Frågan fick Ranghildr att bita sig själv i underläppen för att fundera över det. Fast när hon fick natten att klura ut det hela. Hon lade sig inte allt för sent den kvällen och när väl morgonen kom knackade hon på Ejvalds axel. Självsäkert för att sedan korsa sina armar med ett svagt leende.

“Celeras, eller utanför Celeras. Piraterna där.…[Read more]

Ilskan bubblade inom Ranghildr och det var svårt att dölja det. Även om hon försökte med sina spända käkarna och knytna nävarna. Vad fanns det mer att säga? Hon hade inte tänkt ändra sig.

“Gör vad du vill, Eirik. Jag berättade för dig i förtroende om du vill kasta bort det – är det upp till dig.” sa hon, ärligt och fnös för att sedan resa sig upp…[Read more]

“Felet är inte ditt min kung, du har ingenting att be om förlåtselse för. Om något borde ursäkten vara min, hade jag vetat vad jag gjorde hade jag inte gjort någonting.”

Rune sa ingenting mer, utan lät dem ta tag i hans armar och gjorde inget motstånd när de började föra iväg honom. Blickarna från de som inte var så snabba ut ur rummet betrakt…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.

Veta mer om henne? Det var väl inte så mycket att berätta. Eller kanske det var faktumet att ingen förut hade riktigt varit intresserad av hennes bakgrund och historia innan. Hon bet sig själv i underläppen medan hon funderade på ett vettigt svar.

“Jag… föddes här i Spillerhamn och sedan dess har jag och min tvillingsyster varit här?” föreslog…[Read more]

Ännu en gång snyftade Ranghildr till och torkade bort tårarna från de glansiga kinderna. Hon försökte verkligen att hålla tillbaka sina tårar – speciellt när Kettil bad henne. Ett svagt, prövande leende fanns på hennes läppar och hon nickade sedan lite. Hon verkade inte bry sig om något annat som skedde omkring henne.

Fast en liten lättnad fann…[Read more]

Segern mot Aelors styrkor på fältet var fullständig, det fanns inte mycket motstånd kvar, de sista av Aelors styrkor ingenting mer än slagpåsar och tidsfördriv medan Bronnors styrkor väntade på tillträde till Cimbar. Omedelbart blev det otåligt, och fältet fylldes av frustrerade krigsrop. Det fanns de bland dem som i sin otålighet började klät…[Read more]

“De värnar om sin position på marknaden. Enbart det faktumet skulle gå emot Wreax.” sa hon simpelt och nickade lite lätt åt det hela. Sen förstås, hade säkert det tioende fingret en annan orsak med. Fast det var ingenting hon hade tänkt dela med sig av, det viktigaste var att kunna styra den jävla bläckfisken.

Hon drog en hand genom sitt hår m…[Read more]

Lissandra såg nyfiket på Späck när han vandrade igenom sin plan med dem och hon ryckte på axlarna, leende.

“Jag blir ökande nyfiken på dig, Späck, men vi tar det till middagen. Jobba i den takt du vill, men gör det själv. Om maten inte är klar om två timmar så kommer du inte misslyckas med provet, men du kommer ha en massa hungriga sjöfarare so…[Read more]

Hur Isra reagerade förvånade Vésiva och hon klämde hennes hand tillbaka lätt för att sedan nicka lätt åt hennes ord. Hon tog förtsås inga onödiga risker – men att helt sluta, det skulle skada hennes familj likaväl som landet och hennes drottning.

“Det var inte min mening att dölja det för er, min drottning. Men som ni säger. Ju mindre som vet…[Read more]

Ännu en gång hettade det till i hennes kinder och hon kunde inte rå för att le lite bredare innan hon suckade lite lätt och gjorde en gest framför sig.

“Ingenting undkommer er, min drottning.” sa hon med en blinkning och drog nästan lite nervöst handen genom sitt hår för att sedan fundera lite på hur hon skulle formulera sig men höll ner huvudet…[Read more]

Förstås var det svårt att tänka ett liv utan honom. Han hade varit där så många år nu. Fast hon kunde inte förneka honom detta. Inte överhuvudtaget. Även om hon ville skrika och förbjuda honom, kasta skålar och allt.

“Som du önskar, far.” viskade hon till slut, motvilligt och korsade sina armar igen och skakade på huvudet åt det hela. För hon v…[Read more]

Att få fokus på sig själv, var inte riktigt något som Vésiva var allt för glad över och rodnaden blev allt rödare och hon harklade sig lite grann.

“Med mig? Ni är alldelles för ödmjuk, det är bra med mig. Lite trött efter alla händelserna, men ingenting som skulle ändra något.” sa hon, inte helt säker på vad hon sa och satte undan ett par hår…[Read more]

Sakta började dimman drivas iväg, som om den hade fastnat i vind och drogs iväg även om det inte riktigt var hur det fungerade. Men när dimman började svagna till och synen frigjordes lite ytterligare kunde man se Istilwys stå mitt i dimman med ena armen virvlande i luften medan vad som verkade vara en syklon av dimman virvlade ovanför den armen,…[Read more]

Vad? Orden fick henne att stanna upp i sitt steg och ilskan var som bortblåst. Förstås var hon orolig – bara den mödan som det tog honom att resa sig upp. Hon bet sig lite i underläppen och korsade sina armar lite ilsket.

“Du är lika envis som jag. Det kommer bli din död.” sa hon, rakt ut och granskade honom med ett sorgset och ilsket öga för…[Read more]

Hennes ord fick henne att skratta ännu ett glatt skratt och behålla leendet på sina läppar. En liten nickning, som för att instämma i Isras retsamhet för att sedan vid hennes ord nästan rodna lite och se ner på sin tumme för att genast bli lite mer medveten om gesten.

“Min make mår bättre för var dag som går, tack för omtanken, min drottning.” sa…[Read more]

Det var förstås inte svårt att läsa vad Ejvald hade i sina tankar och hon suckade tungt och reste sig upp. Som om hon var trött på att behöva försvara sig själv och sin egna idé. Hon suckade tungt och svepte sin mjöd för att göra en gest framför sig.

“Jag tänker inte avslöja något, om du ska frsöka stoppa mig på samma sätt som min son redan plane…[Read more]