Självfallet vände sig Luka om då hon bytte om då det var det som han hade fått lära sig att göra, i alla fall när det kom till kvinnor. Hans far hade slagit honom rejält för minsta lilla sak i livet och det var svårt fortfarande att koppla bort alla de tankarna. Men ja, han höll i alla fall med om att man skulle låta kvinnor klä om i fred så det v…[Read more]

Hillevi sitter stilla och tålmodigt väntande, hennes blick vandrande mellan de andra deltagarna, till stor del för att möta deras blickar. Hillevi och hennes följe utmärkte sig i sin klädsel, men hon nickade artigt till alla hon låste ögonkontakt med, och rätade sig där hon satt när Torfi reste sig för att inleda tinget. När talet var förbi och…[Read more]

Hillevi såg enkelt på Ragnhildr när hon spottade mot henne och verkade knappt bry sig om det. Om något kunde sägas om Hillevi så var det hur opåverkad hon var av andras känslor och deras färgstarka försök att uttrycka dessa. Så när Freggi sprang ut för att möta Ragnhildr var det inte heller en stor förändring hos Hillevi, utan hon bara stod där tå…[Read more]

Jo Luka hade nog garanterat haft lyckan på sin sida just nu då han i sin sprint hade varit så lätt att skjuta ner eller attackeras. Han tänkte aldrig i förväg, hade varit mycket bättre om han stannat uppe på Dhrachs rygg och få honom att ta dem till platsen men det var svårt att göra det då paniken av att hjälpa hade fyllt honom. Det var synd om h…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

Dexter for över havet, utan skepp. Vinden rev i hans kläder då han verkade sväva över vattnets yta lite som en havs-ande medan stänket från vattnet piskade honom fröjdat från hoppande delfiner. Han sträckte ner sin hand för att möta den magnifika sjövarelsen var gång den for över havsytan i sina skutt och kände den kalla, mjuka huden under sin…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]

En liten suck undslapp hans läppar och han stängde igen boken med en försiktighet för att sedan göra en gest omkring sig med ett litet snett leende.

“Kan jag inte gömma mig här?” påpekade han med ett litet kort skratt, för han visste att det skulle vara en dum idé och dessutom kunde han inte lämna sin syster åt adeln. Deras vassa ord var värre ä…[Read more]

Kettil rätade sig och stirrade rakt in i Arands ögon trotsigt när han nästan begärde att Kettil skulle ge vika och låta sig fördrivas. Han var redo att fortsätta sin motivering när Maeve sedan närmade sig, och som följd av hennes ord började luften omkring dem värmas, och Kettil verkade slappna av. Hans blick förändrades från sträng till sor…[Read more]

En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]

Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.

“Sif skulle g…[Read more]

Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]