För ett litet tag kändes det som om det bara fanns de två i världen. Som om resten inte existerade. En underbar känsla. Hon andades tyngre och gnuggade sin näsa mot hans, lite lekfullt efter att han besvarat hennes kyss. Orden ringde fortfarande i hennes öron. Du borde inte ha kommit tillbaka. Hon visste att det var sant.

“De skulle hitta mig va…[Read more]

Att han hde dålit samvete och ångest var inte svårt att se eller höra. Snarare drypte han av ångest. Hon strök milt hans hår och tryckte hans huvud mot henne för att ge honom lite värme och trygghet. Sedan kunde hon inte rå för att skratta lite varmt åt hans sista ord och lyfte bort hans huvud för att sätta sina händer omkring hans kinder.

“Men…[Read more]

“Du mördade Sasha… och sedan tvingade du mig att lämna dig.” påpekade Sera och bara tanken fick henne att rysa. Blodet, skrattet… den galna blicken. Allt kändes så fjärran som i en dröm. Hade det bara varit en dröm? Nej… Något var fel med Djan. Allt sedan hon tvingade honom in i sin mors sinne. Det var hennes fel att han blivit som han var.…[Read more]

Ett accepterat erbjudande. Det var alltid en bra början. För trots allt även om värdskap handlade om att ge och bjuda. Kom det självklart till ett pris. Mestadels för att gästen ifråga kände sig tvungen att bjuda tillbaka. Inte för att Akila skulle säga nej till en sådan möjlighet.

“Självfallet, Xarnir. Och som Djan här säger är mitt biblotek oc…[Read more]

Vemodet över hans ord. Civilisationen måste falla. Hon visste vad det innebar. Hennes hals och läppar blev lite torrare och hennes blick var orolig. Hon hade alltid velat skapa en revolution bland folket, att de skulle kunna ta ett eget initativ och leda. Men nu på senare tid hade hon fått en annan tanke.

“Om civilisationen i Iselem ska fall…[Read more]

“Tre…? Det låter precis som trä…” sa hon med ett skrockande och det verkade som om hon helt glömt av vad hon hade tänkt göra. Vad pratade de om träd för? Nå… de var ju förvisso omringad av träd som dessutom tycktes röra sig, även utan vindens hjälp.

Ett försök till att ställa sig upp gjorde hon, även om hon vinglade som en full gubbe som t…[Read more]

Ångesten och oron vällde ut från hans ögon var inte svår att se och hon fick en klump i halsen. Hon fortsatte milt att stryka handen över hans kind.

“Vad är det som behövs göras?” frågade hon, lite förvirrat. Nog för att det alltid var något som var tvunget att bli gjort. Men Djan brukade inte ha några tvång. Vad hade han nu tagit sig till? Vad…[Read more]

Att Sera var orolig för honom märktes och hon flyttade sin stol lite närmare Djan. Försiktigt, ömt och mjukt strök hon sin mjuka hand över hans kind. De blå ögonen var oroliga och det var svårt att inte se det. Försiktigt lade hon sin näsa mot hans och de blå ögonen var som ett lugnt hav.

“Här och där… Men jag ser att något gör dig orolig o…[Read more]

Elementmagi, det som en gång varit grunden till all magi. Allt det senare var väl egentligen ett påbygge, en efterkonstruktion. Hon verkade obrydd om nekande av tärningspel eller hur Djan så enkelt skapade en eld. Hon smuttade lite på sitt vin och smackade lite lätt för sig själv.

“Och vad skulle vi kunna göra för dig, Xarnir? För all del, ensam…[Read more]

Det var som om allt det som hade skett på skeppet hade varit en dröm. För här kom Djan lika glad som vanligt, med vin i högsta hugg som om det vore vilken dag som helst. Lite förbryllat rynkade hon på ögonbrynen för att sedan låta läpparna vridas uppåt i ett litet leende. Hon hade inget större val trots allt. Han hade redan hunnit sätta sig ne…[Read more]

Havet vilade tungt i skogen, glittrande som utspilld smält metall. Inte alls lika vild som när Djan och Sera var på dess böljor för några månader sedan. Minnena fick henne att rysa till och hon ångrade att hon ens satt sin fot tillbaka i Iselem. Det var nog lika bra att försvinna fort. Det hela var ett misstag.  Den ena handen höll upp den långa…[Read more]

Ingenting som Xarnir sysslade med, så klart. Hon kastade en liten road blick mot Djan, som om det fanns ett internt skämt dem emellan dem. Mörk magi hade en god bitter smak som fall henne i smaken som en delikat kaffe till dessert. Hon skrattade tills hon lät drog sitt finger över halsen där såret som skapades av henne innan läktes. För att seda…[Read more]

Hon höll sin blick fäst på honom, ovillig att vända undan den utifall han skulle få för sig att blossa upp igen. Han var stilig, bredaxlad och muskulös, kanske hade hon funnit honom attraktiv om det inte var för att han var så labil, så arrogant… Fast just för stunden verkade han inte vara helt sig själv. Han började helt plötsligt tala och hon vi…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle slå henne för det uttalandet, sluta sina händer kring hennes hals och långsamt pressa luften ur hennes lungor, och hon var redo för det. Hela kroppen var spänd som en bågsträng, men slaget kom aldrig. Handen som hotat henne var inte längre där, hon såg den falla till hans sida och kort därefter försvann ocks…[Read more]

Han kom så nära att hon kunde känna hans andetag mot sin hud, hans blick var arg, vild och kall och hon hade inget val annat än att möta den nu när han var så nära. Hon hade ställt sig upp, vilket var tur, men hon var fortfarande tvungen att böja på nacken för att kunna se upp på honom. För en sekund hade han sett nästintill tveksam ut, som om han…[Read more]

Hon såg inte upp på honom när han svarade, det behövdes inte, hon kunde känna hans blick, hur den liksom borrade in sig i hennes innersta och sökte att förstöra, riva och slita. Han var mer än arg, han klandrade henne för sin systers död och han tänkte göra något åt det, så mycket var klart. Antagligen skulle han redan ha gjort något om det in…[Read more]

Stöveln slog i väggen i samma stund som han klev in. Han, Angran. Vem som helst utom honom, varför hade det tvunget behövt vara han som bestämt sig för att ta ett bad trots allt. Det värsta var att hon alltid kommit väl överens med hans syster, hon hade stridit tappert och alltid varit där för att hålla sin hätska bror lugn och nu var hon död, giv…[Read more]

Det var inget fel på tystnaden dem emellan och hon lät den gro ett litet tag till dess att han frågade henne om vad hon skulle göra nu. Det var en fråga hon själv ställt sig mer än en gång sedan slaget avslutats och nu var hon ganska säker på vad hennes nästa steg skulle bli, även om det beslutet fortfarande fick delar av hennes hjärta att v…[Read more]

Hon var medveten om att detta antagligen var just en sådan situation för honom också, en allierad av nöd och brist på andra alternativ, men hon hoppades ändå att hon skulle kunna vända det till något mer ändå. Själv var det förstås också ett maktspel för henne, men Ayperos hade inte direkt varit på botten av hennes lista, tvärt om så kändes det…[Read more]