Att Torbjörn blev nöjd med blommorna gjorde Trond stolt och han höll fram blommorna glatt mot kvinnorna som pratade med Torbjörn.

“Vi plockade dessa till er – så vi kunde få brö’ och kläder!” utbrast han glatt och såg på när ena kvinnan tog blommorna och hon drog in dess sköna doft.

Trond var inte riktigt bekväm över att det var så lite träd…[Read more]

“Men det var du som talade om brö!” utbrast Trond, lite besviket och irriterat för att korsa sina armar och sträcka ut tungan åt honom. Skulle han behöva leva i ovetskap – igen? Han tyckte inte om det. Sedan skakade han av sig de tankarna när han fick syn på ett par humleblomster och förgätmigej lite längre fram på stigen och började plocka dem.…[Read more]

“Vad är brö’?” frågade han lite förvirrat. Var det en fisk, fågel? Något djur som sprang fort när man jagade de? Hans slag blev lite mer exalterat på hans huvud – även om han inte ville skada sin far det var bara svårt att hålla inne sin exalterade sätt.

“Åh! Tänk om jag får brö och kläder! Borde vi ta med något till dem? Blommor, fiskhuvuden…?”

“Mjöd, mat å kläder!” utbrast pojken glatt härmandes och trummade lite på hans huvud medan de rörde sig genom skogen. Han hade ju ingen aning om vad mjöd innebar. Men han hörde mat i den meningen och det gjorde så att hans mage röt till igen.

“Men speciellt mat! Vad äter de dära för något?” frågade han sedan lite nyfiken.

“Fisk, som vi?”

Trond hade alltid funnit det skrämmande när hans röst blev sådär mörk och det var som om han var tillbaka i något mörkt minne. Bara tanken på att något skulle skada hans far gjorde honom ilsken och hans grepp om hans hår blev lite hårdare.

“Jag är alltid din pojk!” utbrast han stolt, försökte tänka bort de där mörka orden.

Villkoren fick hans blick att mörkna. Så många villkor? För en enkel önskan. Han hade redan lovat att han skulle finna några köpare till de där runstenarna och nu blev han ännu en gång lurad på flera saker. Allt han ville var att komma hem till skogarna och slippa dessa trånga äckliga kläder. Han drogen handen irriterad genom hans hår och mötte…[Read more]

“Är det därför de är så kallhjärtade?” frågade han och lutade sig mot hans huvud så att hakan var mot hans hjässa med båda händerna som höll hårt i hans rufsiga hår. Allt för att undvika alla grenar.

“För de är så kalla utan päls?” fortsastte han, för han hade ju hört hur Torbjörn hade förklarat hur de var.

“Varför kan jag inte vara din björnunge?”

Lömska? Aldrig visa hur han egentligen såg ut? Orden förvirrade honom. Vad skulle folk göra med honom. Och varför? Han ruskade på sig och ändrade skepnad till den lilla pojken för att se missnöjd ut. Han greppade tag i Torbjörns stora hand.

“Det är kallt och långsamt på två ben!” utbrast han klagande och drog samtidigt i hans arm.

Långsamt fram.  Bara tanken gjorde så det drog i fingrarna. Det var så klart svårt att vara tålmodig. Även om hon lärt sig det i striderna och när hon jagat i flera år. Hon suckade lite lätt, men gjorde som Lucas sa. Snart. Snart. Att publiken höll andan lite var uppenbart. Det skulle bli blodigt. Bra. Det var precis det som Vinga hade lust med ho…[Read more]

Stjärten slog till honom lite när han fångaden den i sin käft och han skrattade till och han fortsatte vid sidan av Torbjörn i sin lilla björnskepnad. Uppenbarligen mer bekväm på fyra ben än på två. Tanken på att röra sig vid utkanten och möta främlingar som gick på två ben gjorde honom uppspelt.

“Måste jag vara på två ben, far?” frågade han l…[Read more]

Tronds blick far lite över allt innan han fick syn på aborren och fångade den i sin mun med ett knas när hans små huggtänder gick igenom fiskens huvud. Han satte sig ner på ändan och bet av huvudet precis så som Torbjörn visade honom. Han tyckte om hur det knastrade och det dröjde inte förrän han hunnit äta upp den. Fast hans mage brummade till…[Read more]

Utanför skogen. Det var spännande, Trond hade inte fått lov att vara där ännu men han hade hört historier från Torbjörn och försökt få ut så mycket som möjligt från honom.

“Lunch!” utbrast han ivrigt och såg sig omkring. Inte helt säker på vad de skulle äta. Fanns det någon fisk kvar? Eller kanske det fanns några goda bär runt omkring dem? Ha…[Read more]

Bara tanken på att få följa med in till staden gjorde Trond upprymd och han satte sig genast upp och såg sig omkring, som om kläder kunde finnas precis där de var. Han blev glad av tanken och hade svårt att stå stilla överhuvudtaget.

“Kan vi göra kläder av det här?” frågade han och tog en hel del kvistar och löv i sin famn och kastade sedan…[Read more]

“En fjäril!” utbrast han lite glatt, att han inte fångat den var ingenting som han så klart sa. För vad skulle det vara bra för? Säkert skulle Torbjörn redan veta att så var fallet. Han skulle precis säga något mer, men han hamnade på rygg och såg upp på Torbjörns buskiga ansikte.

“Inte igen” hummade han men det fanns samma flin i ansiktet och…[Read more]

Pojken såg tillbaka på mannen och ett brett flin fanns på hans läppar och täckte nästan hela hans ansikte. De mörkbruna lockarna räckte ner till hans hals och de honungsgula ögonen var stora och fyllda med glädje.

“Jag var inte långt bort Storbjörn!” utbrast han och försökte att ta sig lite ifrån honom. Han var inte allt förnöjd att bli blöt och…[Read more]

Trond kunde se vad han smet in i hans redan hemska blandning och kunde inte annat än att le lite bredare åt det hela. Han skrattade lätt och fyllde på stopet till Wreax utan att ta betalt. Sedan lutade han sig mot disken. Sättet han påpekade att han inte skulle ha koll gjorde att det smalnade något i hans ögon och leendet blev mer stramt.…[Read more]

Ett litet steg till. Han sträckte fram tassen och placerade den framför sig men lyckades komma åt ett prasslande löv som skrämde fjärilen som inte var mer än några få milimeter ifrån honom. Det hela fick honom att tappa balansen och istället göra en kullebytta fram så att han hamnade på rygg. Inte för att det gjorde honom något. Den klarblåa hi…[Read more]

Sera snyftade till och drog sin handrygg över sina kinder för att torka bort tårarna även om kinderna fortfarande glänste och visade spåren av hennes sårbarhet.

“På riktigt?” viskade Sera, för det lät för bra för att vara sant. Hon snyftade till igen och lät sin hand flätas samman med Djans. Kanske hon redan hade förstört det med hans fråga.

För att vara ärlig hade hon blivit gladare än vad hon trodde när hon såg Lucas och hon fick ett stort brett flin. Det fanns en sanning i det som han sa, även om hon gjorde det mest för att få bort sina tankar. Att vara tillbaka i Kaelred hade gjort henne allt för rastlös.

Vinga lyssnade på vad han sa och nickade lätt åt det, medan hon granskad…[Read more]

Sättet som trollkarlen lite lyste upp när hon berättade om sin familj fick henne att le. Förmodligen var han en av de få som uppskattade riktig historia. Hon sippade på vinet och gav ifrån sig en låg suck.

“Du förstår, Iselem var infekterat med demoner en lång stund och min forna släkting hade sina sätt att se vem som var demon eller inte. Drev u…[Read more]