Nathaniel tog äpplet närmare Ronja, och med ens efter att ett frust av gillande naffsade hon i sig det halvätna äpplet.
Han vände blicken åt sjömannen och sken upp efter hans fråga.
“Jag kan både spela och sjunga, det är en sak jag håller kärt. Min käre far har tillverkat den.”
Han fiskade fram Lyran från ryggen, som om han hade haft den i sin hand och bara väntade på att någon skulle fråga. Många års av övning att alltid vara redo när någon ville höra hans musik, var något han hade lärt sig av sin mäster. Nathānièl visade upp Lyran som var välsträngd, men väldigt enkel. Den såg inte så mycket ut för världen med sina få utsmyckningar. Välanvänd, men välbevarad, nästan magiskt välbevarad, för den som hade kunskaperna inom hantverksgenren.
“en enkel sysselsättning, jag använder mig av för att få folk glada, och självklart hopp om att få mat i min mage. Ibland kanske till och med ett vrå att få sova i. Det var ett tag sedan sist jag behövde ligga under bar himmel.”
Med dessa orden titta han upp på de vackra molnen som blommade upp på den annars solklara himmeln.
“Funderar på om det skulle vara en dag som idag jag skulle bryta den delen av leverne, och vandra lite. Vad ska ni hän? kanske skulle kunna slå följe en bit?”
Med denna frågan vände han blicken mot sjömannen och blinka lite finurligt.
Nathānièl såg hur stallpporten och hur Alfred kom lotsande med en vanvårdad häst. Han tog se sista två betten av sitt halvätna äpple och stegade efter.
Han drog luvan över huvudet för att skyla sig mot solen och döljde samtidigt de distinkta alvöronen väl.
När de väl hade kommit ut ur stadsportarna började han springa efter Alfred ropandes:
Herrn! Herrn!
Han sprang lite vid sidan om på andra sidan om hästen från Alfreds håll sett. Sträckte fram den halvätna äpplet.
Nathaniel hade lärt sig att de flesta människorna misstog honom för en liten pojke, pga hans ringa längd på 1,65 . Detta kunde utnyttjas för att inte dra för mycket uppmärksamhet till sig. Så han la till sig det bästa barnoskyldiga leendet han haft hela sitt liv att träna på. Och frågade:
-Skulle hästen vilja ha mitt halvätna äpple? Hon ser väldigt trött ut.
Nothiël såg hur Silke tog sig iväg efter svaret. Lite besviken titta han sig runt för att vaksamt se så det inte vart någon i närheten som hade uppfattat hans ovarsamma hantering av sitt magiska handlingar tidigare. Han visste mycket väl att han var bra på att dölja de magiska flödena genom att väva flödet genom musikens vibrationer. Gränden vart ganska öde, men bara några meter bort i utgången från gränden var det full fart på gatan.
Han snurra runt och bestämde sig för att försöka hitta Torvald igen. Bruka inte vara så svårt, speciellt inte när han var lovad pengar för information.
Han vacklade till lite. Där kom efterskalvet av att han utfört tonerna slarvigt i all hast och pressat på i sökandet av Silke.
Han satte sig snabbt bakom en tunna för att vila. Med fingrarna trevande ner i väskan fick han fatt i de torkade äppelklyftorna han brukade ha i sin väska för situationer som dessa. Han tugga i sig en klyfta och kände hur det lätta i kroppen igen. Efter en stunds vila i gränden kom han upp på benen igen.
Han tog sig smidig ut i folkmassan och fortsatte tillbaka till hamnen.
Vädret var vackert, då solen värmde upp honom igen. Väl tillbaka vid hamnen tog han fram sin Luta och börja spela igen.
Han fick ihop en gedigen summa som vanligt efter nån timmes spelande. Han började känna hur magen kurra, då han fick kontakt med Torvald. De fick ögon kontakt och strax senare var de båda utanför krogen där Alfred hade spenderat den senaste timmen gissningsvis.
Han avvaktade och ställde sig vid gatuhörnet utanför. Han köpte tre äpplen som han tuggade i sig i väntan på Alfred som med glupsk aptit håva i sig maten på krogen.
Torvald försvann illa kvickt efter att myntet Nothiël lovat honom. De flesta hade inget emot live musik och det döljde hans egentliga anledning att vara här. Så än en gång stämde Nothiël upp med sin reportoar.
Han såg hur sjömannen börja röra på sig genom de kanske inte så rena glaset in till värdshuset han satt inne på. Han avslutade låten och tackade den lilla skaran som faktiskt hade stannat upp tog sina pengar och gick vidare till ett stånd som sålde nån slags korv. Med ett vakande öga på dörren till krogen tog han en korv och la fram en samling av mynten som han sen bestämt på på bordet. Ylvas korvar hade han livnärt sig på länge, men det hade inte tröttnats på pga den väldoftande kryddorna som hon alltid hade fått till. Efter första bettet slog krogdörren upp och han såg hur solen med sina strålar snabbt fick Alfred fått höja handen som skydd mot de stickande strålarna.
Syntes att han var både mätt och lite dåsig. I en snabb rörelse skicka han iväg den grå kappan i en vid båge emot tunnan som stod utanför. Väl ute på gatan vägde han lite fundersamt på pengabörden som han hade fått från tidigare händelser i hamnen. Med bestämda steg börja han sedan ta sig uppför gatan.
Han började närma sig stadsporten.
Väl på gatan följde Nothiël Alfred på behörigt avstånd, i försök att dölja pluggandet av honom.
“Jaha detta kan bli jobbigt om han fått tag på en bra förmögenhet. Det kan innebära svårigheter i att övertala honom att hjälpa mig o komma ifrån stan väster ut.
I varje fall för en summa pengar. ”
Nothiël avvaktar utanför stallet, där Alfred försvann in.
Nothiël titta på Silke med en fundersam min.
Såg när hon demonstrativt visade vart linjen gick.
“Jag förstår din irritation, jag önskar inget annat än att det gick en annan väg med ditt byte. Jag har kunskaper om att hjälpa dig att hela. I gengäld skulle jag behöva hjälp med en sak… betalar väl när uppdraget är slutfört, och om det vill sig bra nog kanske du skulle komma bort från dessa eländiga gatorna. Fast det gäller bara om du kommer över på denna sidan och att vi slår följe på dessa vägar ett tag till framöver, men önskar du vara kvar ska jag inte stoppa dig.”
Han tog och peka på den osynliga linjen hon dragit på marken.
hunden spetsade sina öron när de började göra ljud ifrån sig innifrån cellerna. Lyssnade spännet på konversationen.
“lutan!
jaha… var inte så mycket speciellt med den lutan när jag gav honom gigget. Men antagligen tror han väl att den har magiska egenskaper. Kanske bäst att låta honom tro det tills vi fått reda på exakt vad han går för. ”
Med dessa tankar räckte sig sinnet längre in i hundens minne. Om någon skulle observera hunden noggrannare skulle personen att märkt hur hunden fick ett stelt uttryck och hur den gick in i vad som liknade trans.
Det andra sinnet fick nu flashback bilder av vad hunden hade upplevt. tyvärr var det lite annorlunda gentemot en människas minnesbilder. fokus låg mest i lukter. Genom jämförelse med luktbilden av Kiel vid överlämnandet av nyckelknippan och bilden i hundens minnen, kunde främlingens sinne lokalisera lyran. Lyran var inlåst i vaktutrymmet på vägen ut. Kiel länsades på samtliga personliga behörigheter innan han släpades ner i fängelsehålorna. Verkade som hunden gick rabiat när den kände igen lukten av vaktkuren. Det verkade som det levde något specifikt inne i vaktkuren som hade en speciell vittring. Han drogs som vanligt ner till fängelsehålorna för att lugna ner sig igen. Konstigt nog trivdes han där nere i de unkna utrymmena, där han brukade få gå fritt mellan cellerna.
Vakterna lossade kedjan specifikt när de behövde slumra till lite. Då fick han ströva fritt i cellerna.
tänkte lägga till för egen del att 1 = fummel viket innebär till hjältens/monstrets nackdel 🙂
Hundens ögon spärrades upp då nycklarna lyftes. Hörde hur det klickade till i låset.
Med ljudlösa rörelser reste den på sig och begrundade de två personerna som satt i den fuktiga cellen.
Med lätta steg försvann den sedan ifrån fängelsecellshallen för att luffsa bort genom den mörka korridoren i fängelsehålorna, förbi den sovande vakten. Han satte sig vid den stängda trädörren längre ner korridoren. Det verkade tillsynes ljudlöst, om en lyssnade genom den gallerförsedda fönstret i dörren.
Nothiël
Nothiël tog några snabba steg för att komma fram till platsen där folk hade knuffats undan.
Där såg han i folkmassan såg han någon stappla iväg smidigt, men skadad. Han titta tillbaka mot sjömannen. Såg ut som han hade fiskat upp 3 börsar ur kappan han fått som avskedspresent.
Såg Torvald, ett av gatubarnen som gjorde allmänna springärenden åt folk, stå vid ett hörn. Han hade självklart haft ett öga på händelsen.
Nothiël gav honom ett mynt. Nicka mot sjömannen. Följ sjöbusen där borta, du får ett mynt till för vidare information om honom.
Han visste att utan något vidare löfte skulle Torvald bara ta pengen och skratta annars.
Ibland kände Nothiël att det var skönt att ha etablerat ett ställe som han kände sig familjär med, men det var nog dax att försöka ta sig bort från denna Halmstad för tillfället, innan han skulle bli ertappad och infångad.
Hon var snabb den där hala grå skuggan, men förhoppningsvis kanske hon kunde hjälpa honom med att få sjömannen på bättre tankar. Hon kanske ville ha nån av börsarna samt kappan tillbaka. Hon såg ändock skadad ut, så en tjänst mot en tjänst brukar alltid fungera här i gatans värld.
Den korta tiden hade hon försvunnit i folkmassan. Nothiël såg sig vaksamt runt. Han skulle ju ändå ta sig bort från denna hamn, och än så länge hade han inte känt nån närvaro av tredje ögats sökande sinnen. Han gjorde ett par rörelser medans han slöt ögonen. Detta kommer att kännas senare, men han hade inte riktigt tid till att göra det på något snyggt sätt nu. Med ena fingret i mungipan blåste han tre visslings. Personen med ett musikalisk öra skulle vara de enda som skulle reagera på de olika tonerna. Men de flesta på hörstånds avstånd skulle bara se det som tre vanliga busvisslingar. inget ovanligt här i hamnen. Hans sinne spred sig över folkmassan. Det var inte direkt svårt att urskilja flyktkänsla på personen han sökte. Med snabba steg följde han sinnet.
Om det inte varit för sina år av träning hade han nog varit tvungen att hitta ett annat sätt att ta sig vidare på sin resa. Hade ju varit så mycket lättare att sjömannen blivit av med din börs.
Hon verkade målmedvetet stappla sig till en mindre befolkad gata.
Nothiël som följt henne sista två gatorna med visuell kontakt, hade precis rundat hörnet för att komma in på gatan. Överraskad möttes han av den han förföljde. Kan inte direkt säga att han ens försökt dölja sin förföljelse, det var ju inget han brukade göra, men blev överrumplad av frågan. Han stapplade två steg bakåt av den vassa tonen i rösten.
Framför henne såg hon nu en till synes kort ung pojke, iklädd brungrå tunika, bruna linne byxor, med ett par ljusa höga läderstövlar och över allt detta en grå mantel med huva. Det som klart särskiljde sig från det mest vardagliga av utstyrseln var. Alvöronen som stack fram ur det långa håret. Håret som var långt mörkbrun, nästintill svart, förutom den besynnerliga luggen som var gyllengult och flätad i en snirklig krans runt huvudet. Märks ganska väl att det inte är någon stridande person, då han tillsynes var oväpnadoch hade dessutom en otymplig luta med två huvuden hängandes på ryggen.
Med blicken vacklande omkring sig som om det skulle vara någon annan hon skulle tilltalat svara han.
Ehum… du verkade skadad och jag ville bara se så du var väl. Jag kan hjälpa dig med helande örter.
Med en menande klapp på sin sidväska, som han hade vid sidan. Han vände sedan, blicken menande mot den närmaste gränd.
Beslutsamt fortsatte hunden mot gallergrinden med de två individerna. Såg de trötta, ivriga händerna sträckas ut för att motta nycklarna. Plötsligt dras händerna bort ifrån grinden och Kiel dras bort av alven.
Hörde hur hon viskade frågorna.
Såg undrande på den andra individen, men lade till slut nycklarna långsamt ner på golvet utanför gallergrinden, nära nog för dem att ta dem utan att göra ljud ifrån sig.
“skit, vem är denna jäntan? Hon verkar misstrogen. Antar att det finns anledningar som gör att dessa tankar gror. Har inga möjligheter att komma ner själv utan att röja mig själv. I denna formen har jag inga möjligheter att kommunicera heller. Får försöka på det gamla hederliga sättet antar jag.” tänkte sinnet som befäste hunden.
Hunden backade några steg för att sedan göra en rörelse, liknande bugning. Ståendes på alla fyra reste den ena tassen och sänkte sitt huvud i en nickande rörelse. Samtidigt som den backade lite med bakbenen. Detta skulle för en hästdresserare få hjärtat att slå stolt om det hade vart en ståtlig hingst.
Efter nån sekund reste den sig och luffsade bort mot dörren som stod öppen. Tittade ut mot vakten, och lyfte ena framtassen. Spännde lite på kroppen, för att markera som en vältränad jakthund. Vände på sig och titta på de båda, antagligen förundrade, individerna. Lade sig ner på alla fyra, med huvudet över ena tassen, fortfarande med blicken vakande över dem. Slöt ögonen och blundade någon sekund, för att sedan lägga den andra tassen över nosen för att dölja ögonen.
Där låg den några sekunder i förhoppning om att den skulle höra rörelsen av nycklar.
(ledsen för sent svar, lite ny på forumet så har missat notifikationerna av nån anledning, passar även på att be om ursäkt för min lilla misstolkning av silke)
Han försätter med sitt spelande, men höll ett skärpt öga på händelsen.
Knappt han han komma in på nästa refräng, förrän han såg händelseförloppet.
Hon skrek och folket runtomkring paret reagerade än kraftigare genom att skingra sig lite.
I sorlet från hamnen kunde han inte höra vad den långe mannen yttrade, men sekunden senare såg han inte den lilla grå figuren längre, mer än den rocken som sjömannen nu höll förvånat i handen.
Med ens slutade han att spela på Lutan, samtidigt som han slängde över lutan på ryggen, fick han upp skålen med pengarna framför honom. Medans han fipplade ner pengarna i sin penningpung, såg han hur folk knuffades undan en bit bort.
Hon måste vart snabb som kommit en sådan bit ifrån sjömannen.
Hej
Jag tänkte i så fall baka in lite mer information om henne som en av mina karaktärers bakgrund om det är ok?
Skulle passa in att få med det. 🙂
tack för svaren.
Ser fram emot att få komma igång med skrivandet 🙂
Jag gillar ändå att göra research på världen o dess karaktärer för att anpassa mina karaktärer så gott det går i historien. Detta för att för mig att få lite mer djup i karaktärerna 🙂
Tycker det är jättekul och intressant att bara läsa allt som folk skrivit.
Så min nästa fråga är då jag tänkte sätta fart på både alvvärlden och magivärlden lite och intrigerna däremellan.
ser att det finns en efterträdare efter Nearena och Thaldenir, Selyana?
Men kan inte hitta något om denna karaktär någonstans alls?
Han spelade vidare på lyran som inget hade hänt. Ögonen hade fastnat på ynglingen som hoppat av båten. Med tanken på hans stora säck, och vinkandet till besättningen var det nog inte en kortvisit på land. Hans gungande gång visade på en som varit på havet mer än ett par dagar i varje fall. Hans iaktagelse avbryts lite av klirret i skålen han lagt på marken framför honom, folk uppskattade hans musik som vanligt. Det enda sättet att kunna finansiera hans resa. De senaste dagarna hade han ändå fått ihop en gedigen summa med pengar för att kanske kunna finansiera någon som kunde hjälpa honom med resan till Celeron?
Hade varit ensamt de senaste åren på resan själv. Ynglingen verkade kunna föra sig fram med tanken på hur han lyckades snäsa bort gamle Fahres, som säkert var på väg att ge honom en rejäl utskällning.
Gruff och knuff, som vanligt i hamnen. Säkert något gräl om varor som inte levererades. Fokusera på ynglingen igen innan han försvinner ur siktet. Vänta, knappt märkbart, bara ren tur att han kollat in börsen. Men ynglingen hade börjat kliva in i folkmassan som samlat sig runt slagsmålet som vanligt. Japp där var en grå figur. Nästan omärkbart. Måste nästan varit den som tagit börsen. Hade han inte följt just ynglingen och dess börs, och kände igen sättet att hålla sig undangömd, trotts allt var det något han själv sysslat med under de senaste 5 åren för att hålla sig dold, var denna vardagliga personen högst professionell, och även en mer uppmärksam person hade missat åtminstone vem utövaren var. Hon var kallt beräknande och stod fortfarande intill den fortfarande ovetandes ynglingen. Han fortsatte att spela för att fortsätta iakta händelsernas förlopp. Ynglingen får skylla sig själv för att ha pengarna så öppet. Men å andra sidan en persons förlust, är 2 personers gagn, det kan ju inte vara någon förlust? Kanske blir mer desperat av att ta uppdraget. Skulle verkligen behöva en ledsagare som inte har folk efter sig.
Regnet smattrade mot kullerstenarna i den mörka gränden. Med hjälp av skuggornas skydd syntes knappt den mörka gestalten i gränden. Svagt kunde en urskilja något som rörde sig, om en titta noggrann, men vem skulle bry sig vad som händer i en gränd? Speciellt i detta regnvädret, skulle ingen vettig människa ta sig ut.
Gestalten stanna till vid ett par tunnor som stod mot de kala stenväggarna i gränden. Personen ögnade runt snabbt, för att sedan vigt sätta sig bakom tunnorna. Den grå manteln och luvan som hörde till såg mer svart ut i mörkret, men det gick att urskilja att regnet som landa på den bildade droppar, som rann av den sakta.
Här får duga. Tiden är knapp nu. Innan kvällen måste han komma ut. Det har tagit alldeles för lång tid att lokalisera honom, men det blev enklare när han väl hade börjat vakna till liv igen.
Med dessa tankar, drogs manteln tätare runt personen. En flöjt sattes mot munnen, följt av ett ljudlöst spelande.
För en mycket erfaren magiker skulle denna möjligtvis känna av den magiska auran som formades runt personen, men även denna skulle finna detta märkligt.
Sinnena spred sig ut, sökandes. Efter någon minut spelandes upphördes spelandet. Skönt att det inte tog så lång tid att hitta dig, och att du sover, då behöver jag inte använda så mycket kraft. Spelandet satte fart igen. Melodin hade ändrats, för den som kunde höra tonerna vill säga. Plötsligt stanna rörelsemönster och den magiska auran mattades lite till, nästintill osynligt även för det skarpaste magiska sinnet.
Ljudet fick ena örat att spetsas när flöjtmelodin nådde honom. Inget konstigare än vanligt. Han vakna till lite, och kände nån underlig känsla inombords. Den var välbehaglig. Med ett litet grymtande ljud på han tillbaka huvudet mot tassarna som låg i kors framför honom, och somna in igen.
Först var det mörkt, och extrema lukten tog sig in i näsborrarna. Det var samma lukt som i gränden men så mycket distinktare. Där var en annan lukt, lukten av urin… men så mycket starkare. Med ett ryck slogs ögonen upp. Grått. Kunde aldrig vänja sig vid överskiftet mellan olika sinnen, men sammanlänkningen verkar ha gått bra. Det är alltid lättare att ta sig in i enklare sinnen, speciellt när de sover. Ingen tid att låta gå till spillo. Med en ovan kraftanstängning tog den sig upp på alla fyra. Lite ovant som vanligt att styra en ny kropp. Började göra sig familjär med omgivningen. Ja detta var fängelsehålorna allt. Tanken var att hålla vakt här. Oturligt för vakterna att förlita sig på att lägre varelse skulle hålla koll. Där kom lite snarkningar från vakten som hade gjort det bekvämt för sig på pallen intill. Lutad mot väggen, fötterna korsade och utsträckta, gjorde att nyckelknippan han hållt i handen hade fallit ner på golvet. Han sov ganska tungt verkade det som med munnen halvt öppen. Med tysta steg gick hundrackarn fram och bet tag i nyckelknippan sakta. Väl uppe med nyckelknippan i mungipan var det ingen svårhet att ta sig bort ljudlöst. Fängelsehålorna hör nere var unkna och det luktade avföring överallt. Snabb vittring av järn konstatera den skarpa nosen dagsfärsk blod som släpats fram i korridoren. Det borde vara längs med denna korridoren som han borde befinna sig. Det tog hela dagen att lokalisera honom , men när han väl hade vaknat till liv var det inga problem. Därframme satt någon i mantel. En ny doft, detta är nog någon annan nyanländ i samma cell som Kiel.
Tack för snabbt svar 🙂
Japp tyvärr är även den kanalen kapad, testade det tidigare men även eran kanal där verkar inte fungera ifrån Kina.
Jag avvaktar helt enkelt tills jag får svar angående de andra frågorna. Jag tror att jag lyckades gå in i den discordkanalen innan jag åkte in bakom murarna här, men osäker på det då jag inte kommer in på discord alls. Dock vet jag att slack fungerar härifrån så här ni en sådan kanal går jag gärna med där. Annars har jag även hittat att ni hade FB grupper som ni kör via, men det är ju självklart i sin vanliga ordning kapade här precis som alla andra sidor 😉
//shiranai
