Hennes kommentar om anledningen till varför maktbytet varit så pass tumult förblev utan kommentar, vilket kanske var bäst. Det värsta de båda hade kunnat göra i den stunden skulle vara att påstå att så inte alls var fallet, ty det var osanning och Isra avskydde osanningar med avsikt för att stryka hennes ego, det var alldeles för genomskinli…[Read more]

Jo blinkade till en gång, och ännu en gång. Var det en dans… en ritual? Den unga prästen kunde inte bestämma sig för om det var vackert, exotiskt… eller bara dumt. Han tippade huvudet på snedden så några av hans svarta slingor kom i hans ansikte. Det var trots allt några ord som han förstod. Eld, Erethil… Han själv och Gork.

Ah! Ahaa! …[Read more]

Kvinnan satte tillbaka sin stora yxa på ryggen. Såg ner på sina nedblodade kläder och drog sina händer över dem. Som för att få bort damm och smuts. Inte för att det hjälpte. Hon hade inget svar på deras frågor utan kastade en blick mot mannen med det silvriga håret och de gula ögonen. Hon hade hört om hans sort. Häxkarlar.

“Jag antar att häxkar…[Read more]

Lite obekväm över sättet som drottningen talade om sig själv var Vesíva. Även om det var sanning… Kändes det som om något var fel. Och det fanns en lite osäkerhet om Vesíva skulle ge något till svar eller inte. Och vilket svar skulle göra att hon blev av med tungan eller huvudet? Ett tag var Vesíva tyst, när hon funderade på vad hon skulle sva…[Read more]

För att vara ärlig var Jo helt förvirrad, vad talade denna ork om? Det var så många ord som han inte förstod. Något med eld, och han själv… Etel… Vad kunde det vara…? Sedan gick det upp som ett ljus för honom och han tog upp sitt halsband med Erethils märke på.

“Erethil…?” försökte han med ett svagt, fortfarande uppmuntrade leende. Vad…[Read more]

En ung man var snabbt framme vid deras sida, kanske bara ett par år yngre än Isra själv, och fyllde deras glas med vin innan han backade undan in i salens skuggor. Han verkade inte alls lika nervös som många andra av Isras undersåtar, tvärt om så verkade han tämligen nöjd över den enkla roll han hade att fylla och hans ögon glittrade förtjust va…[Read more]

Jo tog tillbaka kitteln och började äta ännu mer av soppan. Ibland knastrade det till mellan tänderna om en olycklig skalbagge eller något ben hade kommit i människan gap. Det gjorde honom litet. Knastrigt är gott! Speciellt då det ekade så bra i skallen, en sådan resonans. Minsann. I hans huvud fanns det plats för mer kunskap. Inte för att de…[Read more]

Kryddor var det lite brist på… Grönt är väl grönt? Han hade sett hur hans faster hade lagt något grönt och lite kryddor i sin matlagning. Bestämt drog han bort lite blad från busken och gräs för att lägga ner i soppan. Smulan är trots allt kräsen med maten, då måste det väl vara gott? Han rörde runt med sin sked, tills han var nöjd och slog den…[Read more]

Inte kunde väl Jo vara oartig, att stå och stirra när denne ork satt och åt? Nej, trots allt hade Jo mer vett och etikett än så! Precis som Gork lade han sin tyngd på sin bakre del och föll pladask ner på ändan. Det hela hade gjort lite mer ont än vad människan hade velat medge. Aj! Varför skulle Jo vara så artig för? Var det inte vettigare att…[Read more]

Det var mycket som hände på en och samma gång. Fast Vinga var van, även om det var ett par år sedan sist som hon hade stridit mer än några tjuvar och banditer på vägen. Alla distraktioner för besten, hade gjort att hon lyckats få upp sin yxa igen.

Hastigt ögnade hon sina möjligheter. Ah, så klart! Eller i det korta ögonblicket hade det känts som…[Read more]

Tyst i sitt sinne tackade hon Nenna, eller vem av gudarna som hade gjort att hon hade fått Neyir vid sin sida. Han var skarp, skarpare än de flesta män. Men hon svor även över sin egna tunghäfta. Hon var vanligtvis rapp i tungan, men nu tycktes hon vara allt för nervös. Skärp dig!

Lite mindre elegant och graciöst, som man kan tänka sig att en kvi…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]

Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]

Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji  Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]