Hennes ord fick henne att skratta ännu ett glatt skratt och behålla leendet på sina läppar. En liten nickning, som för att instämma i Isras retsamhet för att sedan vid hennes ord nästan rodna lite och se ner på sin tumme för att genast bli lite mer medveten om gesten.

“Min make mår bättre för var dag som går, tack för omtanken, min drottning.” sa…[Read more]

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Det var förstås inte svårt att läsa vad Ejvald hade i sina tankar och hon suckade tungt och reste sig upp. Som om hon var trött på att behöva försvara sig själv och sin egna idé. Hon suckade tungt och svepte sin mjöd för att göra en gest framför sig.

“Jag tänker inte avslöja något, om du ska frsöka stoppa mig på samma sätt som min son redan plane…[Read more]

“Ja…” sa hon, lite tystare för hon mindes att det kanske inte slutade så väl som hon hade hoppats på men hon log lite svagt över tanken på den resan trots allt. Den gången som han hade accepterat henne in i sin hird.

Det tog emot att säga ja, åtminstone till hans senare fråga. För det skulle skapa mycket problem i hennes familj. En av hennes…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Även om orden som Ejvald var menade att lugna henne att få henne att inte vara fäst vid sitt oroande. Fast det gjorde det inte, speciellt tyckte hon inte om att han sa att hans tid var nära. Hon kunde inte förlora honom, hennes ögon smalnade och hon skakade på huvudet. Nästan desperat.

“Nej…! Jag kan inte förlora dig med, far.” sa hon och mött…[Read more]

Skrattet fick henne att instämma i ett glatt och nästan flickaktigt skratt och det fanns ett charmigt och säljande leende på hennes läppar samtidigt som hon nickade åt drottningens ord.

“Många vänner.” erkände hon med en glimt i ögonen, som avslöjade att bara tanken på att sätta mer press på Wreax gjorde henne upprymd. Hon strök undan några av…[Read more]

Svaret som hon fick var inte något hon var nöjd med och grimaserade lite över det för att resa sig upp och gå mot tunnan för att hälla upp två bägare med mjöd åt dem båda. Oroligt satte hon sig ner framför honom och höll fram hans stop mot honom.

“Det har blivit värre – eller hur? Och jag har varit för fokuserad på mig själv och allt omkring mig…[Read more]

Hon gillade Vesvías sätt att tilltala henne, men också hur hon liksom stålsatte sig och delgav henne sin plan, eller nå, den delen av planen som fanns. Det var inte helt dumt.

”Jag har hört att det är vad han kallar sig”, svarade hon med ett plötsligt och roat skratt. Kung. Jovisst.

”Ni har vänner i Tionde fingret, inte sant? Tror ni att de skul…[Read more]

Orden som han sa, verkade inte riktigt fastna hos henne men hon nickade tyst åt något att dricka. Kanske det kunde fylla tomheten inom henne? Ett ögonblick senare rynkade hon på ögonbrynen, hade Ejvald darrat till? Hon såg oroligt på honom och svalde något.

“Hur mår du, far? Ärligt nu…” sa hon och reste sig upp för att lägga sin kalla hand…[Read more]

Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Ett tag satt hon enbart där, tyst och grämde sig över sina egna sorger. Hon hörde hans ord, men samtidigt var det som om hon inte trodde på det. Dessutom hörde hon fortfarande sin sons ord och ropande efter henne. Hon svalde tyst och mötte hans blick tyst för att skaka på huvudet.

“Jag… är trött, far.” sa hon till slut, ärligt och besvarade i…[Read more]

Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]