Corrin suckade. Okej, han var svår.. men hans fokus på prylen kunde också användas… Då behövde han bara tricksa med vinkeln.. Han gick till andra sidan gubben och låtsades vara intresserad av arbetet. “Jag ska gå.. jag blir bara helt.. till mig av att se en begåvad karl jobba med såna där… komplicerade makapärer… Jag ska gå och bädda sängar…[Read more]

Corrin grimaserade. Gubbjäveln satte sig och arbetade. Det inte många minuter innan han insåg att det här kunde ta väldigt lång tid. Det fanns en idé men den fick inte vänta för länge, det skulle bara vara konstigt, skulle de ut ur skrubben innan gubben gått måste det ske snart! Han såg sig omkring i skrubben… det fanns linntyg, spannar och.…[Read more]

Corrin stönade. Skulle det ha gjort ont att vara liiiite försiktig? Det fanns inte tid att klaga nu. Han hörde knarrande steg. Det gällde att handla fort! Han såg sig omkring – ja! Han öppnade ett fönster så det skulle se ut som om vinden kan ha slagit igen dörren och det kan ha lett till att klotet rullat! Med lite tur så kommer det gå hem och in…[Read more]

Corrin log och klappade Finn lite på kinden. Hade varit en förnedrande gest om den kom från någon annan än Corrin. För de båda betydde den gesten ‘jag tar hand om dig, kompis’.

“Vi gör som vi alltid gör. Blir vi påkomna så distraherar jag medan du sticker med bytet. Sen möts vi upp i det vanliga gömstället. Ingen kommer ifatt mig, det vet du, o…[Read more]

Neeana ryckte till och tog ett djupt andetag. Hon såg förvirrat upp på Ati ett par sekunder innan sträckte på sig och började sätta sig upp. Det var ju inte som att sova på en säng, kroppen var stel och besvärlig. Var det kylan eller marken? Förmodligen båda.

“God morgon Ati.. må Sharas ljus värma…” hennes röst tappade volym. Det vår så hon had…[Read more]

Neeana var svårväckt. Gårdagens panik och hänsynslösa bombarering av livsförändrande trauman hade sugit ut alla energireserver. Hon höll fortfarande hårt m Ati och dreglade något på hennes panna. ansiktet vreds instinktivt mot solen för att suga åt värmen. Ögonen ryckte lite av ljuset men det väckte henne inte än.

Neeana svarade med att klämma kramen lite hårdare en sekund.

Det var visst något att tacka för. Det var stort. Hon andades lugnt och för första gången sedan allt det här började känns det som om det kanske fanns en framtid. En skrämmande och svår framtid.. med med någon att dela den med kanske den kunde bli uthärdig.

Med värmen och det nya be…[Read more]

Neenas skratt lugnar sig också och hon slappnar av.

Hon ler varmt av komplimangen. Det känns som om har en vän.. det var länge sedan det kändes så… ett bra tag hade det bara varit hon och far. “Tack…” viskar hon. Det var inte bara för komplimangen… för allt…sällskapet, värmen, maten.. att hon brytt sig… hon hade inte klarat sig ensam…[Read more]

Neeana, all sorg till trots började också skratta. “Nåväl.” fick hon fram mellan skrattanfall. “… om det är min säkerhet du oroar dig över får det väl gå.” Hon skrattar lite mer. “Det gör dig ju nästan till en riktig gentleman!”

Neeana rodnar ännu mer men tänker inte ofta värmen genom att släppa. Hon var rätt säker på att Ati var en flicka. En pojke skulle förmodligen blivit arg över att ha kallats flicka.

“Nej det behövs inte. Nu är jag rätt säker på att du är pojke, så som du talar. ” hon räckte ut tungan retsamt men log faktiskt lite nu.

“Va? Nej inte kallare men..” oj… om vuxit upp på gatan… visste hon ingenting om… men det fanns ju pojkar på gatan också…

“Vi kan inte låta pojkar hålla på och ta i oss förrän vi är trolovade! När umm.. pojkar.. och flickor… uhh..” till slut insåg hon den retsamma tonen i Atis fråga. Hon suckade, men inte en irriterad suck. Den förstäl…[Read more]

“Ja naturligtvis!”

Det kanske var den kyrkliga uppfostran, eller vikten att imponera med sin dygd inför sin fästmans familj, men att ligga och kramas med pojke hon inte var gift eller ens trolovad med var det mest oanständiga hon kunde tänka sig!

Neeana rodnade när de omfamnades. Ati var fortfarande både klädd och.. smutsig som en pojke.. och in…[Read more]

Neena skruvade lite på sig. Det här lät inte passande… att dela kroppsvärme var ju inte helt ovanligt men något gnagde i bakhuvudet. Hon insåg att detta kan ha varit förolämpande, som om hon inte ville vidröra Ati av någon elitisk anledning. “Umm.. förlåt.. jag.. det är inte..” Hon suckade. “Förlåt. När du först dök upp.. dina.. umm.. kläd…[Read more]

Neena såg oförstående på Ati. hur skulle hon kunna hjälpa om hon inte ens har en filt till sig själv?

“F…f. fryser inte d.. d… du?” får hon fram mellan klackande tänder.

Solen hade varit uppe när Neeana somnat. När hon slog upp ögonen var det kolsvart och iskallt. Hon huttrade och satte sig upp. Revan i klänningen hjälpte ju inte heller. Hon kramade om sina ben och gungade fram och tillbaka för att försöka generera värme.

Hon såg på Ati som låg ihopkurad och verkade sova gott… stackars flicka som blivit van…[Read more]

Ailis spände sig, skulle hon rida själv!?

Hon viftade försiktigt med tyglarna, men som tur var satt hon på en van och klok häst som förstod vad hon ville och travade in i den dolda grottöppningen. Ailis såg sig över axeln… vart tog kvinnan vägen? Vad skulle hon göra här alldeles själv?

“…hallå?” viskade hon försiktigt.. som om hon fortfarand…[Read more]

Hon såg på marken… Hon trodde hennes tunna halmmadrass hade varit obekväm. Marken. Utomhus. Detta var hennes liv nu.

Tårarna började rinna igen. Hon var trött… Det var ännu tidigt på dagen men så mycket hade hänt, så mycket hade förlorats, så många tårar gråtits…Det var väl bara att vänja sig. Marken i en gränd var hennes säng nu. Det var n…[Read more]

Neeana bara stirrar. Ati hade alltså varit utstött så länge hon kunde minnas.

Men det är såklart.. vilka chanser fanns det att klättra när det inte fanns något att börja med.

Hon sjönk ihop. När du väl når botten är du tydligen där för att stanna.

“Så… här är vi… alla våra sommrar.” sa hon med en besegrad suck.

“Hur.. sover d.. vi?”

Neeana nickade.. tyg.. det kunde hon jobba med… om det gick att ordna. Hon såg på maten… hon var hungrig, nästan yr av hunger. Hon tog upp en bit bröd och tog ett försiktigt bett. Det började försiktigt men det tog inte lång tid innan hon började äta nästan glupskt, magen ville ha näring nu nu nu!

Efter ett par tuggor svalde hon och kände d…[Read more]