Utmaningen som Neaduin kastade mot honom gjorde honom lite förvirrad och det tog honom en liten stund för att komma ikapp människan. Men han gjorde det med ett litet leende och knuffade till henne lite lekfullt.

“Vi kan säga att det blir jämt, så slipper du förudmjukas” retades han och lät blicken vandra framåt igen för att undvika ett par grenar.

Alla ord som vakterna sade rann av Sera, det var som om hon hade stängt av allt som skedde omkring henne. Hennes fötter rörde sig framåt men det verkade som om hon inte registrerade något som fanns omkring henne. Ilska, irritation och sorg var ingen idé. Hennes mor var död. Riket är dött. Jag kommer dö. Fanns det ens någon mening med att försöka l…[Read more]

Fortfarande var hennes klarblåa ögon på Davant och det fanns något roat i hennes blick och hennes mungipor ryckte det som hastigast i över alla de ord som föll ur mannens mun.  Fast det var nästan som hon uppskattade det än att han skulle vara tyst och vänta på order. Det fanns allt för många sådana i hennes omgivning redan. Davant var lite mer…[Read more]

Nyfikenheten som fanns hos den unga kvinnan var intressant. Ingen hade någonsin vågat ställa en sådan simpel fråga till henne och det gjorde nästan drottningen konfunderad och förvånad. Hon tystnade ett tag innan hon inte kunde rå för att skratta lite varmt åt flickans sätt att tala. Egentligen borde hon rätta till felet som den unga kvinnan gjor…[Read more]

Äntligen. Det hade varit en plåga att samtal med adelsmännen, de tycktes inte vilja ge sig i sina argument och kvävde honom nästan med sina förslag på både söner och döttrar som var ensamma nog för att kunna ta hand om hans familj. Som om de var värdiga.  För en gångs skull blev han nästan glad av att höra sin brors röst och han vände sig om me…[Read more]

Dagens händelser hade skakat om staden rejält och konungen var fortfarande något skärrad över det som hade hänt. Allt blod fick det att vända hans mage ut och in. Denna gången hade han åtminstone inte svimmat och han kunde tacka Erethil och Ieyna att hans bror var vid liv. Tanken på alvinnan fick honom nästan att rodna, men det märktes knappt unde…[Read more]

Trots att vakterna försökte hålla Vinga borta, slet hon sig in i tältet för att se hennes bror. Hon hade tagit av sig rustningen – men var inte direkt representabel i de enkla kläderna hon hade. Hon lade sina händer på var sin sida om hans kinder och såg honom rakt i ögonen.

“Jag menade aldrig att skada dig! Jag tänkte att du skulle vinna… a…[Read more]

Orden omkring henne var som en enda röra. Det var svårt att fokusera på något, även om hon försökte uppfatta vad både Djan och Dastan yttrade verkade det som om orden gick in i varandra, eller som om det var på ett annat språk. Hon rynkade på ögonbrynen när hon försökte förstå. Allt omkring henne var död och mörker. Det familiära och ljus…[Read more]

Vad nu? Det var ett svar hon inte hade väntat sig. Den unga kvinnan nedanför henne, trodde att hon hade något att säga till om. Som om hon var bättre än drottningen, Sharahs utvalde. Lite uppfriskande var det. Samtidigt som det kunde bli farligt. Fast å andra sidan verkade hon hängiven både Akila och Sharah. Om hon skulle motsätta sig… Var…[Read more]

Förstås var han orolig. En vanlig känsla och det märkte att han trodde att hans ord hade varit för direkta. Ett tag lät hon tystnaden omfamna dem medan hon sippade ännu en gång. Elegant höll hon sin dryck, inte alls det sättet som man kunde tro att ett monster som hon drack. Ett litet leende fanns på läpparna medan hon betraktade Davant fram…[Read more]

Vackra detaljer överallt och frågan var om det var något som inte glänste i denna sal. Allt verkade väl putsat och skimrande, till och med människorna. Egentligen skulle han väl inte vara så förvånad – de var i en kejsares sal trots allt. Lite disträ sökte hans ena hand efter ågot i hans ficka och han fick upp en slags godisbit. Gjord av honung oc…[Read more]

Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Äve…[Read more]

Vänja sig vid att ljuga? Bara tanken gjorde att magen vred och tvistade inom honom. Det gick emot allt han själv trodde på. Han skakade nätt på huvudet åt det. Trolovade? Varför skulle någon ens försöka sig på Corrin…? Tänkte han som hastigast och lät blicken vandra mot Corrins bröstkorg och återigen blev han påmind att de såg lite bättre ut.…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]

Alldelles utmärkt, det var inte så svårt att övertala främlingen trots allt. Hon slog honom vänskapligt i ryggen och reste sig upp för att sträcka på sina armar och enkelt få ner sina kort i hennes bröstficka igen. Sedan började hon röra sig mot dörren i all hast och sneglade bakåt.

“Ska vi?” frågade hon otåligt

Det var tydligt att hon hade sin lojalitet åt Sharah och henne. Inte för att hon hade trott något annat, men det var alltid en trevlig överraskning när det stämde. Ett svagt leende fanns på hennes leende och hon lyssnade på alla de ord som föll ur kvinnans mun. Lite förvånad över hur hon placerade dem. De var uppfriskande hur rak på sak hon var.…[Read more]

‘Ers nåd, ni måste göra ett uttalande.’  orden från rådgivaren verkade inte Tristian höra. Han höll ett krampaktigt tag om Ieyna, hans ungdoms kärlek. Ett tag vägrade han att släppa prästinnan och det tog ett flertals gånger för rådgivaren att upprepa hans titel. Tumultet runt omkring honom började klarna och han  lade Ieyna i en av alvernas arma…[Read more]

En försiktig knackning hördes på dörren till Davants arbetsrum och efter en liten stund stack en tjänare in sitt huvud. Han böjde sitt huvud så långt ner så enbart hans smutsblonda kalufs syntes när han talade till sin herre. En hand höll fortfarande ett hårt tag om dörren, att stanna var ingenting han hade på tankarna.

“Min herre, Ni har en dam…[Read more]