“Nej!” Skriker bara hennes ögon både till Yanara och situationen de de plötsligt befinner sig i. Inget gör ondare än att se Yanara ens närma sig faran. Hon ångrar det dumdristiga förslaget hon lagt fram för att Yanara skulle hjälpa henne till kvällen. De skulle ha mötts utanför… i vad som kunde varit deras hus. Deras hemlighet som två vandrand…[Read more]

Sahira ser hur skeden tycks darra i Yanaras hand. “Jag önskar du kunde följa med mig..” Ord hon lika snabbt ångrar.  Yanara hade en bra position i köket, hon var säkrast där utom syn och hörhåll för överklassens uttråkat mordiska tendenser. Ändå fortsätter hon, “Du kunde komma med en bricka tilltugg innan mitt skift tar slut” …och rädda mig. Men…[Read more]

Mitt i frustningen, som förkläs dåligt i ett plötsligt hostande märker hon den vassa blick som deras arbetsledare skänker dem, eller snarare, henne. Sahiras leende bleknar hastigt när deras arbetsledares blick tycks skära rakt genom alla de andra tjänarna som sitter framför dem. Ett litet orosmoln tycks ta sig form i hennes egna ögon när hon mö…[Read more]

Ett milt leende växer fram på Sahiras läppar medan Nara slår sig ner på golvet mitt emot. Naras gröna ögon trollbinder och för ett ögonblick glömmer hon bort att svara som om de vore ensamma i den stora salen och hade all tid att förlora. Sahira viker med blicken ner i skålen med gröt och hon rör skeden däri med visst motstånd, inte heller hon…[Read more]

Det ligger ett mörker kring Akila tycks gapa in i evigheten om man stirrar för länge. Något bortom rim och reson. Vad som väckt mardrömsmonstrens drottning till liv med den spindelliknande varelsen i hans syner är inte allt, han vet det. Det finns något inom Akilas djupaste som har släppt in mörkret, som gläntat på dörren. Som ville ha mer. Vend…[Read more]

Det vore rätt typiskt för honom att bara storma ut som den åskvind han många gånger är. Virvla vidare i någon uppblåst förnärman. Det är det ögonblicket av reflektion mer än Akilas antagande fråga som får honom att stanna upp i steget och knyta händerna framför sig. Han gör en svepande gest med handen genom håret, lägger det till rätta och måla…[Read more]

Vendrik sneglar surt mot Djan när han skrattar sådär, det kan inte vara annat än tillgjort. Ingen människa skrattar sådär självmant. Ingen människa… men det förklarar saken. Han kan inte annat än föreställa sig trycka ner en välanvänd socka i halsen på rådgivaren och mata honom långsamt till havsodjuren. Vilket också påminner honom lite om de pl…[Read more]

Han låter vinet virvla runt i glaset med en mjuk handrörelse. Den andra handen stödjer upp hans huvud med armbågen på armstödet. Sneglande slänger han en skarp blick åt rådgivarens håll. Hans skratt är tillräckligt att göra honom illamående, det skallrar i huvudet och det enda som räddar honom är att betrakta vinet i sin bägare när det virvlar…[Read more]

Vendrik lägger ena benet över det andra och lutar sig tillbaka vrider huvudet tills det knakar i nacken. Han hatar det här. Att han ens behöver diskutera. Akila är inte mycket av en imponerade drottning – än, men med Lloths beskydd är han fast i den här helveteselden tillsammans med henne och tydligen rådgivaren, han kan känna närvaron där. Lyckl…[Read more]

Några? Han känner sig närmast stött. Och rådgivaren som ligger och småsnarkar i kuddhögen gör inget bättre. “Om ni vill åka på någon monstersafari och köpa turistföremål av lokalbefolkningen med intalade besvärjelser så gör det. Men det här är ingen hobby för mig.” Frustrerat sparkar han i sin sittande position mot rådgivarens smalben…[Read more]

Vendrik ler artigt, krystat stelt men med en karaktäristisk oberäknelig glädjerik glimt i ögonen. “Touché. Jag skulle inte vilja hoppas att ni vågade. Då skulle jag behöva straffa er.” Vad som kan dyka upp i det deltagande rådets fantasi är nog dock inte riktigt detsamma som hans egna även om det finns inslag av skämtsam flört i rösten. För…[Read more]

Vendrik

Han släpar världen för sina fötter när han går. Låst in sig själv i gästrummet han fått husera i och slickat sina sår men det hade inte varit för intet. Mötet med Lloth har öppnat hans ögon till en värld mycket större än han först kunnat drömma om. Nu kan han inte drömma om något annat. Världen som han känner till den är annorlunda. Vägg…[Read more]

Danaë blir tyst, det är bara då som hon egentligen kan ta in vad som är kvar av deras värld. Staden hon växt upp i, staden hon aldrig lämnat. Födelseplatsen för hennes föräldrar i flera generationer. En värld i spillror, bara smulorna finns kvar och vem vet vilka som hunnit undan att gömma sig och vilka av dem som liksom hon och hennes sälls…[Read more]

“MIRELA….!” Hon skriker högre tills rösten spricker och ångesten hon känner tar över. Men det räcker inte, för det enda svar hon får är ekot som slår mellan skeletten av husen som är kvar. Hon hostar, känner sig svag men måste fortsätta. Måste. Det är bara ruiner kvar och knappt det. Det finns ingenting kvar. Ingen. Det kniper i hjärtat som att…[Read more]

Värmen som Lloth sköljer över honom är som en sommardag när solen faller över ansiktet. Eller en omfamning från en vän från längesedan. Något man trodde sig förlorat men funnit igen. Ovillkorligt tar det honom tillbaka i tiden. Innan våldsdåden, innan blodbadet. Innan delar av hans familj mördats i sina sängar. Innan har egen far och bröder utdö…[Read more]

Världen krymper sig mindre och fokuseras till ögonblicket. Han känner den ilande skarpa smärtan från glas som skurit upp hans hand. Adrenalinet som pumpar hans blod i en märklig form av uppjagande. Rummet växer sig mörkare när han koncentrerar sig till att lyssna efter Akilas puls när han tvingar glasskärvan mot hennes hud med ett otäckt län…[Read more]

Dörrarna sluts framför honom. Liksom spjuten korsas mitt framför hans ansikte. En fälla. Han har förutspått det men viftat bort av ren och skär narcissism. Vendrik rynkar näsan och känner glödens ilska bränna i ögonen. Men obrytt stryker han omsorgsfullt sin spretigt svarta lugg bort ifrån ansiktet. Andas. Andas lugnt. Han vänder sig långsamt och…[Read more]

Yas lutar sitt huvud långsamt närmre axeln i medhåll men inte tillräckligt bekväm att ventilera riktigt hur ‘dåligt ledarskap’ de haft. Izira har ännu att bevisa sig pålitlig. Men medan Izira följer hans tanke om Nez följer han hennes. Hon tycks ha en viss, möjlig svaghet för den yngre brodern. Yas var knappast den som var avundsjuk. Lammkött ha…[Read more]