Som om hon var en liten flicka igen strök hennes far hennes hår. Hon kunde inte rå för att le lite sorgset över det hela. Sedan skrockade hon åt hans ord och höjde ögonbrynet.

“Vad tror du far, det har varit långa år med mycket död… våld och äventyr.” sa hon simpelt och lutade sig fram för att ge honom en öm kyss på hans panna.

“Varken alv eller människa… men jag känner igen auran, den påminner nästan lite om slaget vid Iserion. Fast att en drake skulle få liv…” ett skratt lämnade hennes läppar. Bara tanken var galen. Det visste väl alla att de var utdöda sen länge? Förutom draksläktena, men de var en annan typ av. Hon skrattade igen och skakade på huvudet så a…[Read more]

Tronds hjärta stannade till. Så han var en människa? Bara tanken gav honom avsmak i munnen och han gjorde en grimars åt det hela. Fast sedan såg han hur svårt det var för Torbjörn att prata om det och lade en hand ovanpå hans för att se på honom med ett svagt leende.

“Så du räddade mig far?” sa han, lite för att få mer ljus på situationen som…[Read more]

De många timmarna som hade passerat hade Trond lyckats somna, han vaknade med en ryck av Torbjörns ömma beröring och snart satt den nakne unge mannen där bredvid. De honungsgula ögonen betraktade honom förväntansfullt, nyfiket men också med en gnutta rädsla i sig.

“Berätta vad, far?” frågade han, nästan lite för ivrigt som om han väste fram det.

Lite paff blev Vésiva hon var inte van med att få ett nej. Hon rynkade på pannan och hade lust att muttra några svordomar. I sista sekund lyckades hon bita sig själv i tungan och inte låta de fula orden slinka ut. Hon skrockade till och dunkade lite i disken så att hennes dryck spilldes lite på träets yta.

“Äsch, vi klarar oss kanske bättre ut…[Read more]

Trond kunde inte hindra honom från att gå, men det gjorde honom lite paff. Han suckade tyst och i formen av en räv kurade han ihop sig utanför idet. Det var svårt att inte låta tankarna springa frma och tilbaka. Var han en människa? Vad skulle han då göra? Var han tvungen att ta sig till en av deras många städer och bli som dem? Bara tanken gjo…[Read more]

Den svaga rösten var som ett knivhugg. Var det verkligen hennes starka far som låg så… besegrad där? Hon rynkade på sina ögonbryn. Inte helt säker på om hon skulle ta sig fram till honom. Men till slut svalde hon och drog ett stärkande djupare andetag för att sätta sig på huk vid sängen. Försiktigt lade hon en hand på hans arm.

“Ja far,…[Read more]

Att Torbjörn försökte undvika att svara på hans frågor var uppebart och han sjönk ner lite besviket framför älgen som de inte hade lämnat mycket av. Han strök lite disträ sin hand över pälsen till sin far och lade sig sedan ned på rygg och såg upp på grenarna.

“Far, jag är alltid din pojk. Men du döljer något”

“Vi kan ta det i olika pass. Om du sover först så vakar jag över dig” sa hon med ett svagt leende och nickade lite uppmuntrande åt sin egna idé. Åtminstone skulle de båda få energi tillbaka och kunna röra sig vidare. Fast det var fortfarande en irritation att de inte kom in i skogen och fann det som de hade pratat om så länge nu. Nog måste de v…[Read more]

Faktum var att hon inte hade räknat ut det. Så klart hade hon känt hans magiska aura och att det var något mer än vad hon hade känt innan. Nu när han sa det, något utom denna värld passade väl in på det.

“En annan värld…? Och vad är det för värld då?” frågade hon och lade sitt huvud på snedden.

“Du är full av hemligheter, Xarnir” sa hon näs…[Read more]

Hennes brors ord var inte allt för tröstande. För hon trodde inte helt på dem. Hon kramade om sin bror, för att tacka, för att sedan ta sig en promenad. Till slut hade hon bestämt sig för att möta sin far. Vakterna hade annonserat till hennes far att hon hade kommit och hon klev in i rummet. Än så länge satt han upp, vid fönstret men han såg inte…[Read more]

Allting verkade som vanligt här i vinterskogen. Som om tiden inte ens gått framåt. Bara tanken på det var skön, men han hade svårt att få bort en gnagande fråga och han såg lite sorgset upp på sin far.

“Det där rået kallade mig människa far. Är jag det?” frågade han och rynkade på sina ögonbryn. Var han själv det han hatade? Bara tanken gjord…[Read more]

Den forna prinsessan ryckte till när hon hörde Kaels röst och att han lade sin hand på hennes arm. Hon hade trott sig vara ensam, hon vände blicken upp mot honom. Som ett skyggt djur eller någon med rädsla hade hon stora ögon.

“Jag… jag vet inte…” viskade hon och greppade tag i hans hand.

“Men jag kan försöka…” fortsatte hon sedan och…[Read more]

Så smal var han väl inte? Han skrockade till och sprang efter sin far, snart i sin egna björnskepnad. Han hann ikapp Torbjörn och knuffade honom lekfullt i ena sidan, och ännu en gång. Han brummade till nöjt och snart var de framme vid älgen. Njutningsfullt åt han sig mätt innan han satte sig ner i sin människoskepnad.

“Vad har du gjort far?…[Read more]

Gentjänster. Det lät inte allt för väl. Vad kunde det betyda? Han rynkade på sina ögonbryn, men kunde inte riktigt behålla de tankarna när han såg sin far med ett sådant brett leende. Han lade sina händer på hans händer för att sedan klappa dem mjukt.

“Så gott som ny!” instämde Trond med ett glatt skratt och hörde hur hans mage gav ifrån sig et…[Read more]

Ett bitter skratt lämnade hennes läppar. Kunde inte de acceptera hennes önskan utan att fråga vidare. Hur svårt kunde det vara? Hon gjorde en gest över sin uppenbarelse.

“För all del. Jag har redan levt länge och att en alv blir en vampyr. Bara det är fel.” svarade hon och fnös för att sedan ta fram en nål. Hon gick fram till Jezeral och gjorde…[Read more]

Rösten lugnade honom och han kunde inte rå för att i instinkt gnida sitt huvud några gånger vid hennes hand. Egentligen hade han ingen lust att byta skepnad, men vad hade han egentligen för val? Hon hade läkt honom och han skulle vara tvungen att visa tacksamhet.

Snart satt Trond på huk och de mörka lockarna föll vackert ner till hans skuldror,…[Read more]

Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]

Människobarnet. Att bli kallad det gjorde ont i hjärtat. En människa, han? Allt det mörka som de hade gjort mot honom, mot far… Det kändes inte rätt. Bara tanken gjorde honom nedstämd. Han hade aldrig riktigt varit bekväm med den där… kvinnan… rået som tenderade att dyka upp när han mådde som värst.

Ett oroligt brummande kom ifrån honom…[Read more]