Arathiel skrek till nästan mer i förvåning än smärta! Hon lät sitt huvud dras med för en sekund, orolig över blodet från såret på Saskias hals! Idiotiska människa! Börja sprattla med en klinga mot sin hals! Hon ville inte vara skyldig till att döda någon som var värd så mycket levande. Hennes tvekan var nog för att Saskia skulle kunna slita sig l…[Read more]

Arathiels ögon hade landat på Saskia men det hade varit problematiskt att följa henne utan att dra uppmärksamhet till det. Hon hade fått smyga runt i omvägar och sedan bege sig i rätt generella riktning då omvägen gjort att hon förlorat synlinje. Nåja, så svårt skulle det inte vara, en klumpig människa utan skogsvana, hon måste ha lämnat alla mö…[Read more]

“Cathryn.” svarade hon med en nigning. “Jag ber om ursäkt om jag stör någonting men jag har rest ganska länge efter någon med magiska kunskaper.” hon såg tillbaka på sitt följe… så kanske det verkar som om hon menar någon av dem, utan att faktiskt behöva ljuga.

“Och jag söker någon med magiska talanger för att hjälpa en bekant till mig som r…[Read more]

Cahtryn blev för en sekund ställd. Sedan tappade hon hakan. “Ser jag ut som en lyckoflicka!?” brast hon ut, förnärmad. Hon såg dock över sig själv.. såg hon verkligen ut som en? Nej, hon var väl mycket mer blygsamt klädd än en lyckoflicka, i alla fall som de var klädda där Cathryn växt upp.

Hon slog armarna i kors. “Jag är absolut ingen.. sådan.…[Read more]

Cathryn himlade med ögonen. “vad kvinnor gör! Du tror inte det kan var så att vi helt enkelt GÅR?” Hon vände sig om och tog ett par bestämda steg innan hon stannade upp och vände sig om. “DE!! Kvinnor går, inte vi.” hon funderar på orden och börjar vända sig. Meningen kom nog fram.. poängen var att rätta sig efter att inkluderat sig själv i kate…[Read more]

Cathryn var tacksam över Faegrims hjälp, utom honom hade de inte kommit någonvart. Det var därför hon inte konfronterade honom över hans hån. Okej, han hånade henne inte rakt ut, men hans avfärdande rörelser varje gång hon bad om hans stöd när hennes manlighet ifrågasattes. Som om hon var ett skämt gubbar emellan. Finn kunde hon inte klandra,…[Read more]

Arathiel deltog entusiastiskt i striden, nöjd med sin insats. Aldrig igen ska dessa människor få gömma sig bakom förrädiska alver och tro sig kunna segra utan en strid! Det hade svidit att skjuta en alv men hon var ganska säker på att det inte var dödligt, i alla fall inte direkt dödande, syftet hade ju bara varit att sätta igång striden ige…[Read more]

Arathiel fnös till från sitt gömtälle. Allt hade stannat av innan de sanna troféerna var döda men det var väl så saker fungerade på människors termer, låt de låga dö så länge de pomösa politkerna fick leva för att fortsätta förhandla bort alvernas egenvärde. Det var slugt av mänsklig adel men det var ett mysterium varför mänskliga krigare fan…[Read more]

Cathryn rynkade pannan och såg ned på sig själv när Finn gestikulerade. Nej, ingen skulle nog se på henne och tänka ‘man’. Hon ryckte på axlarna fortsatte äta. “Det kan väl ändå inte vara ett problem? En trollkarl som inte kan känna igen en annan trollkarls verk kan väl ändå inte vara mäktig nog att hjälpa oss?”

Hon satte ner skålen på marken…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen åt det trötta skämtet. Skönt att Finn inte verkade förstå det. Hon tänkte inte ge Faegrim tillfredställelsen med en reaktion. Bara för att hon plötsligt var kvinna betyder ju inte att hon genast skulle rulla runt i halmen med Finn! Det här var en TILLFÄLLIG form, ett kortvarigt missöde. Hon skulle snart vara man igen…[Read more]

Kathryn blev lite ställd, hon hade menat att han kunde göra när de lämnat pinnarna. Men det hjälpte faktiskt.

“Ja… bättre.” hon skrockade och log mot honom. Finns tröga hjärna kunde göra honom irriterande att ha att göra med men hans vilja att direkt vara till hands när han behövdes gick inte att låta bli att uppskatta. I kombination…[Read more]

Kathryn stoppade honom inte, tvärtom, välkomnade hon värmen. Hon suckade till och med besviket när han slutade.

Hon följde med Finn och började plocka kvistar och grenar. “Så många som möjligt… Elden måste vara stor och räcka hela natten om det ska vara såhär kallt.” hon huttrade igen. “Faegrim har nog inte med tillräckligt med filtar för os…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen. “Det är klart det är vilt, Finn, det är hela poängen med att bo i en stad.. för det är inte vilt. Lämna staden, gå in i det vilda.” hon lät kanske arrogant och modig.. eller försökte i alla fall, men hon positionerade sig själv bredvid Finn, så att hennes högra arm låg emot hans vänstra. Hon såg sig omkring.. det var…[Read more]

Kathryn suckade djupt. Om hon skulle stanna och gräla varje gång Finn stirrade på hennes bröst skulle de aldrig någonsin komma fram. “Om du tycker det du SER är en omställning…” mumlade hon och lämnade det där. Hon snabbade på, gick Finn bakom henne hade han inga bröst att stirra på. Visserligen skulle han bara stirra på hennes rumpa iställ…[Read more]

Kathryn tappade hakan!

“Tusen kilometer!?”

Hon försökte räkna i huvudet, men efter ett helt liv i staden kunde hon inte riktigt hantera sådana avstånd.

“Hur.. hur lång tid tar det att promernera så långt?”

Borta var förhoppningen att förvandlas tillbaka inom någora veckor.

Tog hand om oss… Ja det var ett sätt att se på saken. Rivaliteten var inte direkt kärleksfull och tanken på att återvända dit som kvinna gav Kathryn kalla kårar. De började närma sig stadens utkant.

“Du som har sett mer av världen… vi har lång väg så.. har vi något delmål? Någon by eller stad vi siktar mot först?”

Hon vände sig mot Finn. “Oc…[Read more]

Kathryn såg ganska självgod ut, det hade gått jättebra, trots den lilla detaljen att hon hade glömt ta med sig pengarna. Små feminina gester, en liten snyfthistoria och viftande ögonfransar hade fått ner priset avsevärt. Det hade inte ens varit svårt, det hade till och med varit lite kul. Och att fejka kvinnligt kroppsspråk var mycket lättare nä…[Read more]

Kathryn fnös. Tösen. Jaja, det var bättre än att berätta för all att hon var Corrin… Hon vände sig om och lade armarna i kors. “Hörrödu, bara för att jag ser ut såhär betyder inte att jag har fått en kvinnas.. charm. Jag är fortfarande jag.” hon log finurligt “Och JAG.. är en mästare på all form av charm, särskilt den falska sorten!”.

Hon ju…[Read more]

Kathrin nickade godkännande när Finn äntligen rättade sig. Ju färre som såg en… flicksnärta kallas vid hans namn ju bättre. Hon började snart grimasera när de kom ut på kullerstenarna igen, en liten vass sten här och där och även små ojämnheter var väldigt obehagliga för hennes bara fötter. “Skulle han välkomna oss tillbaka när…” hon fundera…[Read more]

Kathryn blängde på halvlingens fot, som trots att den tillhörde en lien person, var mycket större än hennes egen, och uppenbart mycket mer hårdhudad – och HÅRIG än hennes egen. Undersidan såg redan lite skadad och sliten ut efter de korta sträckor hon gått och sprungit under dagen.

Hon satte ner sin fot på golvet. “Jag har inte precis halvlingföt…[Read more]