Arathiel fnös till från sitt gömtälle. Allt hade stannat av innan de sanna troféerna var döda men det var väl så saker fungerade på människors termer, låt de låga dö så länge de pomösa politkerna fick leva för att fortsätta förhandla bort alvernas egenvärde. Det var slugt av mänsklig adel men det var ett mysterium varför mänskliga krigare fan…[Read more]

Cathryn rynkade pannan och såg ned på sig själv när Finn gestikulerade. Nej, ingen skulle nog se på henne och tänka ‘man’. Hon ryckte på axlarna fortsatte äta. “Det kan väl ändå inte vara ett problem? En trollkarl som inte kan känna igen en annan trollkarls verk kan väl ändå inte vara mäktig nog att hjälpa oss?”

Hon satte ner skålen på marken…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen åt det trötta skämtet. Skönt att Finn inte verkade förstå det. Hon tänkte inte ge Faegrim tillfredställelsen med en reaktion. Bara för att hon plötsligt var kvinna betyder ju inte att hon genast skulle rulla runt i halmen med Finn! Det här var en TILLFÄLLIG form, ett kortvarigt missöde. Hon skulle snart vara man igen…[Read more]

Kathryn blev lite ställd, hon hade menat att han kunde göra när de lämnat pinnarna. Men det hjälpte faktiskt.

“Ja… bättre.” hon skrockade och log mot honom. Finns tröga hjärna kunde göra honom irriterande att ha att göra med men hans vilja att direkt vara till hands när han behövdes gick inte att låta bli att uppskatta. I kombination…[Read more]

Kathryn stoppade honom inte, tvärtom, välkomnade hon värmen. Hon suckade till och med besviket när han slutade.

Hon följde med Finn och började plocka kvistar och grenar. “Så många som möjligt… Elden måste vara stor och räcka hela natten om det ska vara såhär kallt.” hon huttrade igen. “Faegrim har nog inte med tillräckligt med filtar för os…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen. “Det är klart det är vilt, Finn, det är hela poängen med att bo i en stad.. för det är inte vilt. Lämna staden, gå in i det vilda.” hon lät kanske arrogant och modig.. eller försökte i alla fall, men hon positionerade sig själv bredvid Finn, så att hennes högra arm låg emot hans vänstra. Hon såg sig omkring.. det var…[Read more]

Kathryn suckade djupt. Om hon skulle stanna och gräla varje gång Finn stirrade på hennes bröst skulle de aldrig någonsin komma fram. “Om du tycker det du SER är en omställning…” mumlade hon och lämnade det där. Hon snabbade på, gick Finn bakom henne hade han inga bröst att stirra på. Visserligen skulle han bara stirra på hennes rumpa iställ…[Read more]

Kathryn tappade hakan!

“Tusen kilometer!?”

Hon försökte räkna i huvudet, men efter ett helt liv i staden kunde hon inte riktigt hantera sådana avstånd.

“Hur.. hur lång tid tar det att promernera så långt?”

Borta var förhoppningen att förvandlas tillbaka inom någora veckor.

Tog hand om oss… Ja det var ett sätt att se på saken. Rivaliteten var inte direkt kärleksfull och tanken på att återvända dit som kvinna gav Kathryn kalla kårar. De började närma sig stadens utkant.

“Du som har sett mer av världen… vi har lång väg så.. har vi något delmål? Någon by eller stad vi siktar mot först?”

Hon vände sig mot Finn. “Oc…[Read more]

Kathryn såg ganska självgod ut, det hade gått jättebra, trots den lilla detaljen att hon hade glömt ta med sig pengarna. Små feminina gester, en liten snyfthistoria och viftande ögonfransar hade fått ner priset avsevärt. Det hade inte ens varit svårt, det hade till och med varit lite kul. Och att fejka kvinnligt kroppsspråk var mycket lättare nä…[Read more]

Kathryn fnös. Tösen. Jaja, det var bättre än att berätta för all att hon var Corrin… Hon vände sig om och lade armarna i kors. “Hörrödu, bara för att jag ser ut såhär betyder inte att jag har fått en kvinnas.. charm. Jag är fortfarande jag.” hon log finurligt “Och JAG.. är en mästare på all form av charm, särskilt den falska sorten!”.

Hon ju…[Read more]

Kathrin nickade godkännande när Finn äntligen rättade sig. Ju färre som såg en… flicksnärta kallas vid hans namn ju bättre. Hon började snart grimasera när de kom ut på kullerstenarna igen, en liten vass sten här och där och även små ojämnheter var väldigt obehagliga för hennes bara fötter. “Skulle han välkomna oss tillbaka när…” hon fundera…[Read more]

Kathryn blängde på halvlingens fot, som trots att den tillhörde en lien person, var mycket större än hennes egen, och uppenbart mycket mer hårdhudad – och HÅRIG än hennes egen. Undersidan såg redan lite skadad och sliten ut efter de korta sträckor hon gått och sprungit under dagen.

Hon satte ner sin fot på golvet. “Jag har inte precis halvlingföt…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen. “Tid har de säkert, tid för allt möjligt. Men för oss? Jag tvivlar på det. Nej, om ingen av er känner har tjänster att hämta hos en alvdrottning, eller äger ett berg med skatter, så är det Karm det får bli. Så… om vi ska gå i två veckor behöver jag bättre kläder… och… ” Hon satte upp en fot bordet. En pytteli…[Read more]

Corrin stönade, ställde sig från sin stol och lutade sig över den sittande Finn. Hon tog hans huvud i sina händer och såg honom rakt i ögonen. “Lyssna på mig nu! Folk här i staden känner mig, ingen mer får veta vad som har hänt mig – om du nu MÅSTE kalla mig vid det namnet kan du i alla fall låta bli att skrika det högt!?” Hon lät händerna sjunka…[Read more]

Kathrin lade märke till deras blickar. De var inte så bra på att dölja det som de trodde. Karlslokar. Hon korsade demonstrativt armarna för att skyla sig medan hon himlade med ögonen. “Ja, jag blev en kvinna, så ofantligt uppmärksamt av dig, Faegrim den Skarptsynte.” Hon suckade sedan åt Finn. “Ja, att inte jag kom på den idén! Hallå? Några mäkti…[Read more]

Corrin suckade och sjönk ner i sin stol igen. För all Finns tendens att insistera om att prata om att hon var Corrin behandlade han henne verkligen som Kathrin. Inga ord hade någon verkan, det här var verkligen en mans värld och bara en mans röst var värd att höras, och någon sån hade inte hon.

“Så vi ska ut och bekämpa elaka trollkarlar…[Read more]

Corrin.. eller Kathrin.. eller… Hon tappade hakan och ställde sig hastigt upp!

“FINN! SLUTA MED DÄR!”

Hon grep tag i hans krage och lutade sig nära hans öra och väste ilsket!

“Hur många tror du vill hjälpa oss om de vet att en mäktig trollkarl är vår fiende!? Och… det här… det är förödmjukande… om någon ens tror dig! Sluta avslöja mig SNÄLLA!”

Corrin ryckte till. Hade Finn REDAN glömt hennes alias?

“Kathrin, älskling.” -hon ryckte på ett ögonbryn. Namnet rullade av tungan lite för lätt.

“Du får ursäkta honom, herr Faegrim. Han har tränat bort en underlig dialekt.”

Hon suckade av lättnad när det bjöds på öl. Hon var egentlig hungrig, mat hade varit vettigare men hon behövde slapp…[Read more]

Corrin ryckte argt ifrå… nej, hon önskade att hon ryckte bort från Finns hand men hon rullade bara med ögonen och lät honom stryka armen på hennes rygg.

Hon hoppade till när den lille herren yttrade sig. Hon blev plötsligt stel, vad hade hon sagt nu igen? Något som halvlingen skulle förstå? Nej, det skulle bara vara förvirrande… mat… det…[Read more]