Kathryn himlade med ögonen. “Tid har de säkert, tid för allt möjligt. Men för oss? Jag tvivlar på det. Nej, om ingen av er känner har tjänster att hämta hos en alvdrottning, eller äger ett berg med skatter, så är det Karm det får bli. Så… om vi ska gå i två veckor behöver jag bättre kläder… och… ” Hon satte upp en fot bordet. En pytteli…[Read more]

Corrin stönade, ställde sig från sin stol och lutade sig över den sittande Finn. Hon tog hans huvud i sina händer och såg honom rakt i ögonen. “Lyssna på mig nu! Folk här i staden känner mig, ingen mer får veta vad som har hänt mig – om du nu MÅSTE kalla mig vid det namnet kan du i alla fall låta bli att skrika det högt!?” Hon lät händerna sjunka…[Read more]

Kathrin lade märke till deras blickar. De var inte så bra på att dölja det som de trodde. Karlslokar. Hon korsade demonstrativt armarna för att skyla sig medan hon himlade med ögonen. “Ja, jag blev en kvinna, så ofantligt uppmärksamt av dig, Faegrim den Skarptsynte.” Hon suckade sedan åt Finn. “Ja, att inte jag kom på den idén! Hallå? Några mäkti…[Read more]

Corrin suckade och sjönk ner i sin stol igen. För all Finns tendens att insistera om att prata om att hon var Corrin behandlade han henne verkligen som Kathrin. Inga ord hade någon verkan, det här var verkligen en mans värld och bara en mans röst var värd att höras, och någon sån hade inte hon.

“Så vi ska ut och bekämpa elaka trollkarlar…[Read more]

Corrin.. eller Kathrin.. eller… Hon tappade hakan och ställde sig hastigt upp!

“FINN! SLUTA MED DÄR!”

Hon grep tag i hans krage och lutade sig nära hans öra och väste ilsket!

“Hur många tror du vill hjälpa oss om de vet att en mäktig trollkarl är vår fiende!? Och… det här… det är förödmjukande… om någon ens tror dig! Sluta avslöja mig SNÄLLA!”

Corrin ryckte till. Hade Finn REDAN glömt hennes alias?

“Kathrin, älskling.” -hon ryckte på ett ögonbryn. Namnet rullade av tungan lite för lätt.

“Du får ursäkta honom, herr Faegrim. Han har tränat bort en underlig dialekt.”

Hon suckade av lättnad när det bjöds på öl. Hon var egentlig hungrig, mat hade varit vettigare men hon behövde slapp…[Read more]

Corrin ryckte argt ifrå… nej, hon önskade att hon ryckte bort från Finns hand men hon rullade bara med ögonen och lät honom stryka armen på hennes rygg.

Hon hoppade till när den lille herren yttrade sig. Hon blev plötsligt stel, vad hade hon sagt nu igen? Något som halvlingen skulle förstå? Nej, det skulle bara vara förvirrande… mat… det…[Read more]

Corrin frustade. “Var du TUNGEN att säga sådär? Hon visste inte att det var jag! Vi hade kunnat haft tak över huvudet, en plats och sova, jag skulle till och med få ett bad! Nu har jag inte ens ett par skor när vi ska färdas hela vägen till.. Vart ska vi ens? Vart kan jag ens botas?” Hon väste ut orden, folk omkring fick ju inte höra, men hon v…[Read more]

Bara några minuter senare fann sig både Finn och Corrin på en taverna. Det hade gått så fort, det var svårt att få ihop allting. Evinas blinda raseri hade kommit från ingenstans, det gick inte ens att vara säker på om hon var arg på Corrin och trodde på vem han var, eller om hon antog att de försökte lura henne… Hur som helst hade de blivit utf…[Read more]

Ailis smög sig fram. De hade varit på resande fot i några veckor och hennes träning hade varit intensiv.  Det hade tagit ett tag att få grepp om knivkastning men hon hade alltid haft stadiga händer och god koncentrationsförmåga så hon hade så småningom lyckats träffa sina måltavlor utan stora problem… Nu skulle hon dock jaga.

Hon såg haren en…[Read more]

Ailis korsade armarna som i en själv-kram. Så det var såhär nu? Ett nytt liv bara sådär.

Hon tårkade tårar igen. De slutade inte rinna men gråten var i alla fall inte okontrollerbar längre. Hon snyftade men rätade ut sin klänning och nickade.

“Tack..” viskade hon… Hon hade kunnat lämnats kvar för en säker död trots allt.

Ailis stirrade ner i marken när uppmärksamheten gick från henne till hästen.

Skulle hon verkligen bara skaka av sig allt och gå vidare? Hennes familj…

“V… vart.. ska jag ta vägen?” viskade hon försiktigt. Skulle hon följa med till…? Vart skulle alven härnäst? Hon verkade jagad…

Hur skulle hon kunna besöka familjens gravar? Hur skulle…[Read more]

Kathrin ryggade tillbaka med vida stirrande ögon! Skulle Finns korkade ärlighet få dem dödade??

“Finn!” hon suckade och skönk ihop.

“Sanningen. Vad finns det för mening, hon kommer ändå inte tro på det.”

Hon började stirra ner i bordet. “Du skulle inte tro på det själv om du inte såg det med egna ögon. Ingen skulle tro på det…” hon svalde och…[Read more]

Ailis svalde och stirrade på Ziaté. Krigare? Hon? Hon skulle ju bli helare! En som tar hand om de behövande! Skulle hon bli.. krigare?

Hon vågade inte riktigt säga emot den bestämda kvinnan.. hon försökte nästan dra tillbaka tårarna in i ögonvrån. Men hon såg inte vidare stark ut. Hon snörvlade och såg genast ursäktande ut för ännu en uppvisni…[Read more]

Kathrin rodnade plötsligt över Evinas förslag. Visst verkade hon nervös men inte av den anledning Evina hade trott.  Att gå från att dela sängkammaren till ett bad!

Sen frös hon till när Finn rent utav förräderi hennes hemlighet rakt ut. Hon ställde sig plötsligt upp och kände på Finns panna

“M.. Men Finn! Hur mår du? Du yrar!” Panikslagen och…[Read more]

Ailis flämtade till åt de barska instruktionerna. Gråten intensifierades.. uppoffring… det gjorde familjens död ännu mer påtaglig. Aldrig mer skulle hon få se sin mor far eller bror igen… allt hade hänt så plötsligt! Men hon kunde heller inte stå upp emot Ziatés auktoritära sätt att föra sig. Hon tog förskräckt köttet och tuggade  utan att sluta gråta.

Ailis skakade på huvudet utan att sluta trycka det mot Ziyaté.

Var hon hungrig? Hon var inte säker… hon var långt ifrån är tänka på mat.. annan saknad var större än saknad av föda.

Hon snörvlande.

“De… de bara… de… Varför!?”

Hon kunde inte förstå hur de bara kunde mördat hennes familj sådär.. de hade inte skadat någon!

“KATHRIN!” fyllde Corrin in för att styra bort från Finns felsteg. Det lär väl nära nog det han sa för att verka rimligt?

“Jag heter Kathrin.” Hon log mot Evina.. men ryckte till lite.. något inom henne rördes runt… fler av de själsliga trådar magikern lösgjorts när han löste upp Corrins sanna namn.. trådarna vävdes samman med sitt nya namn.…[Read more]

Ailis blev inte det minsta tröstad, hon tryckte sitt ansikte mot mörkeralven och grät ännu mer ljudligt.. hennes ben förlorade sin styrka och Ziyaté kunda antingen hålla upp henne, sätta sig med henne eller låta henne falla på knä.

Allt hade gått så fort. Hela hennes familj, död. Det var helt enkelt för mycket för henne och nu när de inte var…[Read more]

Corrin satte sig bredvid Finn och log mot Evina. “Té blir bra, tack så mycket.”

Hon sneglade på Finn. Han måste skärpa sig.. eller kan hans skamsenhet kunna riktas om.. och se ut som något annat och inte… dåliga lögner.

Hon tog hans händer från ansiktet och lade ner dem på bordet. “Hörde du Finn? Inget kladdande, du får se till att hålla hä…[Read more]