Kentauren små skrockade för sig själv över det lilla skrämda pipet Luka gett ifrån sig, fisken verkade inte ha tagit illa upp ändå med tanke på att mer’en sedan skrattade glatt och Dhrach därmed kunde slappna av. Han sneglade neråt när han kände mer’ens händer om överkroppen, men fortsatte uppåt lite små leendes för sig själv. Skrattet låg ännu…[Read more]

“Ah, det låter vettigt och måste vara en trygghet för anhöriga.” Nickade Baura som faktiskt tyckte att det inte lät så dumt och hon kunde höra på Hillevis ton att hon var stolt över sina krigare och det hon åstadkommit. Hon lät som en ledare och dessutom som en bra sådan.

Yrkessoldat hmm, det fanns alltså olika klasser eller titlar inom soldate…[Read more]

Dhrach hade i ärlighetens namn ätit på tok för lite på sista tiden. Vintern hade varit hård och han hade magrat något, kanske svårt att tro med hans enorma kroppshydda men han behövde verkligen bygga upp hyllet nu under kommande sommar. Skogen var troligen redan nu full av små gröna knoppar och annan ätbar grönska som han skulle kunna knapra…[Read more]

Baura lyssnade likt ett barn som hörde en ny saga, hon hade tolkat det rätt: Hillevi var kunnig. Hon kunde till och med läsa! Baura själv hade knappt sett en bok i sitt liv, och hon kunde bara läsa runskrift men tecken som skrevs i böcker var henne lika främmande som att fisken skulle gå på land.

“Så.. inga lojalitets ringar mot någon jarl eller…[Read more]

Baura tog gladeligen emot stödet från Hillevi men var samtidigt lite rädd för att luta sig helt emot kvinnan, de var lika långa men efter en stund insåg Baura att Hillevi var mycket starkare än vad hon såg ut att vara. Hon var inte van att bli buren men hade inget val på grund av foten så hon lät sig generat bli buren av kvinnan de tillfällen…[Read more]

“Åh…” Baura lyssnade med stora öron och hade hon inte haft respekt för vildsvin innan så hade hon det definitivt nu. Hennes far hade varnat henne för att se upp för vildsvinen, att de inte var djur att leka med, men då hon var uppväxt i en fiskeby och inte i närheten av skog hade hon inte så stor erfarenhet av skogens vilda invånare – mer än dem…[Read more]

Baura blickade förvånat upp när Hillevi slog undan hennes hand och hon ryckte till något när kvinnan körde ner spjutet i marken, vilket resulterade i ett till lågt kvidande från henne då rörelsen fick henne att även rycka till med benet. Nå, spjutet var inte riktat mot henne utan säkert begrav i skogsmarken och det verkade faktiskt som att hon…[Read more]

Ännu sittandes på sin rumpa omringad av ormbuskar tittade Baura med något ofokuserad blick upp på den främmande kvinnan som uppenbarat sig framför henne, lika tyst som vildsvinet gjort. Hon noterade halvt att kvinnan troligen var några år äldre än henne själv, samt att hon bar en gröna cirkelsköld på ryggen och spjutet i ena handen undgick henne…[Read more]

Kentauren himlade med ögonen och drog trött handen över sitt ärrade ansikte. Hur mycket han än ville säga åt fisken att genast sätta sig ner igen på sin lilla rumpa och vila, så var han inte Lukas förmyndare eller liknande. De hade trots allt nyss lärt känna varandra bara samma morgon, men det hindrade väl Dhrach ändå inte ifrån att tycka om fis…[Read more]

En enormt energimassa rakt i mellangärdet, kort sagt var en bra beskrivning på fisken, om man aldrig hade träffat någon som honom innan. Hur neutral eller likgiltig Dhrach än försökt vara i början av deras bekantskap så var det som att Luka – medvetet eller omedvetet – visste hur han skulle få fram ett leende tillbaka, eller så var det bara Dhrac…[Read more]

Kentauren kanske i vanliga fall skulle ha opponerat sig över att bli använd som ryggstöd eller huvudkudde av en person han nyligen lärt känna, men i och med att han och Luka verkade ha format ett sorts kamratligt band dem emellan så var Dhrach helt avslappnad med positionen. Åter igen var det bara trevligt med sällskapet och att dela kroppsv…[Read more]

Kentauren som var färdig med att fäkta med sina ben och dansa försöka-bli-torr-dansen kastade med huvudet för att få bak det fuktiga håret och ur ansiktet, sedan tog han några uppvärmande galopp språng som fick grästuvor att flyga bakom honom. När han nöjt sedan kom skrittande tillbaka till den utmattade Luka som konstigt nog fortfarande…[Read more]

Kentauren höll på att tappa yxan av överraskning när han kände Luka plötsligt hoppa över från stenen till hans hästrygg. Han hade inte alls varit bered på det då han så fokuserat synat sin läkta arm, men så fort han insåg att det bara var Luka som hoppat på honom – och inte något oväntat monster som kanske fallit ner ovanifrån vattenfallet och t…[Read more]

Kentauren hade inget emot att vattnet rann från honom, samt att så länge han stod intill vattenfallet var det ingen mening med att försöka skaka bort vattnet från kroppen. De skulle båda förbli blöta så länge som de stod så nära vatten massan som föll ner från höjden ovanför och stänkte med klara vattendroppar åt alla håll flera meter runt om…[Read more]

Kentauren kunde inte låta bli att roat skrocka lätt åt Lukas muntra svar trots att han hörde att mer’en nog var allt mör i kroppen efter den skumpiga färden. Det hade gått bra trots allt, han hade inte känt av Luka allt för mycket på sin rygg, så liten som fisken var, vägde knappt något för honom som var så stor. Men fisken skulle ha klapp på ax…[Read more]

Dhrach visste inte om hans ord hade haft någon större effekt på den muntre Luka som tämligen obekymrat bara tyckts rycka på axlarna åt det han sagt, men något förvånad verkade Luka ändå ha blivit. Kanske något skulle sjunka in så småningom, men samtidigt så var det inte kentaurens ensak eller uppgift att berätta hur Luka skulle leva. Om fisken…[Read more]

Kentauren släppte inte Luka med blicken då denne plötsligt for upp igen – om det var så att han kommit åt något vasst eller vid åsynen av hans tilltuggade överkropp kunde han inte avgöra. Eller för att Luka kände sig skyldig att ‘stå givakt’ bara för att klargöra sitt svar på Dhrach fråga, han kanske hade låtit lite för myndig. Dhrach var inte k…[Read more]

Dhrach vände ansiktet mot himmelen och slöt ögonen för att njuta av solstrålarna som smekte hans ärrade ansikte. Han lyssnade med ett halvt öra på Luka, oavsett om det var  ‘tids-tillbaka-dragning’ eller skapande av nya celler som gjorde att hans sår läkte sig under Lukas helande händer, så kändes det ändå som någon form av magi. Att bara kunna sv…[Read more]