Det ryckte irriterat till i alv mannens ögonbryn, som om han ville rynka ögonbrynen ogillande eller fundersamt, över Aenyas ord, men han behöll beslutsamt sina släta ansiktsdrag neutrala . Han förstod alvinnans ord, men han själv delade drottningens åsikter om att försöka bevara freden och han ansåg inte att Aenya hade varken ställning eller makte…[Read more]

Den ärrade kentauren nickade förstående åt det Gofúr berättade, ja okunskap kunde oftast vara en persons största fall och det var tråkigt att höra att dvärgarna förlorat så mycket på grund av detta till vättarna. Det försvårade även livet för flera andra fredliga varelser i denna trakten om vättar fick större territorium. Dvärgar kunde vara…[Read more]

Dhrach stannade upp när Gofúr plötsligt skuttade iväg och gömde sig bakom ett träd. Hans blick följde dvärgens finger åt det håll denne pekade och kentauren kände en olustig psykisk tyngd lägga sig över axlarna. Vättar, underbart. Inte vad han önskade att tampas med idag efter att nyligen repat sig och blivit helad av Luka efter sin dust med orche…[Read more]

Jana kisade lite i det plötsligt starka ljuset som solen åstadkom, liksom Ulrik var hon van men ögonen hade ändå varit vana nyligen vid det dystrare ljuset från molnen så det blev en omställning när solen plötsligt tittade fram. Om någon äldre bybo hade sett eller hört dem hade denne nog skrockat gott åt vad som skedde mellan de två ungdomarna, vi…[Read more]

Míndrs kände för första gången att ämnet började röra vid en irriterad sträng inom honom. Han hade redan förklarat att han behandlat en allvarligt skadad, när skulle han ha haft tid att kalla på ett bud eller springa till lägret för att berätta vad som hänt. Han hade haft händerna fulla med blod minst sagt och som helare funnit det viktigare at…[Read more]

Míndras noterade att nyheten inte togs emot med förtjusning, vilket han inte heller hade förväntat sig. Det var heller inte lätt att bevittna en annan alv tyngd av så mycket vrede och lidelse. Det förmörkade inte bara ens själ utan spred även en sorts oenighet bland deras folk och harmonin i skogen…

‘Svårt att säga. De hade hästar, så jag skull…[Read more]

Janas kinder hettade starkare än någonsin när han påpekade att hon aldrig skulle kunna skämma ut honom. Hon var säker på att det nog visst fanns tusen olika sätt att kunna göra det på, men uppskattade hans uppriktighet och goda vilja att låtsas om att så inte var fallet. Hur var det möjligt att snön inte smälte runt om henne, så varm som hon kä…[Read more]

Míndras hade knappt hunnit tvätta bort den skadade alvens blod från sina händer förrän han stod framför Aenya Eldhår. Han möte stadigt hennes ilsket glödande ögon med sina lugna olivfärgade, hade räknat med ursinnet och samlat tankarna för just denna stund. Han skulle just till att svara då hasandet från Arathiel fick honom att snegla åt henne…[Read more]

Inga skratt. Inget hånleende. Bara ärlighet. Jana måste se ut som en fisk på torra land igen, där hon bara stod och fånstirrade på honom. Han verkade lika självsäker som alltid men ändå fanns där en antydan till osäkerhet på något viss, eller inbillade hon sig?

‘Skämma ut dig…’ Svarade hon lite andlöst, inte för att hon var i chock utan mer öv…[Read more]

Baura följde Hillevis finger när kvinnan förde det över ärrvävnad under nyckelbenet sedan betraktade hon den äldre kvinnan uppmärksamt när hon berättade vidare om sina ärr.

‘Det är visa ord, och jag menar inget illa när jag säger att det lite ser ut som att någon målat er, eller kanske ja… karvat. Det låter också som att era ärr gjort er till…[Read more]

Jana hade stirrat på deras fötter och tänkt snäsa “Nej, vilken fästman skulle ens vilja ta i mig!'” när hans nästa ord fick henne att bli storögd och hon kunde inte hjälpa att blicken sköt upp för att stirra på honom. Hon visste att hon inte drömde men hade hon verkligen hört rätt?

‘Varför… varför vill du vistas med en sån som… som mig?’…[Read more]

Jana satt som trollbunden och följde hans rörelse när Ulrik kliade sig i nacken, han verkade lite… nervös? Nej inte han inte. Han verkade ju alltid så självsäker och lika säker på hand när det kom till att fälla ett byte.

Janas haka försvann ner i halsduken och hon såg nog åter ut som en fisk. Frågad precis Ulrik Kettilsson, son till byns älds…[Read more]

Hennes blick drogs automatiskt tillbaka till Ulrik när han borstade av henne snö, en artig gest men av någon anledning kändes den lite intim, kanske för att de stod så nära varandra och hon praktiskt taget klängde sig fast vid honom?

“Oh!” Pep hon till när han till synes utan ansträngning plötsligt lyfte upp henne och bar iväg henne för att pla…[Read more]

Jana hörde svagt genom vintermössan och snön att djuret röt till plötsligt, men åt något annat? Tankarna for genom huvudet medan hon kämpade för att behålla lugnet trots paniken men det var henne nästan övermänskligt när ett vilddjur slet och rev i hennes kläder. Hon kände hur tyngden från djuret oväntat försvann och äntligen kunde hon lyfta huv…[Read more]

‘Jag beklagar er belägenhet’,  kommenterade Dhrach kort. Han visste hur det kunde vara med ledare som förblev tysta och folket fick lida för det, han hade träffat på några stycken under sin resa dit från andra änden av världen. Det kunde bero på mycket, okunnighet att styra, ovilja, ignorans, girighet, sjukdom samt annat, men han kände inte till m…[Read more]

Jaså, de var trots allt inte allt för långt borta från dvärgarnas huvudstad, bra då kanske de slapp leta efter nån fiskeby vid kusten. Tur var väl också att de hittat denne dvärg, för utan honom skulle de antagligen inte heller hitta till huvudstaden hur lätt som helst. Dhrach var ingen bergsklättrare, och han visste inte om det fanns någon huvudl…[Read more]

Míndras
Míndras nickade åt Eomund när denne lagt sin hand på hans axel.
‘Jag önskar er en snabb hemfärd.’

Alven följde furstinnans finger och nickade åter men innan han hann röra sig kom furstinnans hastiga inandning honom att stanna och uppmärksamt lyssna till hennes plötsliga vädjan. Han blev något kluven över hennes önskan, för han tyckte…[Read more]

Míndras
Han ignorerade Saskia för en stund och fokuserade på vad Eomund sa trots att hans tankar ännu var hos den skadade alven. Han förstod att hans närvaro inte gjorde furstinnan bättre till mods då han nästan kunde känna hur en osynlig tjock mur av fientlighet som tycktes ha rest sig upp mot trädkronorna mellan honom och människokv…[Read more]