När väl Isra lade märke till henne, bemödade hon sig inte att sträcka sig efter en av sina knivar eller för den delen sina svärd. Det fanns ingen önskan att skada henne. Inte överhuvudtaget. Ett litet snett leende fanns där på hennes läppar, som om hon fann situationen roande.

“Ah, mitt barnbarn…” sa hon med en röst som var lite bruten, som…[Read more]

I ärlighetens namn hade hon känt sig som ett djur på båten. Inlåst, lite så som hon kände sig i Antrophelia. Utanför dess barriär skulle hon knappast klara sig. Samtidigt var ett löfte ett löfte och Ziyaté var en kvinna vid sitt ord. Där stod hon nu, fortfarande i sin krigsmundering på en av de större bakgårdarna till deras hus.

Hon stod…[Read more]

En mörk blick granskade pojken länge och under tystnad. En tystnad som trängde sig inpå dem och gjorde de flesta osäkra och inte till freds. Orden som pojken yttrade var löjliga. Det var inte som om hon fann det hotande eller sanna på något sätt. Fortfarande satt hon kvar på huk och hade blicken i hans.

“Nonchalans är det som dödar en i slutändan…[Read more]

Orden från Amatha verkade försvinna lite, för Ziyaté hade sett hur Wreax ändrade sin skepnad och försökte röra henne. Ett litet skratt – som om hon fann det roande, som om det hela vore en lek mellan dem. Hon skuttade lätt undan och rörde sig snabbt och smidigt. Snart nog hade han trasslat sig in i sig själv för att Ziyaté knuffade ner honom på…[Read more]

“Denna värld har tillräckligt många starka och nonchalanta män” sa Ziyaté och det fanns ett visst hat i hennes blick, en kort inblick i de känslor som hon allt för ofta dolde för omvärlden. Hon knöt sin näve och skakade nätt på huvudet åt Amathas ord för att fnysa lite lätt åt det hela.

“Världen behöver fler män som vågar vara svaga.” sa hon…[Read more]

Tankfullt betraktade hon Amatha och hennes ilska. Sättet hon skakade av det och hon följde henne med blicken. Fortfarande utan några vidare känslor. Trots att hon strök sin son genom håret för att sedan trycka till lite hårdare mot Wreax rygg. Hon fnös och drog bort Amathas hand, som om det hade varit smuts. Nonchalant sparkade hon till sonen i…[Read more]

“Jag vet att du sökt mig.” sa hon simpelt, det var uppenbart. Hon var trots allt där. För trots att hon hade tränat henne och resten av skuggdansarna var det inte som om hon lärde ut sina egna knep och trick. Enbart en dåre skulle göra det och än hade inte Lloth eller resten av mörkeralverna funnit henne.

De rubinröda ögonen studerade sonen, des…[Read more]

Ifrån skuggorna betraktade Ziyaté modern med barnet. Det fanns ett litet leende på läpparna, även om blicken var känslokall. Hon var själv en mor, även om hon inte skulle gå så långt till att kalla sig en. Inte längre. Den korta och känslosamma stund som det var hon, Izotar och Aeldir… kändes som en dröm. En dröm som var för långt borta för…[Read more]

Hillevi betraktade de två framför henne med svagt men befintligt intresse, hon var aldrig en att engagera sig i dramat, känslorna och de sociala delarna av livet, och hade svårt att empatisera med vad som pågick framför henne, men detta var inte nytt till många i rummet. Hillevi var engagerad och känslosam där det krävdes av henne, men annars lä…[Read more]

Åt hans naiva svar rynkade hon lätt på ögonbrynen. Kanske var det lite som att se sig själv när hon hade varit mindre en gång. Innan hon hade mött alla mörka och konstiga typer som verkade gömma sig i både skuggorna och i ljuset. Det verkade inte riktigt som om det fanns någonstans att gömma sig. Hon skakade tyst på huvudet.

“Nej… Lyssna på mig…[Read more]

Jo hennes mor hade som vanligt en god poäng, visst kunde de varsamt söka av skogen tills de fann grupperingen av dessa rebelliska alver men det var en allt för stor risk. Ju längre tid det tog att finna dem, ju mer skada skulle garanterat ske och det hade de inte råd med. Inte alls. Hon nickade därför allvarligt som svar till sin moder och avbröt…[Read more]

Axel nickade lätt åt hennes ord för visst saknade han sitt hem, problemet var att det var den ända platsen som han inte kunde återvända til, de tenderade att komma ihåg saker och ting lite väl länge så även om han borde vara död sedan länge så fanns risken att han fortfarande var ihågkommen. Hjälpte ju inte heller att det fanns en minnes teckning…[Read more]

Inte för att hon visste om det men Luka hade sällan agendor över huvud taget och det var nästan otroligt hur naiv han faktiskt var till och från. Hon hade sagt att det var alldeles för farligt och inte bett om hans hjälp vilket självfallet ledde till att han accepterat hennes ord. Det var liksom så han fungerade, hade hon talat om för honom att…[Read more]

Luka kände hur pulsen började lugna ner sig över den lille panikchocken han hade känt vid Gofúrs lille utbrott över sina mista ägodelar men kände en plötslig spändhet vilket förvånade även honom. Han brukade ju sällan bli oroad så det tog honom lite av en chock varje gång då han plötsligt kände sig aningen otrygg. Kanske märktes det även d…[Read more]

Han log glatt mot henne när hon berättade sin lilla historia då hon verkade tänka tillbaka på det som ett lyckligt minne vilket i sin tur gladde honom själv. Lyckliga minnen förtjänade alla att bära på som man kunde tänka tillbaka på under sina mörkare stunder i livet. Glädje var vad man gjorde det till och alla behövde flykten ibland att tän…[Read more]

Ulrik tyckte även han att den kalla dagen kändes osedvanligt varm och även han hade en liknande tanke att det var ett mirakel att snön runt omkring dem inte vart vatten. Det var skumt att han kände sig tacksam över att det inte bara var han som brann upp, Jana såg nästan ut som en flamma där hon stod men han skulle anta att han inte direkt v…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

Tanken på att fly fanns fortfarande där hos honom. Även om han nickade. Det var nästan äckligt hur tanken på att fly hade växt inom honom. Så pass mycket att han nästan bara väntade på rätt tillfälle. Fast förstås – utan sin syster. Hur skulle  han då klara sig? Han skickade henne ett varmt leende som nådde till ögonen för att sedan erbjuda sin a…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och fann sig stolt över dem och nickade lite bestämt över det för att stryka en hand genom sitt hår medan hon i sitt huvud gick igenom vad som skulle behöva göras och vad som borde göras först. Åt hans knuff – som hon inte var beredd på att känna – föll hon framåt och började hosta.

“Oförskämd? Jag?” frågade hon med e…[Read more]