När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

Kettil visade ett försiktigt leende mot sin far när han talade, men åter igen växte oron i hans blick när Maeve och hans mor gick undan med sina sorger. Han förblev sittande däremot, då han inte såg något syfte i att gå någonstans eller göra någonting annat. Det var först när Arand kom in som han vred lite på sig för att se vad som var påväg att…[Read more]

Det skulle vara dåraktigt att säga något i det tillfället. Istället höll sig Ziyaté tyst och drog en hand igenom sitt hår för att göra en gest med sin hand som var riktad åt Yazefin. Ingen annan skulle lägga märka till det. Det såg ut som vilken gest som helst, men var nästan ett hot åt Yazefin. Att minnas vad hon sagt och inte tro sig något.

.…[Read more]

Sahara hade säkert ett finger i spelet när en av tjänarna som skulle ta maten till drottningen inte hade kommit i tid och Yanara fick själv ta fatet met uppskuren frukt till den heliga drottningen och de som var i hennes sällskap. En ofrivillig rysning gick ner längst hennes ryggrad, trots allt hade hennes drottning inte varit sig själv de sista…[Read more]

Kettil öppnade sina ögon och såg på de omkring honom. Han satt tyst till en början och verkade bara lyssna, innan han slutligen med en frustrerad röst avbröt gruppen.

“Jag är den som dog och verkar vara minst irriterad av alla! Sluta bråka, låt bli prat om avrättning och skärp till er! Ta handling istället! Hämta Rune, ställ honom till svars, hå…[Read more]

Jag ska börja passet med dem. Orden gjorde Yanara orolig, det var trots allt inte allt för ovanligt att många av dem… försvann spårlöst efteråt. Så spårlöst en avrättning av en tjänare skulle vara. Trots allt var de inte värdiga ett stort spektakel som adelsmännen och allt man kunde hoppas på var väl en snabb död?

Tanken på ett liv utan Sahir…[Read more]

Lissandra log åt Toss kommentar och lyfte sin dryck som en slags honör till honom innan hon vände blicken till Späck. Hon lyssnade aktivt på det han berättade, och satt framåtlutad ända fram till slutet som hon kanska tydligt ansåg kom för snabbt. Hon hade tappat sitt leende under allvarets stund, men återfann det när han var färdig. “De…[Read more]

Lite förvånat höjde Ziyaté på sitt ena smala ögonbryn för att låta blicken vandra mellan de som stod där. Låta sig ta in scenen och samla så mycket information som möjligt. Det var inte svårt att se familjens ilska, sorg och… nästan desperata sätt att få det hela i ordning igen. Det var nästan patetiskt. Fast vad gjorde man inte för kärlek och..…[Read more]

Åt det som han sa skakade Ranghildr på huvudet och korsade sina armar med ett snett leende. För han hade alltid haft så många lektioner och tankar även om det flesta av dem ekade i hennes huvud ofrivilligt inbultade i henne… ville hon inte riktigt ge honom det hela och fnös.

“Som om du lät mig ifrågasätta dig.” sa hon med ett skrockand…[Read more]

Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Olaus gav dem båda en bekräftande nickning och rätade på sig för att sedan luta sig tillbaka i sin stol igen, tydligt indikerande att deras samtal var färdigt. För många hade det direkt varit en förolämpning, att inte ens besvära sig med ett avslut på mötet, men Aldusa har sett Olaus ofta nog för att förstå att även om det inte var rätt, så var…[Read more]

Hillevi stod som representant framför Hrafns tält, de var en liten grupp som närvarade, endast Hillevi och ett fåtal andra varav bara två stod med Hillevi. Hon stod med sina händer slutna bakom ryggen sin, obeväpnad och hennes två vakter likaså, med sina händer slutna framför sig. Hillevis blick vandrade bland de närvarande och nyfiket observerade…[Read more]

Nilla ordade ut sitt falska namn för att vara säker på att hon skulle komma ihåg det när tiden kom; “Ingrid Fjalarsdotter..” ett par gånger i rad för att liksom etsa in det i sitt sinne. Det skulle ju inte vara lyckat om hon vart frågad om sitt namn och inte hade en aning om det liksom. Till både orden om Freja och att inte tala allt för mycket så…[Read more]

På rangliga ben hade Luka släppt Vesvias stackars arm och såg nästan ut som ett föl som precis lärde sig hur man gick, för ja.. det var så gått som det han faktiskt var. Fast mer en fisk på torra land. Det var kanske tur att de var ensamma på den här platsen då synen av tonåringen på rultiga ben och iklädd kjol helt klart skulle sätta förbipass…[Read more]