Trond förstod inte det roliga i situationen och såg argt på samma gång som han var orolig och ledsen upp på kvinnan som satt framför honom.

“Jag mår inte bra…” sluddrade han fram lite bestämt och hukade sig framåt igen, för det kändes som om hans mage skulle vändas ut och in igen.

Av allting så ville inte Trond vara ensam. Han gnydde till när den stora björnen försvann, men han kunde inte följa efter sin far. Dessutom hade han sagt åt honom att sitta kvar här. I ett försök att röra sig, föll han hårt i marken och slog upp både knäna och händerna med små skrapsår. Han gnydde till gen och fortsatte istället krypa närmare ide…[Read more]

Värdshus värden kastade ett öga upp, som om han inte riktigt kunde bry sig mindre. Han skrockade till och gjorde en gest omkring i värdshuset.

“Se för er själva, de flesta har ändå inget namn.” sa han och spottade i en trasa som han sedan fortsatte att torka disken med. Sedan lade han fram en bok, som såg ut att ha sett sina sista dagar. Som om p…[Read more]

Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.

“Det funkar inte far…” viskade han

Luka var som sagt inte känd för att snappa upp det underliggande men mirakel ska väll ske någon gång? Till och med han kände någon form av spänning i luften mellan de båda vilket fick honom att blinka till både från att ha uppfattat något han annars inte brukade och över hur fientligt inställda de båda verkade vid det här laget. Här hade han gå…[Read more]

Luka blinkade till lite förfärat över det han hörde om att Wreax vän hade gått och blivit sjuk och tänkte precis öppna munnen och fråga om det var något han kunde göra för att hjälpa. Vid den här tidpunkten var han enbart ett par år in i sin medicinska utbildning men han kunde garanterat ha en medicin som kunde hjälpa Wreax vän men innan han fa…[Read more]

Luka följde fascinerat med henne genom gatorna och tackade sin lyckliga själ att han faktiskt hade lärt sig att gå ordentligt efter mycket om och men med tanke på att hon var rätt kvick på fötterna. Hade det inte varit för hans goda fysik så hade han säkerligen behövt vila ett tag över takten hon höll uppe med. Då hon plötsligt tvärvände så fo…[Read more]

Axel svepte svansen bakom sig graciöst och kikade runt tunnan han befann sig bakom för att bevittna hur gruppen trötta passerade honom långsamt utom synhåll. Han kunde smyga efter dem runt hörnet bakom dem men det skulle vara mer riskfyllt så med den tanken föll han bakåt mellan husen för att ta bakvägen efter gruppen medan han höll vinden mot…[Read more]

Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.

“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]

Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän.  Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.

“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”

Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.

“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.

Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.

“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.

“Far, s…[Read more]

Dunkandet fick honom att sätta lite av mjödet i fel strupe och istället började han hosta. Åtminstone hade han fått tillbaka sin egna röst igen. Han skrattade lite lättat och såg upp på sin far.

“Det var någon som stal min röst! Hörde du far?”

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra

“Du hade inte haft en chans! Men oroa dig inte bror, jag har inte anmält mig till duellerna eller dusterna – så du ska inte oroa dig för att förlora” sa hon med ett retsamt flin och höjde ögonbrynet över hans andra kommentar.

“Och du borde veta att graciösa strider är inte det som håller en vid liv. Inte sant, drakriddare?”frågade hon med ett än…[Read more]

Likaså hade Trond fått varm stuvning. Han tänkte förstås inte på att det var varmt och slukade de mesta i ett svep. Ett tjut kom ifrån honom och han försökte andas och blåsa på sin tunga – inte för att han lyckades väl.

“Aj far, aj! Det gör ont!” klagade han och han kunde känna sina ögon fyllas med tårar.

Ett lockrop för mat? Varför skulle de tvåbenta behöva det. Bara tanken på det var löjlig. Man visste väl när man var hungrig. Fast han ville förstås inte förolämpa dessa människor. Speciellt inte då de luktade gott. Han sniffade i luften och tog sig för magen med ett nöjt hummande.

“Brö!” utbrast han glatt, som om det var något heligt och en av…[Read more]

Kommentaren förstod inte Trond. Ingen av grenarna var hans, var det en speciell han skulle hålla fast vid?  Det hela förvirrade honom och för att vara ärlig var han glad när klockan slog och Torbjörn plockade upp honom. Han lutade sig fram med sin haka i Torbjörns hår som han brukade göra och trummade nöjt med sina ben fram och tillbaka.…[Read more]

Kvistar! Det visste han till och med vad det var för något. Trond var glad över att få göra något och började genast att leta efter kvistar och grenar. De var alla en fin längd, han valde de med omtanke. Inte för små och inte för stora. Han ville ju inte göra Torbjörn besviken. Tänk om de andra männen skulle vara arga om han inte gjorde jobbet…[Read more]