Halvt som halvt lyssnade Vinga på vad som nämndes om besten som låg död där framför dem. Inte allt för intresserad, varelse som varelse och död var den nu. Så vad spelade det för roll att tala om den nu? Om det inte betydde arbete… så klart. Hon kände lite diskret på sin penningpung som började bli lite för tunn för hennes egna smak. Kanske de…[Read more]

Ett tag följde Jo orken med sin blick, som för att försöka fundera på om det var något annat han hade försökt säga henne. Vad kan… Aha! Smärta, så klart. Det går väl inte an, han hummade lätt medan han funderade vad han kunde göra åt saken. Sedan gick det upp ännu ett ljus och han gick fram till en av sin säck för att dra fram en av hans rena un…[Read more]

Höga röster hade fått Vinga att reagera, i för sig var det inte allt för ovanligt i Celeras. Alltid något som skedde i skuggorna. Hon skyndade på sina steg och tornade sig upp bakom en av de tre männen. Den unga kvinnan var lång, nästan lite för lång. Hon placerade försiktigt men ändå bestämt en hand på mannens arm.

“Jag tror ni är medvetna om a…[Read more]

Det var inte mer än att hennes fingrar spändes lite över vinkupan när hon hörde drottningens svar. Varför hade Neyir föreslagit det? Typiskt honom. Fast åtminstone verkade inte drottningen ta allt för illa upp, även om hon såg det vassa leendet. Ett kort ögonblick mötte hon Neyirs blick, en hint av både hennes rädsla och irritation.

L…[Read more]

Jo blinkade till en gång, och ännu en gång. Var det en dans… en ritual? Den unga prästen kunde inte bestämma sig för om det var vackert, exotiskt… eller bara dumt. Han tippade huvudet på snedden så några av hans svarta slingor kom i hans ansikte. Det var trots allt några ord som han förstod. Eld, Erethil… Han själv och Gork.

Ah! Ahaa! …[Read more]

Kvinnan satte tillbaka sin stora yxa på ryggen. Såg ner på sina nedblodade kläder och drog sina händer över dem. Som för att få bort damm och smuts. Inte för att det hjälpte. Hon hade inget svar på deras frågor utan kastade en blick mot mannen med det silvriga håret och de gula ögonen. Hon hade hört om hans sort. Häxkarlar.

“Jag antar att häxkar…[Read more]

Lite obekväm över sättet som drottningen talade om sig själv var Vesíva. Även om det var sanning… Kändes det som om något var fel. Och det fanns en lite osäkerhet om Vesíva skulle ge något till svar eller inte. Och vilket svar skulle göra att hon blev av med tungan eller huvudet? Ett tag var Vesíva tyst, när hon funderade på vad hon skulle sva…[Read more]

För att vara ärlig var Jo helt förvirrad, vad talade denna ork om? Det var så många ord som han inte förstod. Något med eld, och han själv… Etel… Vad kunde det vara…? Sedan gick det upp som ett ljus för honom och han tog upp sitt halsband med Erethils märke på.

“Erethil…?” försökte han med ett svagt, fortfarande uppmuntrade leende. Vad…[Read more]

Jo tog tillbaka kitteln och började äta ännu mer av soppan. Ibland knastrade det till mellan tänderna om en olycklig skalbagge eller något ben hade kommit i människan gap. Det gjorde honom litet. Knastrigt är gott! Speciellt då det ekade så bra i skallen, en sådan resonans. Minsann. I hans huvud fanns det plats för mer kunskap. Inte för att de…[Read more]

Kryddor var det lite brist på… Grönt är väl grönt? Han hade sett hur hans faster hade lagt något grönt och lite kryddor i sin matlagning. Bestämt drog han bort lite blad från busken och gräs för att lägga ner i soppan. Smulan är trots allt kräsen med maten, då måste det väl vara gott? Han rörde runt med sin sked, tills han var nöjd och slog den…[Read more]

Inte kunde väl Jo vara oartig, att stå och stirra när denne ork satt och åt? Nej, trots allt hade Jo mer vett och etikett än så! Precis som Gork lade han sin tyngd på sin bakre del och föll pladask ner på ändan. Det hela hade gjort lite mer ont än vad människan hade velat medge. Aj! Varför skulle Jo vara så artig för? Var det inte vettigare att…[Read more]

Det var mycket som hände på en och samma gång. Fast Vinga var van, även om det var ett par år sedan sist som hon hade stridit mer än några tjuvar och banditer på vägen. Alla distraktioner för besten, hade gjort att hon lyckats få upp sin yxa igen.

Hastigt ögnade hon sina möjligheter. Ah, så klart! Eller i det korta ögonblicket hade det känts som…[Read more]

Tyst i sitt sinne tackade hon Nenna, eller vem av gudarna som hade gjort att hon hade fått Neyir vid sin sida. Han var skarp, skarpare än de flesta män. Men hon svor även över sin egna tunghäfta. Hon var vanligtvis rapp i tungan, men nu tycktes hon vara allt för nervös. Skärp dig!

Lite mindre elegant och graciöst, som man kan tänka sig att en kvi…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]

Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]