans ålder och ställde sig mellan Lucas och Vinga.
‘Jag tror det räcker för tillfället, Lucas!’ sa han, inte ilsket utan bara med styrka för att få mannen att komma ut ur sin blodlust och stridens hetta. Istället satte sig Sloan ned på huk vid Vingas sida,…[Read more]

Sloan stod bara tyst och beslutsamt medan han betraktade striden. Det var inte lätt att se på då Vinga blev utklassad av Lucas, och blodet som sprutade ur hennes näsa fick honom att grimasera lätt. Han hoppades bara att det hela inte skulle gå för långt, men faktum var att det var dags för henne att börja respektera faran i en strid.

A…[Read more]

Sloan drog ett djupt besviket andetag över prinsessans ord. Men hennes sätt att tala förvånade honom inte direkt länge, trots allt hade hon bara blivit värre ju närmare tonåren hon kommit. Denna läxa hade nog behövs flera år innan, men han kunde inte vara den som gjorde detta. För ifall han gav henne denna läxa skulle hon inte ta honom för ha…[Read more]

Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]

Värmen som Lloth sköljer över honom är som en sommardag när solen faller över ansiktet. Eller en omfamning från en vän från längesedan. Något man trodde sig förlorat men funnit igen. Ovillkorligt tar det honom tillbaka i tiden. Innan våldsdåden, innan blodbadet. Innan delar av hans familj mördats i sina sängar. Innan har egen far och bröder utdö…[Read more]

Hon var inte helt bekväm med allting heller, men hon brydde sig kanske inte lika mycket. Istället log hon bara matt åt drottningen när hon tilltalade henne och bugade sig lätt med en hand mot bröstet. Hon behövde inte säga mer, det var tydligt att kungen och drottningen ville vara ensamma just då, och i ärlighetens namn ville hon helst av allt s…[Read more]

Ailis smög sig fram. De hade varit på resande fot i några veckor och hennes träning hade varit intensiv.  Det hade tagit ett tag att få grepp om knivkastning men hon hade alltid haft stadiga händer och god koncentrationsförmåga så hon hade så småningom lyckats träffa sina måltavlor utan stora problem… Nu skulle hon dock jaga.

Hon såg haren en…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen konfunderat åt det hela. Det måste vara en stor skuld dem två emellan för att han inte skulle rapportera om Kheezai till myndigheterna. Men av hans accent att döma kom han från Celerashållet, och då kanske han hade lite mindre fördomar mot mörkeralver än de flesta.

Ithia själv la upp sitt hår i en knut och började kl…[Read more]

Asgeir gav sin bror en skeptisk blick. Även om de var tvillingar var de väldigt olika, och just nu gjorde han en grimas över vad hans bror gjorde för antaganden om honom.
‘Tror du jag skulle ha makten att sälja vår syster, även om jag ville?’ frågade han med ett hest skratt.
‘Hon får göra sin bedömning själv då hon anländer. Kanske du, käre bror…[Read more]

Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

Hon höll sin blick fäst på honom, ovillig att vända undan den utifall han skulle få för sig att blossa upp igen. Han var stilig, bredaxlad och muskulös, kanske hade hon funnit honom attraktiv om det inte var för att han var så labil, så arrogant… Fast just för stunden verkade han inte vara helt sig själv. Han började helt plötsligt tala och hon vi…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]