Neeana kröp ihop bakom Ati – inte sånt här igen!

Stilla som en staty stirrade hon på händelseförloppet, hon hoppades rebellerna skulle klara sig men kunde inte förmå sig att röra en fena – hur skulle hon kunna hjälpa dem? Det fanns ingenting hon kunde göra utom att be. Hennes läppar rörde sig tyst och hon bad om Sharahs nåd att detta inte sk…[Read more]

Neena skrek till när hon plötsligt blev bortdragen men var snart med på noterna och sprang med i takt med Ati.

förhoppningsvis hade skriken från branden maskerat hennes egna skrik. När hn börjat springa höll hon tyst, hon måste hitta var rebellerna håller till, om far lever så är det hennes enda chans att finna honom!

Neeana tog händerna för munnen och flämtade till. Vad var det för byggnad? Det var väl inga familjer där? hon såg sig omkring… hon kan inte stanna kvar och hjälpa, vakter skulle snart dyka upp.

“Kan vi följa dem?” viksade hon till Ati.

Hemsket på hemsket på hemsket, men allt hade varit för intet om det här inte ledde till att återförenas med far!

Neeana står helt stilla, som om tiden fryst till is. Vad skulle hon beskåda? Borde de stoppa det? De måste ju stå på rebellernas side eller? Men.. vem kan komma att skadas av detta? Och kommer de kunna spåra dem till far efter allt kaos börjat?

Hon kved lite och såg vädjande på Ati, hon hade verkligen ingen aning om vad de kunde göra.

Neeana tvekade… det kanske hade varit helt fel tid att följa dem! Vad betydde.. görningen? Hon ville se var de hör till men det verkade inte vara dit de var på väg. Hon kved till lite. “V.. vad ska vi göra? kan vi följa dem till… där de håller till? Kommer de.. eh.. att sptinga snart?” Atis talmönster hade börjat smitta av sig.

Neeana kände sig klumpig varje gång Ati behövde bromsa henne – och inkompetent när hon behövde skyndas på. Men hon var tacksam för hennes hjälp, hon hade aldrig klarat det här ensam. Hon visste inte vad som skulle hända om de blev upptäckta, hade de hjälpt far hade de väl varit vänligt inställde, men om det var någon annan de pratat om skull…[Read more]

Neeana nickade tacksamt och gjorde sitt bästa för att röra sig smidigt och tyst, men hjärtat dunkade som om hon just sprungit flera mil! De skulle följa efter rebeller! Genom en stad hon själv jagats i! Och far, kunde det vara honom de pratat om? Hon grep Ati’s arm och log mot henne, hon hade ingen anledning att gå till dessa längder för att hjäl…[Read more]

Neeana flämtade.. skulle de redan gå?? Hon behövde mer betänketid!!!

Hon tog tag i Atis arm och viskade. “Kan vi följa dem?? De kan ha pratat om far!”

Neeana spände sig… anfallna… helt blodig… Kunde de prata om far!? Vågade hon hoppas?

Men tänk om hon hade fel… Att få upp hoppet för att få det krossat igen skulle vara alldeles för smärtsamt. Så arga de var på drottningen tydde ju på att hon höll på såhär ofta. Hur skulle far kunnat komma till rebellerna, han kan ju inte haft en aning…[Read more]

Neeana spände sig och stirrade på rebellerna. Hon visste inte vad hon skulle känna… Drottningen hade dödat mor för att hon trodde hon tillhörde dem.. falskt naturligtvis! Och nu också far! En viss del av henne såg dem som ansvariga för allt det här!

Men.. en annan del av henne såg upp till dem.. De bekämpar den drottning som faktiskt ga…[Read more]

Neeana följde efter Ati.. hon var ju trots allt experten… Hon sträckte ner handen i säcken och tog lite bröd som hon började tugga på.

Efter att hon svalt brödet frågade hon. “Måste vi… ofta gömma oss?” med tonen som -är det här mitt liv nu?

Corrin stirrade storögt tillbaka, fortfarande med våta ögon. “Vart då? I rucklet kommer jag bara in om jag ska sova i Hudds säng!” Hon rös till.

“Och jag kan knappast resa långt barfota!”

Hon lyfte koltyget och höll upp ett ben för att visa en mycket mindre fot än hon haft förr.  Skorna hade hon sprungit ur när Finn dragit med henne. De va…[Read more]

Corrin började slappna av i omfamningen tills hon blev anklagad för att bete sig som en kvinna! Hon var ganska säker på att Finn också skulle bli upprörd om alla hans framtidsutsikter skulle krossas och han fick bära skammen att bara en liten ynklig.. “flicksnärta”.

“Hördu, jag tr…”

Så avbröts hon av Finn… han pratade som om han inte ens m…[Read more]

Ilskan brusade upp snabbt! “Jag är ingen flicksnärta!!”

Hon stönade i frustration när hon hörde sin egen… flicksnärtiga röst uttala det mest motsägelsefulla hon någonsin hört. Uttrycket gick från ilska, till frustration till rädsla. Finn hade ju rätt. Det enda värdet för Hudd hon hade nu var i sänghalmen.. men.. de kanske kunde övertala gubben…[Read more]

“F.. fly? Men -AHH!” och skrek till när Finn började dra med henne. Finn hade väl aldrig varit starkare än Corrin? Det var helt vansinnigt hur lätt hon var att släpa med i språng.

När de stannat i den andra gränden stirrade hon argt på Finn. Fly? Som om att fly var det viktigaste just nu, det viktigaste var ju såklart att återställa Corrin!!

Ho…[Read more]

Neeana slog armarna omkring sig själv.. så det var en del att vara en av de utfysta.. att ständigt vara jagade?

Hon kröp in bland bråten och satte sig så bekvämt hon kunde.. “Hur länge måste vi gömma oss?” viskade hon.. hon började fingra på såännet som höll ihop den stora revan i klänningen.

Corrins ansikte förvreds i ren terror när Finn uttalade att hon var en flicka, som om det blev verkligt först när någon uttalade det! Och i det ansiktsuttrycket omformades även ansiktet, inte helt bortom igenkänning men det såg inte ut som ett manligt ansikte längre… det fanns fortfarande Corrin-drag kvar och hans ärr på vänstra delen av kä…[Read more]

Corrin strrar förargat på den tafsande Finn och är beredd på att säga ifrån innan han inser.. vad som faktiskt tafsas på. Han stirrar ner på brösten som.. inte kunde misstagas för tyg eftersom han faktiskt kände en hand på ett av dem. En av hans egna händer lyfts upp på det andra, för att vara säker på att det är verklighet.. “Vad i helv….”…[Read more]

Corrin svär för sig själv, tar Finns arm och springer! Hela vägen till gränden de brukar gömma sig i. “Helvete, Finn, har du redan glömt hur man smyger! Vi tränade förra veckan!” han såg över sig själv och suckade lättat. Fortfarande grymt irriterad, men det var skönt att gubbens magi verkade vara skitsnack. De kom undan men han hade varit mycket…[Read more]

Corrin tog ett steg bakåt och lyfte händerna till munnen. “Åh, förlåt herrn, jag ber allra ödmjukast om ursäkt, jag ska inte bara lämna dig ifred, jag ska se till att alla andra flickor är tystare än vanligt, vill du att jag ordnar att din mat ställs utanför dörren så vi inte ens behöver knacka när det är dags? Och i så fall, vad önskar herrn äta?…[Read more]