Míndrhas
Efter att ha levererat Eomund till lägret och placerat människan bland hästarna förklädd till alv – hur länge det nu skulle fungera – hade Míndras plötsligt blivit bortkallad för hans läkekunnighet hade behövts någon annanstans längre ner vid gränsen. Han hade inte hunnit meddela Eomund och svor inom sig åt olägligheten och hade därför…[Read more]

Med nerverna på helspänn och bered på att höra ljudet av en pil som kanske kunde komma farande genom luften vilken sekund som helst eller ljudet av en gren från någon som låg i bakhåll och inte såg var denne placerade fötterna, spratt den väldige kentauren till när dvärgen plötsligt vaknade och ropade till. Dhrach stora hästben trampade övers…[Read more]

Den store kentauren tvekade i sitt steg när han hörde Lukas oväntade häftiga in andning för att i nästa stund tvärstanna på fläcken vid mer’ens plötsliga utrop att stanna. Av ren vara drog Dhrach sin yxa och den andra hade sökt sig mot svärdsfästet vid hans sida där den hängde lätt till hands i hans sele. Oförbered hann Dhrach varken huka sig…[Read more]

Haru
Haru förblev sittande på sina hälar men gav henne en kort blick med smalnande ögon när hon nämnde gudar som ville skada andra gudar. De var båda medvetna om deras gudars historia, även om Mizue och hennes folk hade en annan syn på vad som hänt. Haru skulle dock aldrig påstå sig att Kuma, björn guden som skydda hans del av skogen där hans fol…[Read more]

Baura iakttog intresserat Hillevi medan hon gjorde sina rörelseövningar, undrade om det var för något speciellt syfte eller bara få tillbaka känseln efter att ha burit henne. Hon satt på faderns stora säng och hade sin sängalvkolv mitt emot sig, det var den tredje inne i hörnet längst med vänstra väggen. Hennes kista stod precis bredvid mot…[Read more]

Kentauren valde att inte kommentera Lukas natur, han hade redan påpekat att han inte precis uppskattade mer’ens sätt att vilja offra sig själv bara för att någon annan skulle må bra. Det var en sak med familj eller vänner, men totala främlingar? Till och med Dhrach skulle tänka både en och en gång till innan han slänga sig huvudstupa in i ett sl…[Read more]

Míndrhas
Tålig var ordet. Att människan ens överlevt två pilar i ryggen, med lite alvisk hjälp, var ändå ingen dålig bedrift. Míndrhas hoppades bara att Eomund var lika tålig när det kom till att utföra deras plan, det ville säga att behålla ett tålamod och lugn. Lite lättad kände han sig även över att mannen verkat uppfatta vinken om att dämpa…[Read more]

Kentauren visste inte om “topp skick” var hur han skulle ha uttryckt sig, han kände sig inte ännu i något topp skick men kanske senare när magen hunnit omvandla frukosten till energi och han fått röra lite på musklerna så skulle detta säkert stämma. Han tog bort handen från Luka och log vänligt, kände hur stämningen åter blev så där lättsam som…[Read more]

Míndrhas
Det ryckte något ansträngt i Míndrhas mungipa av en plötslig spänning över Eomunds något högljudda ton. Nå han var människa trots allt, kanske hans egna alvöron också gjorde det värre än det var? Men fortsatte hästfursten att gapa så högt skulle snart halva skogen ha funnit dem.
Alven la handen över hjärtat i en besvarande gest, av…[Read more]

Det var nog tur att kentauren hade uppmärksamheten på annat, annars kanske han skulle ha kunnat bli bländad av Lukas överväldiga positiva utstrålning. Den var ju redan smittsam och han hade blivit utsatt för den sedan gårdagen, så det var väl inte konstigt att han inte var sitt vanliga buttra jag längre.

“Åh, hmm tack”, svarade Dhrach och tog emo…[Read more]

Míndrhas
Míndrhas hörde hästfursten komma långt innan han såg mannen. Skogen varslade om det också med svaga susningar i trädkronarna högt ovanför samt nere i undervegetationen. Hans sto reagerade likaså men gav inte ett ljud ifrån sig, som hon var tränad till, men hon vände nyfiket och uppmärksamt öronen åt det håll hon kunde höra den främmand…[Read more]

Míndrhas
Míndrhas andades tyst men tungt ut, över insikten vad som nu låg framför honom. Efter att ha iakttagit Sasika och Aenya en kort stund på gott avstånd lämnade han fållan där några få alviska skogshästar hölls. Han tog sitt trogna sto som han stått och borstat något frånvarande då fokusen mer legat på de två talande kvinnorna från olik…[Read more]

Dhrach kunde inte annat än att nicka lätt instämmande, men även om det var han som lärt mer’en hur denne skulle tillaga maten så tyckte kentauren ändå att Luka förtjänade komplimangen. Det luktade ljuvligt och Dhrach var glad över att slippa behöva ordna frukost. Han kunde inte minnas när han senast får gratis frukost som någon villigt tillrä…[Read more]

Mer’ens smittsamma lyckliga leende fick det som vanligt att rycka i Dhrach mungipor, hade det inte varit för att han redan log hade han nog flinat av att bara höra fisken glatt kvittra på.
”Morron…” Dhrach lutade sig något framåt för att kika ner över Lukas huvud på matbylterna fisken tillagat. Han log gillande medan han betraktade hur Luka använd…[Read more]

Haru
Hans första reaktion hade varit att flytta på sig då Mizue från Kohaku knäböjde bredvid honom, allt för nära för hans smak då de var främlingar för varandra samt deras gemensamma historia av agg sinsemellan klanerna. Men han förblev stilla intill henne, blickade mot elden och försökte koncentrera sig på doften av röken från lågorna som åt av…[Read more]

Det hade inte varit någon frost den natten, eller inte allt för kallt vilket var lovligt och förespråkade att sommaren nu var på väg på riktigt. Den enorma kentauren förblev dessvärre som klubbad och sov djupt in på morgonen, men hans näsborrar vädrade snart doften av de stekta potatisarna, lökarna samt morötterna Luka tillagade. Dhrach drog v…[Read more]

Haru
Harus blick följde Mizues smidiga rörelser när hon drog sitt wakizashi svärd och sedan skar genom repen som om det varit smör. Hans blick gled från repstumparna som föll till marken över till Mizue, möte hennes stressade blick och nickade kort medhållande åt hennes ord om att det tämligen var underligt att deras vapen kunde med lätthet skä…[Read more]

“Det skulle väl inte skada med lite träning, färska upp minnet, jag är lite rostig och flera ynglingar skulle nog bli rätt glada över ert förslag”, anmärkte Garvald borta vid bänken, även om han inte lät vidare munter eller överförtjust i Hillevis förslag, men han förstod vikten i att byn behövde kunna försvara sig den dagen de kanske blev anfa…[Read more]

Kentauren hade även han hackat på matkoma-tåget samt dåsigheten därav och från den värmande elden. Ljudet från en hoande uggla och stilla sus i trädtopparna skapade en lullande nattvisa som fick Dhrachs ögonlock att bara bli tyngre och tyngre. Det fanns ingen anledning längre att försöka hålla sig vaken: maten var färdig och uppäten, elden…[Read more]

Dhrach hade flera års erfarenhet av att handskas med varm mat vid en brännhet eld. Visst hade han flera gånger svett sina fingrar men i och med att hans stora händer hade så mycket valkar och tjock hud efter flera års slit med både vapen och jordbruks verktyg, så var hans fingrar och händer inte direkt känsliga längre som andra personers…[Read more]