Wreax höll kvar hennes blick, hans leende nu med en skarp kant av självsäkerhet. Hennes rättframhet var uppfriskande; det fanns en styrka där, dold bakom den eleganta fasaden, som få andra kunde mäta sig med. “Du har rätt,” sa han mjukt, “Att ta risker är det som skiljer oss från dem som bara följer med strömmen.”

Han drack långsamt från sin tek…[Read more]

Turin lyssnade noggrant på Hillevis ord, hans ansikte orubbligt men ögonen fyllda av intensitet. Hennes insikter om Bodils folk och lojaliteter stämde överens med vad han själv hade observerat.

“Du ser klart, Hillevi,” började han efter en kort stunds tystnad. Hans röst var låg och tyngd av eftertanke. “Bodil är älskad, och just den kärleken…[Read more]

Wreax satt med ett lätt men vaksamt leende. Aayla rörde sig med en självsäkerhet och elegans som fick honom att undra över hennes förmågor. Hans blick hölls fast på henne, och han märkte hur hennes leende verkade genuint. Men, i skuggan av hennes leende kände han alltid en osynlig närvaro, en påminnelse om sin egen komplexa verklighet.…[Read more]

Kellan kände tröttheten i sina muskler, svullnaden runt ögonen som började strama, men på något sätt var det en nästan välkommen distraktion från tyngden i hans tankar. Hennes konstaterande om att såret behövde sys var något han knappt registrerade innan han kände spritflaskan tryckas in i sin hand.

Med skakiga fingrar drog han av korken och to…[Read more]

Turin satt tyst för ett ögonblick och lät Hillevis ord sjunka in. Han kunde känna hennes skepsis, men också hennes respekt.

“Jag förstår din skepsis, Hillevi,” svarade han till slut med en låg, stadig röst. “Jag har varit där själv, för inte så länge sedan. Vi har blivit lärda att gudarna är avlägsna, att de lämnar oss att styra över våra egna öd…[Read more]

Turin hade också sakta börjat äta av maten medan han lyssnade omtänksamt, med en skugga av ett leende passerade snabbt över hans ansikte innan det försvann. “Förvirring kan vara en sorts nåd, Hillevi, men den lyxen har vi inte råd med längre.” Hans röst var fast, nästan som om han påminde både sig själv och henne om det ansvar han nu bar.

När H…[Read more]

Wreax tog in den eleganta omgivningen med ett ögonkast som var både snabbt och analysartat. Han hade kanske varit något rakt på sak vid sin ankomst, men detta var ett medvetet val. I hans värld var varje ord och handling noggrant vägda, särskilt när det gällde att navigera i de komplexa nätverken av makt och inflytande. Han visste att det inte…[Read more]

Turin satt vid ett grovt trähugg, med ett halvfärdigt fisknät i händerna.  Hans uttryck var koncentrerat, men under ytan kunde en nyvunnet lugn anas, som om hans tidigare rastlösa själ hade funnit någon form av harmoni.

Turins händer rörde sig försiktigt när han knöt fisknätet, en uppgift som för inte så länge sedan skulle ha varit honom främ…[Read more]

I den kvävande hetta som omslöt Iselem, i synnerhet här i Thel Shaen, där solen tycktes bränna ännu hårdare mot stenhusens väggar och luftfuktigheten var som en osynlig våt filt, rörde sig Wreax genom de dammiga gatorna med ett tydligt förakt för sin omgivning. Hans mörkeralviska hud bar lätta spår av sitt arv från Me’erisia – havets folk – och…[Read more]

Kellan sjönk ner i stolen. Han kunde känna de värsta blåmärkena pulsera under huden och varje rörelse kändes som en kraftansträngning. När A’eldia började fukta hans kinder och panna med det varma vattnet slappnade han av lite, även om hans tankar fortfarande var ett kaotiskt… kaos.

“Så här var det inte meningen att det skulle gå,” tänkte…[Read more]

Kellan följde A’eldia medan hans kropp skrek av smärta från Tandors brutala slag. Varje steg kändes som att gå genom ett fält av krossat glas, och hans andetag kom i korta, flämtande stötar. Han försökte hålla sig upprätt, men hans ben kändes som gummi.

Han kände sig som en idiot. Allt självförtroende han hade haft tidigare hade försvunnit. Hur…[Read more]

Att bli slagen av Tandor gav Kellan också en stark dos av rädsla. Han fruktade för sitt liv. Rädslan var en intensiv, brännande känsla som knöt en knut i hans mage och fick hans andetag att flämta. Smärtan som skär genom honom tvingade fram grimaser och smärtsamma utrop. Han kände pulsen bulta i tinningarna, blodet rusade i hans öron. Slagen och s…[Read more]

Kellan såg Tandor springa mot honom. Hans hjärta rusade i bröstet. Han hade aldrig varit så rädd i sitt liv. Tandor var en farlig man, och Kellan visste att han inte var någon match för honom. Men han var tvungen att försöka skydda sig själv, och A’eldia.

Han reagerade instinktivt. Han tryckte på avtryckaren, och armborsten sköt ut sin skäkta.…[Read more]

Kellan lyssnade på Tandors hotfulla ord med ett lugn som försökte dölja nervositeten inom honom. Han kände tyngden av situationen och förstod att hans kommentarer hade irriterat Tandor på ett farligt sätt. Men han visste också att han inte kunde visa något tecken på rädsla.

“Du har fel, Tandor,” svarade Kellan med en fast röst, försökte låt…[Read more]

“Nå, vad har vi här?” sa Kellan högt. “Vad tror du att du håller på med? Hjälper du dina pojkvänner med sina bälten? Ytterst vänligt.”

Kellan närnade sig Tandor lite, ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta sin plan i verket. Han harklade sig och talade med en självsäker och förlöjligande ton.”Aldrig sett mig förut?” sa Kellan och log sn…[Read more]

Ezra vandrade genom den svidande öknen, med uttorkade läppar som längtade efter en klunk vatten. Solen brände obevekligt och skapade en bländande glans som gjorde det svårt att se. Han undrade hur han hamnat på denna ödsliga plats, långt från tecken på civilisation. Det var något han ofta märkte att han var tvungen att undra över, oftare än han…[Read more]

Vägen var täckt av växter och ogräs som hade vuxit upp genom sprickorna i den gamla stenbeläggningen. De kände tyngden av tystnad och övergivelse som låg över dessa kvarter som tack vare antigen olämpligt läge eller konkurrans hade blivit mindre populära bland lokala handelsmän.

Medan de smög sig genom kvarteren höll Kellan ögonen öppna för att u…[Read more]

Kapitel 8: Heder och integritet
Wreax anlände till Nirai, staden där livet flödade och luften var tung av förväntan. Hans ögon sökte efter det bekanta ansiktet av Hirose Harunobu, mannen som hade vågat ifrågasätta hans karaktär. Fast besluten och drivet av en växande vansinne spårade Bläckspindeln honom till en avskild plats där de kunde konfront…[Read more]

“Ja, armborsten är inte det enklaste vapnet att bemästra,” förklarade han på ett något mer reserverat sätt, med tanken om att vara en aning försiktigare med vapnet. “Kanske jag kan ge en praktisk demonstration?”
Kellan tog pilen ur armborstet, och förberedde sig för att demonstrera armborstets funktion. Först slog han in pilen i vapnet, varpå arm…[Read more]

Kellan lyssnade uppmärksamt på A’eldias berättelse om hennes dolk och var fascinerad av den rika historien och arvet den bar. Han beundrade hennes koppling till sina förfäder och de färdigheter hon hade ärvt, utan en minsta tanke om att historien ens kunde vara falsk. Som svar på hennes fråga om hans eget vapen log han och lyfte upp sitt armborst…[Read more]