Han var modig. Hon kunde inte annat än erkänna det. Vass i tungan. Sättet han resonerade, resonerade hon också. Även om hon inte riktigt tyckte om tanken på att ge honom den makten. Men hon visste att det var sant. Att de skulle vara ett förfall om hon fortsatte ensam. Däremot om Vendriks mörka rykte skulle vara till fördel var hon inte säker på.…[Read more]

Vi kan hjälpa varandra. Redan där anade Akila vart han var på väg.  Gitermål. En slags garanti på en makt som hon hade. Bara tanken gav henne en bitter eftersmak. Hon lyssnade halvt på resten som kom ur Vendriks mun. Mest distraherad av att han var på väg åt det hållet som hon trodde. Giftermål. Det fanns en orsak till varför det hade gift i s…[Read more]

Att Djan inte var allt för förtjust i tanken på att röra sig norrut var hon inte förvånad över. Kanske var det inte allt för dumt att röra sig mot Älvskogen? Ett orakel låter som en bra idé. Om någon skulle kunna ge en svar, borde det väl vara en sådan. Eller? Försiktigt strök hon ett litet finger över Sashas hjässa för att sedan låta handen v…[Read more]

“Gråt och sorg är bara ett tecken på svaghet. Svaghet är inget du ska ha.” sa hon i en allvarlig ton och greppade ett tag om hennes haka. Greppet var hårt, men trots det fanns det en viss moderlig ömhet där med berörelsen.

“Du ska bli en stark kvinna. En krigare.” sa hon allvarligt. Hon hade bestämt sig. Det var det enda hon kunde göra för att g…[Read more]

Det var tur att Xharin höll hennes hand hårt, för det fanns en stor risk att hon hade sprungit åt andra hållet eller vilse i sin panik. Svårt att tänka klart och hon kunde känna hur hjärtat slog hårt i bröstet. Vad var det som var fel med henne? Lite äventyr hade aldrig skadat henne innan.

Litar du på mig? Orden var främmande och förvirrande.…[Read more]

Att Sasha hade tittat fram innan Sera hann svar fann hon lättnande. För hon hade betett sig lite annorlunda på senare tid. Och det hade fått henne att vara ännu mer på vakt och söka efter förändringar i Djan. Men det verkade som om han var sitt vanliga jag nu. Sera skrattade lätt åt det hela, ett bubblande och varmt ett samtidigt som hon höll f…[Read more]

Ni har god smak. Orden får henne att le ett bredare leende. Det var förstås en självklarhet för henne, men att höra orden från någon var aldrig fel. Att någon kunde uppskatta skönheten som fanns i palatset. Små detaljer. Detaljer som gjorde helheten. Hon lät sina fingrar dras från knivens egg mot Iserions gräns och mot järnporten. En port som va…[Read more]

Finn slog sig lätt på bröstet för att få bort hostan och när den väl hade lagt sig tog han och drack lite av tevattnet för att hålla den borta. Kathrin? Nej inte var väl det rätt namn? Han rynkade på ögonbrynen och fingrade nervöst på bordet.

“Nej. Det stämmer inte.” sa han, lite tyst, men mer bestämt och satte sedan ner sin hand lite mer bestämt…[Read more]

Resan gick bra för Gormkäft, det kändes inte alls långt. Det kan ha varit för att han somnat och inte riktigt vaknat förrän han hörde kaptenens rop om land i sikte. Lite nyfiken som han var, hade han redan från när de gick på plankorna i land tittat upp ur väskan och betraktat det gröna landet framför sig. Det var ett tag sedan han hade satt sin…[Read more]

HELIX

Om de två krigarna som tog upp täten av sällskapet var ett buttert par, så var så inte fallet med Helix. Den mörkhåriga kvinnan hade ett leende på läpparna, och njöt av vinden som lekte i hennes hår, och känslan av regn som hängde i luften. Det var nog inte långt borta. Hon hade alltid gillat regn. Kanske för att det påminde henne…[Read more]

Det hela var väldigt misstänksamt, avgjorde Evina. Finn hade varit påväg att säga ett annat namn, det var hon säker på, ett som var alltför välkänt för henne. För att inte tala om att denna “Kathrin” såg väldigt familjär ut… Hon kände sig plötsligt som att hon var offer för ett väldigt dåligt spratt.

Att Corrin hade en förkärlek för att k…[Read more]

Var det en syrlig ton i det som hennes gäst kommenterade? Hon var väl medveten om vad Karm tyckte om henne och Iserion låg trots allt inte långt ifrån det landet. Ökenråttor, ett land för obildade. Ack. Vilka dårar. Vems land var det nu på fall? I sprickor. Inte hennes. Ögonen smalnade något och i sin ilska knöt hon sin hand kring sina tyglar…[Read more]

Lite road var hon över hans rynkade på näsan. Han kanske var en bekväm man. Skulle han neka hennes förfrågan? Tanken gjorde henne mer intresserad och hon lät sin bärnstensfärgade blick hållas kvar på honom intensivt. En nöjd nick åt hans svar och att han äntligen kom upp på hästryggen. För att vara ärlig hade Akila alltid föredragit hästry…[Read more]

Väntan. Oändlig sådan. Vanligtvis gjorde det inte drottningen något. Hon var en kvinna som fann ett tycke i strategi och planering. Allt hade sin tid. Fast i sådana spännande tider som nu, det gjorde till och med henne rastlös. Hon höll lite disträ ett brev i handen. Hon hade redan ögnat igenom det ett flertals gånger. Han hade accepterat…[Read more]

Hon suckade lite lätt. Det var aldrig lätt det där. Hon strök en hand genom sitt hår för att leta fram lite torkat kött i en av hennes många fickor på sin väska. Lite irriterat, men bestämt höll hon den framför Ailis.

“Du måste äta. Att inte äta gör dig bara svagare. Tror du att din familj skulle velat offra sig själva i onödan? Vill du i…[Read more]

Önskemålet om Sasha gjorde ont i hjärtat på Sera. Hon hade inte riktigt förstått varför inte den lilla filuren var hack i hälarna på Djan. Kände hon också att det var något fel? Hon lade det sista i sin kapsäck och snurrade fast dess topp för att sedan kasta den över ryggen. Blicken drogs över hennes kammare en sista gång för att se om det var någ…[Read more]

Att kompanjonerna hade gett sig av varit inte en allt för stor shock för Gormkäft. Det var inte första gången de hade glömt honom. Ibland undrade han om det egentligen var alla slag mot huvudet som hade skapat deras inkompetens, eller om det var deras mor som tappat dem när de var små. Allt för trevliga var de inte heller. Inte som unge Lucas hä…[Read more]

Aife fortsatte röra sig med Isra då hon gick skilda vägar från de två demoniska varelserna – självfallet, då det inte var hennes jobb att vakta dem, även om hon ogillade att kvinnan hon arbetade för hade placerat dem så nära sitt eget rum. Det gjorde bestämt hennes arbete svårare. De var båda farligare. Den kvinnliga vampyren tyckte tydligt illa…[Read more]

“Böcker är alltså roten av sanning.” Konstaterade Aearaeani, mestadels för sig själv. Det var trots allt, rent objektivt, inte tillfälle för en fortsatt diskussion, han sade det mest högt för sin egen skull. För att lägga det på minnet. Det skulle vara en bra grund för en fortsatt diskussion, speciellt då han själv inte hade så mycket till öve…[Read more]

Tjänarinna. Ordet skavde i Nenyas öron. Fast hon valde att le artigt, å andra sidan hade hon inget emot att tjäna Ayperos. Fast hon hade aldrig tyckt om etikett och vett. Speciellt inte för sådana här arslen. För många runt omkring henne som kysste marken hon gick på.

Ayperos stämma fick henne att räta på ryggen något, som om bara närvaron fick…[Read more]