Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

“Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon oc…[Read more]

Lite i sina egna tankar, stannade hon upp och lade ögonen på Wreax. Ett litet tag var hon tyst, som om hon försökte att pussla ihop om hon hade missat något. Var det något ärende som hon hade bett Wreax om? Nej. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon nickade mot mannen för att sedan räta till sig själv så att hon stod där med en rakare…[Read more]

Lite disträ och omedvetet lade Finn en hand över Kathyrin axlar och började dra den fram och tillbaka för att skapa värme åt sin vän. Trots allt kände han sig rätt varm, i alla fall ännu. En eld lät inte för fel, åtminstone lyste de upp mörkret som skulle omsluta dem helt snart. Han släppte sitt grepp om Corrin för att sedan ta tag i lyktan. Han n…[Read more]

Sällskap. Det var ingenting som hon hade förväntat sig, hon hade varit helt inställd på att vara en lång och ensam resa. Detta gjorde det mycket lättare. Speciellt med två, eller åtminstone en som kunde läsa karta! Det skulle förenkla saker och kanske de skulle få med sig mer mat. För hon hade förstått nu att det var mer väg och natur än städer…[Read more]

En förklaring var inte nödvändigt. Inte nu. Hennes pik fick irritationen att växa inom Tristian. Mestadels för att han aldrig varit helt nöjd med att ha honom som drakriddare. Men å andra sidan höll det hans dåre till bror fri från stridens hetta och blod. Bara tanken på blod fick honom att må illa, men han svalde snart tanken och försökte tän…[Read more]

Lite förvånat, men nyfiket lyssnade Nenya på vad Davant föreslog. Dess direkta och hårda natur behagade henne. Något hon hade saknat och hennes blick glimrande till något och det fanns ett gillande leende på läpparna som nästan var lite otäckt när de talade om sådana mörka ting som brukade få de flesta att bli bekymrade och äcklade istället.

“Ja,…[Read more]

Orden från Dastan fick Sera att stanna upp i sitt domedagstänkande. Det berörde henne, tyckte han verkligen det? Eller var det enbart ett sätt att försöka hålla hennes dystra tankar tydliga. Omedvetet fnös hon till över hans ord. Ge inte upp nu. Varför skulle hon inte göra det? Hon var äntligen fri från kronan, men till vilket pris?

“Till m…[Read more]

Hon viftade undan hans ord med ena handen, men givetvis hade hon själv tänkt samma sak mer än en gång. Hur länge skulle Tipums intresse vara sammanvävt med hennes, och vad skulle hända när det inte längre var det? Det var en av anledningarna till att hon ens börjat överväga en äktenskapsallians och varför Ayperos stod där vid hennes sida nu. Hon b…[Read more]

När han började skratta så kunde hon inte låta bli att titta förvånat på honom. Inte för att hon inte hört honom skratta förut, men för att det kom så oväntat och dessutom verkade hålla i sig länge nog för att det skulle kännas som om också hon borde skratta tillsammans med honom. I sitt fulla tillstånd förstod hon dock inte vad som var så lust…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, trots sitt tillstånd. Någon hade skjutit till henne ett glas med vatten och hon ögnade det tacksamt innan Arand tog hennes ena hand och kysste den. Det fick hennes leende att bli till ett brett flin och hon satte sig upp lite rakare, trots att det fick hennes huvud att snurra.

”Nå, det ska jag invänta med passan…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite mildare, kanske till och med något skamset, men hon gjorde sitt bästa för att inte låta det synas. Hon ville svara honom att så självklart inte var fallet, att han tilltalade henne på mer än ett plan, men hennes egen genans satte stopp för sådana erkännanden och istället lät hon bara saken bero, särski…[Read more]

Hon kikade upp på honom från bordet där hon placerat sitt huvud, hennes missnöje tydligt både i blicken hon gav honom och den bistra minen som spelade över hennes läppar. Hon var uppenbart inte van vid att förlora och hon fann det lika svårt att hantera en förlust nu som hon gjort när hon bara var en liten skitunge hemma i Kaldrland.…[Read more]

”Och om ni vinner..?” Frågade hon med ett roat leende, hennes kinder hettade lite av det suggestiva i hans röst. Hon försökte att inte bli allt för förtrollad av honom men det visade sig precis lika svårt som alltid. Kanske hade det varit lättare om hon inte funnit honom attraktiv, då skulle hon kanske ha kunnat hålla huvudet kallt och tankarna…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare och hon reste sig upp utan vidare trugande.

”Nå, då går vi. Men säg mig först vad för vadslagning ni hade i åtanke? Jag kan inte påstå att jag brukar slå vad särskilt ofta längre, men vad vore livet utan lite spänning ändå?” Sade hon roat medan de började gå.

Hon lade en hand på hans ena arm…[Read more]