Triskian var smått förvånad på sättet Jezeral svarade, men förstod att orsaken han blivit kontaktad var viktig.

“Mitt starkaste sinne är min syn, inte känslosinnet. ” svarade Triskian med en gnutta ironi.

Det slog honom att denne Jezeral möjligtvis inte är en karaktär med uppskattning för dåliga skämt, så han fortsätter med betydligt mera…[Read more]

Triskian hade nyss avslutat en telepatisk diskussion med sin fru i Aldiea, om dittan och dattan, om arbete och vardag i Älvskogen, och om hur denne nya dag i Celeras var lite att se fram emot ur det dystra vädrets perspektiv, men mycket att se fram emot då han skulle äntligen möta Jezeral, den inquisitio som han skickat mycket av hans arbete till…[Read more]

Wreax var trött. Det kanske inte sågs utåt på hans hållning eller hans allvarliga blick, men de hade rest länge utan vila. Vakterna hade också sett bättre dagar.

Han tittade runt på den förbryllade befolkningen och vände sig till sina livvakter. “Jag förbereder en muta till hus Belsante, och se till att vi får bo hos dem över natten. Det l…[Read more]

Spela det lugnt, och tålamodigt, Wreax. Du är snart ute härifrån.

“Ja hördu Luka, Vésiva här är min chef på Handelsgillet Bläck.”

Han ler till Luka varefter han vänder sitt huvud mot Vésiva, och säger med en överraskad ton.

“Ja chefen, det är ju så att min far har bett mig att hälsa på kyparen här, som han har känt en god tid.”…[Read more]

Ja… Han hade antagit fel. Denne elitkrigare kommer att vara ett problem. Wreax hade sett sin andel av strider, men en öppen kamp i Antrophelia? Det går inte för sig. Varken Handelsgillet, Vesíva eller Neyir skulle besvara honom ifall han börjat strida med klo och tentakel med denna som en kriminell.

Men Wreax gillade intellektuella kamper mins…[Read more]

Wreax sinne blir bitter vid orden som han hör, och besviken. Men hans långa erfarenhet av marknad på den mörkare sidan gav honom insikt i situationen – ett djur som är sårat och tvingat i ett hörn är mest farligt, och en dolk i ryggen nu vore det minst intelligenta sättet att göra affärer i Talanrien.

Dessutom hade han inte längre behov för T…[Read more]

Wreax tar tacksamt åt sig den nya ölen och dricker ur den. Men han blir fundersam. Kaldrland? Det ska ju väl gå, är på vägen hem. Har inte kontakter där heller så det vore ett mycket bra ställe. Det kan Trond hjälpa mig åstadkomma. Men det är inte så enkelt. Vi måste stanna på vägen före det.  

”Självklart, Trond. Du har varit stor hjälp till…[Read more]

Mot förmodan hade Wreax denne gång beslutit sig att ta sig genom land från Me’erisia med en grupp av sina mest tillförlitliga livvakter. Detta hade han inte gjort ifall han inte haft vägande skäl för det. Han hade tagit sig längs floden genom ruinerna av Tharmad under vattnet i sin vattenform så långt han kunde, ända tills floden vänder sig…[Read more]

Wreax såg studerande på denne Trond som talade. Så nära som han var och så nykter han var gentemot resten av avskummet i värdshuset såg han hur Trond bara blandat vatten bland resterna av ett stop. Makabert, men effektivt. Han kunde inbilla sig smaken och ryste vid tanken. Det stopet var en förolämpning till alla stop av öl någonsin. Men det va…[Read more]

Fan. FAN. Måste ha en förklaring. Eller fly. Men jag kunde inte längre fly utan att avslöja mig till Vesíva. Hon har sett mig alldeles för ofta. Och tydligen var denne en bekant till henne, åtminståne… eller….? Hans reaktion var svår att tolka. Men det här ska gå att tala sig ur. Fadern…

Wreax simmar långsamt fram som om han aldrig vari…[Read more]

Chronis lyfter lätt på sina ögonbryn och ser förklarande på sin härskare. ”Det där, är orsaken vi är här. Och det är också början till vårt goda folk.”

Han sänker ögonbrynen, tar ett par steg närmare framåt medan han ser ner på bitarna av korall som ligger på golvet, och plockar en upp. Han för biten funderande den mellan sina händer. ”Förlåt mig…[Read more]

Chronis stannade upp en stund vid åsynen av Isra. Denne unga drottning påminde honom mycket av sin son, som var långt ifrån i Celeras för tillfället, men ännu mera av den fru han blivit frånskild från många år sedan. Han blev nästan emotionell bland alla tankar och minnen, men beslutsamheten i den gamla handelsmannen tog över.

“Ers höghet. Chro…[Read more]

Den mörkeralviska delen av Wreax kände direkt en bekant känsla. Och fem år av att ha levat i Dar Zakhar var det något man lärt sig så gott som instinktivt – känslan av att de var övervakade. Hade Luka blivit anställd av någon? Nej, det var ju inte möjligt. Anställaren sku ha bett denne att ta det han tappat direkt utan att konfrontera.…[Read more]

Året var 1415 av Tredje Tidsåldern. Värdshuset “Vanras Skugga” i denna by inte långt ifrån Vanratar, var ett ställe med liten befolkning och ett ställe i Korallrevet som inte såg mycket trafik. Medan Vanratar badar i solens ljus kring sommartiderna nådde solens strålar sällan ända ner till djupet.  Wreax Situros hade tagit sig långt ut ur Antroph…[Read more]

Wreax lyssnar på det Luka berättar om sin sysselsättning. Han får känslan att han ställt rätt fråga för att komma in i hans tankesätt.

“Inte alls. Det låter inte galet. Pengarna är ju inte det som ska avgöra. Som handelsman är jag mer intresserad i utbytet och det mervärde jag kan bringa…

Tankarna går runt i Wreax huvud med snabb fart.

[Read more]