Ärligt talat hade Vinga inte trott att tösen skulle lyssna på hennes ord. Det var svårt att inte skratta åt flickan och hennes ord. Trodde hon verkligen att hon skulle tycka var hemskt? Vinga lade huvudet på snedden åt henne och skakade på huvudet åt sättet som Linnéa sprang med svärdet framför sig på det sättet. Hon skulle säkert ramla och skada…[Read more]

Om det var något som Tristian inte var, så var det dum. Han förstod hennes motiv och log lite svagt mot henne.

“Utbildning? Och vad skulle du kunna ge min dotter, eller Linnéa för den delen?” frågade Tristian med ett retsamt leende. Det var som om de var två handelsmän som talade om varor. Enkla saker.

Att det skulle vara tyst, trodde inte Vinga men det verkade vara mer högljutt än vad hon trodde. De verkade ju som om alla var vildar i hans familj. Det hela fick henne att skratta ett varmt skratt och kastade en blick åt orken och nickade menande till honom. Det skulle inte bli en lugn stund. Det var hon säker på. Speciellt inte om hon var dera…[Read more]

Hennes fråga fick Tristian att rynka på ögonbrynen. Vänner? Inte hade han haft några vänner heller under sin uppväxt. Tur nog hade han haft två syskon, men kanske Tirrin var lite ensam. Speciellt nu med ärret och… allt. Inte ens Arlins barbariska inflytande verkade få henne mer talförd.

“Nej, kanske hon borde träffa någon i sin egna ålder.…[Read more]

Vinga lät sin blick vandra omkring på den vackra omgivningen. Det var ändå fint och hemtrevligt. Hon kunde inte rå för att flina lite åt hans ord och skakade på huvudet åt det.

“Det låter som din fru är ett riktigt kap. Och en person som du behövde i ditt liv för att kunna överleva.” påpekade hon med ett litet skratt och lät blicken dras mo…[Read more]

Hans minnen och historier fick Vinga och skratta lätt åt det hela. Äpplekinder? Bondflicka och en fin en? Det var väl det bästa av två världar. Hon kunde se en blond bondtös framför sig och njöt av åsynen med ett hummande.

“Hon låter vacker. Ack, världen har i alla fall välsignat oss med vackra töser.” sa hon och tänkte själv tillbaka på en u…[Read more]

“Jag har slängt den gamla rustningen.” kommenterade hon simpelt, för att vara ärlig hade hon bytt ut den mot pengar när hon hade haft det travelt. Dock ingenting som hon talade om. Hon sträckte på sig och fortsatte i galopp bakom honom men var snart ikapp honom.

För att vara ärlig var det skönt att andas ut. Att skippa allt soldattrams. Åtminsto…[Read more]

“Du kan kalla mig, ers höghet eller min ärade prinsessa. Den sanna drakriddaren och folkets räddare går också fint.” retades Vinga med ett flin och en blinkning för att sedan sträcka på sig och slog lätt på hans axel. Tacksamt, som för att visa sin uppskattning.

Orden lät ändå  trevligt, kanske skulle det vara skönt att få vara med i en familj…[Read more]

Det fanns väl i för sig en sanning i det. Men tanken på barn som avgudade henne fick henne att göra en min och hon stannade med hästen med en liten suck och drog en hand genom sitt hår.

“Jag vet inte om det gör mig allt för bekväm, för att vara ärlig. Jag är inte van med att vara en hjälte. I de flesta adelns ögon är jag en förrädare som…[Read more]

Tristian förstod Katarina och drog en hand genom sitt hår. Hon hade nog sina egna tankar om att gifta bort sina döttrar och Kael skulle vara ett utmärkt val. Dessutom hade han ingenting emot att hjälpa sin vän – om man nu skulle kalla Lucas det.

“Min dotter?” frågade han, lite disträ som om han inte ens var säker på att han hade en. Sedan lät…[Read more]

“Hans tanke var att jag skulle styra riket. Bakom en man förstås. Så inte folket skulle få för sig att en kvinna skulle kunna tänka självständigt. För då skulle helvetet bryta lös.” sa hon med ett skratt och det fanns en viss rodnad på hennes kinder. Hon gömde sig genom att titta åt ett annat håll. Hon? Hjälte?

Tanken var lite skrämmande att…[Read more]

Ett bubblande skratt kom från Vinga och hon skakade på huvudet åt det hela. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes hår flög omkring henne. För att vara ärligt var det skönt att det hade växt ut lite grann. Lite mer som gamla tider, när det inte var så komplicerat.

“Min kropp är full av märken med.” hummade hon och drog upp ena armen för att v…[Read more]

Återigen höll Kael på att charma kvinnorna med ett enkelt leende, som om han vore oskyldig. Tristian himlade med ögonen något för sig själv. Att han alltid skulle leka, kanske han någon gång skulle ta hans ansvar att föra släkten vidare på allvar. Han strök en hand genom sitt hår.

“Låter som en utmärkt idé. Kael, bjud upp Nilla på dans. Det är…[Read more]

Vinga flinade lite lätt åt hans svar. Förstod deras kallenamn? Inte helt, förmodligen. Hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“De retas, jag sökte skydd hos dem en kort stund. För att kunna tänka klart. Deras prästinnan Ledya och hennes nyfödda son…” sa hon lite hummandes. Funderade på hur de två hade det. Trots allt var hennes son Tristians…[Read more]

“Ja. De flesta tycker att de är visa och ståtliga men de är retsamma arlsen de flesta av dem!” sa hon, lite högre och hon fnös lite lätt. Även om det fanns ett roat leende där på hennes läppar. Det var inte bara med hat och ilska utan även med lite kärlek till dem.

“Det är inget att lägga mer tanke på, min general.” sa hon med ett svagt leende o…[Read more]

Sättet som Lucas talade perfekt alviska, utan någon accent fick Vinga att rodna lite och hon kunde inte annat än att medge att sångarna i Alidea inte hade varit allt för dumt. Hon strök handen genom sitt hår som hade blivit längre under ritten.

Hon hörde orden som förtäljde om de tre drakar som vandrat från Kaelred och hjälpt alvernas str…[Read more]

Trots att Tristian var de mindre av dem, verkade han inte så bekymrad av det och skakade på huvudet åt Kaels ord om hans utseende och skrattade åt honom.

“Kael, det är inte mig du ska ge beröm och det är våra vackra adelsdamer. Har du inte lärt dig etikett än?” frågade han, med betoning på den sista frågan. Som om han egentligen ville säga a…[Read more]

Ritten var lång. Även om Vinga var van med sådana långa ritter… kändes den här olidlig. Kanske det var för att de var nära Kaelred. Alideas högresta träd var på ena sidan om dem. Hon log lite lätt åt sitt minne av sin första strid med sina bröder. De hade börjat oskyldigt, för att sträcka ut en allierande hand till dem men sedan behövde de…[Read more]

Orden kändes som om de kom långt borta ifrån och Vinga verkade inte reagera på orden först. Den andra soldaten passade på att ta tillfället i akt och slog ett slag mot henne. Vinga tog ett steg åt sidan så att mannen tappade balansen. Hennes blick blev mer närvarande och hon var förvånandsvärt snabb i sina rörelser. Soldaten var tillräckligt…[Read more]

En suck kom ur Vingas mun. Sättet han talade på, den andra soldaten, och som om det hon hade gjort var fel. Hon kunde känna en mans fingrar som strök hårt över hennes armar och försökte trycka sig mot henne med våld. Minnet fick hennes ögon att spärras upp och hon stod med en liten öppen mun och ett blank blick. Som om hon hade sett döden själv…[Read more]