Ailis hoppade till när Ziyaté återvände. Säkra?

Hon satt en stund och bara stirrade på handen innan hon tog den.

“V..vad..?” rösten var hes.. hon fortsatte ändå.

“”Vad hände med… m.. m…”

Hon kunde inte fortsätta meningen. Mor var förmodligen där hennes far och bror var.  Hon kunde inte få bilderna ur sitt huvud. Hon omfamnade Ziya…[Read more]

Men jösses, gick Finn sönder helt? NU måste han väl ändå förstå att de måste spela.

Men varför gick han inte ens in??

Corrin tog hans hand. “Kom nu sötnos, vi kan inte stå ute på gatan, eller hur?”

Hon drog in honom i byggnaden och såg sig omkring. Jädrans skit att de skulle spela ett par. Hade Finn bara varnat henne för planen hade hon kunnat…[Read more]

Corrin hade höjt rösten när Finn försökt avbryta henne, hon hade nu börjat inse hur det fungerade. Finn kunde börja prata över henne utan att ens tänka på det, så hade det aldrig varit när hon varit man.

Hon hoppades att Evina skulle lyssna mer på henne än på Finns förvirrade pladder, förhoppningsvis hade hon missat att Finn kallat henne för…[Read more]

Corrin hade mycket riktigt varit nära att springa därifrån tills hon insett att Evina faktiskt inte kände igen henne. Hon drog en lättnads suck och var för första gången tacksam över sin kvinnliga form. Hon log ursäktande mot Evina tills Finns började pladdra. Helvete! Skulle han BERÄTTA vem hon var!? Det fick absolut inte hända, inte bara skulle…[Read more]

Corrin stirrade argt på Finn.

Hörde han ens vad hon sa.. varför lyssnade han inte?

“Finn! Lyssna på mig, vad är det med dig, var är v…”

Hon såg sig omkring..

Åh nej!

Corrin stirrade på Finn. Visserligen hade han aldrig varit begåvad men det här var korkat även med Finns mått.

Innan hon hunnit svara var de på väg igen.

“Vad pratar du ens om, Finn? Sover? Varför skulle sömn fixa det här? Det här är inte en lätt förkylning, titta på mig!! Hela kroppen är.. är…!!”

Hon var för upptagen med att förbryllas av…[Read more]

Neeana kved till och täckte sin mun med en hand när hon såg chansen att återse sin far tyna bort med rebellernas chanser. Men vad kunde hon göra? Om beväpnade rebeller var såhär chanslösa mot vakterna skulle hon inte vara någon som helst nytta! Hon tog tag i Atis arm för stöd.

Neeana kröp ihop bakom Ati – inte sånt här igen!

Stilla som en staty stirrade hon på händelseförloppet, hon hoppades rebellerna skulle klara sig men kunde inte förmå sig att röra en fena – hur skulle hon kunna hjälpa dem? Det fanns ingenting hon kunde göra utom att be. Hennes läppar rörde sig tyst och hon bad om Sharahs nåd att detta inte sk…[Read more]

Neena skrek till när hon plötsligt blev bortdragen men var snart med på noterna och sprang med i takt med Ati.

förhoppningsvis hade skriken från branden maskerat hennes egna skrik. När hn börjat springa höll hon tyst, hon måste hitta var rebellerna håller till, om far lever så är det hennes enda chans att finna honom!

Neeana tog händerna för munnen och flämtade till. Vad var det för byggnad? Det var väl inga familjer där? hon såg sig omkring… hon kan inte stanna kvar och hjälpa, vakter skulle snart dyka upp.

“Kan vi följa dem?” viksade hon till Ati.

Hemsket på hemsket på hemsket, men allt hade varit för intet om det här inte ledde till att återförenas med far!

Neeana står helt stilla, som om tiden fryst till is. Vad skulle hon beskåda? Borde de stoppa det? De måste ju stå på rebellernas side eller? Men.. vem kan komma att skadas av detta? Och kommer de kunna spåra dem till far efter allt kaos börjat?

Hon kved lite och såg vädjande på Ati, hon hade verkligen ingen aning om vad de kunde göra.

Neeana tvekade… det kanske hade varit helt fel tid att följa dem! Vad betydde.. görningen? Hon ville se var de hör till men det verkade inte vara dit de var på väg. Hon kved till lite. “V.. vad ska vi göra? kan vi följa dem till… där de håller till? Kommer de.. eh.. att sptinga snart?” Atis talmönster hade börjat smitta av sig.

Neeana kände sig klumpig varje gång Ati behövde bromsa henne – och inkompetent när hon behövde skyndas på. Men hon var tacksam för hennes hjälp, hon hade aldrig klarat det här ensam. Hon visste inte vad som skulle hända om de blev upptäckta, hade de hjälpt far hade de väl varit vänligt inställde, men om det var någon annan de pratat om skull…[Read more]

Neeana nickade tacksamt och gjorde sitt bästa för att röra sig smidigt och tyst, men hjärtat dunkade som om hon just sprungit flera mil! De skulle följa efter rebeller! Genom en stad hon själv jagats i! Och far, kunde det vara honom de pratat om? Hon grep Ati’s arm och log mot henne, hon hade ingen anledning att gå till dessa längder för att hjäl…[Read more]

Neeana flämtade.. skulle de redan gå?? Hon behövde mer betänketid!!!

Hon tog tag i Atis arm och viskade. “Kan vi följa dem?? De kan ha pratat om far!”

Neeana spände sig… anfallna… helt blodig… Kunde de prata om far!? Vågade hon hoppas?

Men tänk om hon hade fel… Att få upp hoppet för att få det krossat igen skulle vara alldeles för smärtsamt. Så arga de var på drottningen tydde ju på att hon höll på såhär ofta. Hur skulle far kunnat komma till rebellerna, han kan ju inte haft en aning…[Read more]

Neeana spände sig och stirrade på rebellerna. Hon visste inte vad hon skulle känna… Drottningen hade dödat mor för att hon trodde hon tillhörde dem.. falskt naturligtvis! Och nu också far! En viss del av henne såg dem som ansvariga för allt det här!

Men.. en annan del av henne såg upp till dem.. De bekämpar den drottning som faktiskt ga…[Read more]

Neeana följde efter Ati.. hon var ju trots allt experten… Hon sträckte ner handen i säcken och tog lite bröd som hon började tugga på.

Efter att hon svalt brödet frågade hon. “Måste vi… ofta gömma oss?” med tonen som -är det här mitt liv nu?

Corrin stirrade storögt tillbaka, fortfarande med våta ögon. “Vart då? I rucklet kommer jag bara in om jag ska sova i Hudds säng!” Hon rös till.

“Och jag kan knappast resa långt barfota!”

Hon lyfte koltyget och höll upp ett ben för att visa en mycket mindre fot än hon haft förr.  Skorna hade hon sprungit ur när Finn dragit med henne. De va…[Read more]

Corrin började slappna av i omfamningen tills hon blev anklagad för att bete sig som en kvinna! Hon var ganska säker på att Finn också skulle bli upprörd om alla hans framtidsutsikter skulle krossas och han fick bära skammen att bara en liten ynklig.. “flicksnärta”.

“Hördu, jag tr…”

Så avbröts hon av Finn… han pratade som om han inte ens m…[Read more]