Lite disträ och omedvetet lade Finn en hand över Kathyrin axlar och började dra den fram och tillbaka för att skapa värme åt sin vän. Trots allt kände han sig rätt varm, i alla fall ännu. En eld lät inte för fel, åtminstone lyste de upp mörkret som skulle omsluta dem helt snart. Han släppte sitt grepp om Corrin för att sedan ta tag i lyktan. Han n…[Read more]

Sällskap. Det var ingenting som hon hade förväntat sig, hon hade varit helt inställd på att vara en lång och ensam resa. Detta gjorde det mycket lättare. Speciellt med två, eller åtminstone en som kunde läsa karta! Det skulle förenkla saker och kanske de skulle få med sig mer mat. För hon hade förstått nu att det var mer väg och natur än städer…[Read more]

En förklaring var inte nödvändigt. Inte nu. Hennes pik fick irritationen att växa inom Tristian. Mestadels för att han aldrig varit helt nöjd med att ha honom som drakriddare. Men å andra sidan höll det hans dåre till bror fri från stridens hetta och blod. Bara tanken på blod fick honom att må illa, men han svalde snart tanken och försökte tän…[Read more]

Lite förvånat, men nyfiket lyssnade Nenya på vad Davant föreslog. Dess direkta och hårda natur behagade henne. Något hon hade saknat och hennes blick glimrande till något och det fanns ett gillande leende på läpparna som nästan var lite otäckt när de talade om sådana mörka ting som brukade få de flesta att bli bekymrade och äcklade istället.

“Ja,…[Read more]

Orden från Dastan fick Sera att stanna upp i sitt domedagstänkande. Det berörde henne, tyckte han verkligen det? Eller var det enbart ett sätt att försöka hålla hennes dystra tankar tydliga. Omedvetet fnös hon till över hans ord. Ge inte upp nu. Varför skulle hon inte göra det? Hon var äntligen fri från kronan, men till vilket pris?

“Till m…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]

Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

“Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

“Ja, säl är nog det som du kom…[Read more]

En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]

Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

Frågan fick Vésiva att stanna till i sina rörelser och hon drog en hand över sin haka medan hon funderade på den. Hur svårt var det egentligen? Ärligt talat hade hon inte ens en tanke på hur man gick längre, det var en naturlig sak. Lika naturligt som att simma. Hon ryckte på sina axlar lite åt frågan till slut.

“Inte svårare än att jag har kunna…[Read more]

Det lät långt, både att vandra och med tid. Kanske de bara skulle låta Corrin vara kvar i den skepnaden. Det var väl trots allt en förbättring till vad som var innan? Han rodnade lite över Faegrims ord och harklade sig lite nervöst medan han kliade sig i nacken.

“Inte på Corrin…” erkände han lite rodnandes och försökte få sin blick på vad…[Read more]