Eirik stannar till, korsar armarna framför sig och ser sin far i ögonen. Det hände sällan att han gick emot sin far men i dag kan han inte kontrollera sig, sina känslor, sin sorg och ilska. Kan inte kontrollera det faktum att han inte längre känner att han har någon mor. I sin sorg och ilska bryr han sig inte om ifall han visar sin far allt an…[Read more]
Hon kan känna hur han inte alls är bekväm med hennes gest, kramar om hans händer innan hon släpper dem igen. Hon var bara så tacksam över att hon hade en bundsförvant och hon trodde att hon kunde lita på honom, han hade skyddat henne på resan till Frostheim, följt henne idag, det var handlingar som betydde något. För en flicka påväg att bli kvinna…[Read more]
Det sista han önskade sig var sällskap så när kvinnan kommer fram till honom låtsas han inte om henne till en början. Han hade hoppats att han skulle få vara ostörd i sitt skuggande hörn. Det dröjer en stund innan han vänder blicken mot den som tilltalat honom. Röda ögon som granskande och ogenerat, ingående betraktar henne, smeker över henne fr…[Read more]
”Och ändå går du till mig ” Han ler kallt mot henne. Jo hon hade många andra men hon kom till honom när det verkligen gällde. Han höjer bara på ett smalt ögonbryn när hon säger att de ändå inte är jämlikar. Det var hennes åsikt, inte hans och han låter orden passera. Hon fick tro det men i hans ögon skulle hon aldrig vara mer än någon annan, hon v…[Read more]
”Ja, jag vet ” Säger han kort och hest medan han granskar innehållet i burken. Han hade läst på, eller ja, fått det berättat för sig då hans läsförmåga inte var den bästa. Han övade sig, blev bättre men hade inte tålamodet som krävdes för att det skulle gå lätt och smidigt. Giftet var starkt och döden plågsam. Inget han önskade sin värsta fiend…[Read more]
Eirik blänger lätt på sin far. Gula ögon som blivit hårda, än mer fjärmande än de varit tidigare. Och Maeve har rätt, han vill inte stanna här. Han vill bränna sin morfar, samla de få saker han behöver, ta farväl av morfaderns hus och sedan ge sig av, flyga långt bort, vara ifred. ” Du var inte hemma… jag skrev ett brev. ”
Yazfeins slingr…[Read more]
”Nej, det kommer inte att bli lätt och kanske kommer vi inte heller att lyckas. Men vem har sagt att saker ska vara lätta? Jag visste redan när jag släpades hem av min bror och syster tillbaka till Me´eresia att mitt liv aldrig mer skulle bli enkelt ” Hon håller fast hans blick i sin, hela tiden utan att vika undan. Att ha honom på sin sida kände…[Read more]
Medan han lyssnar till hennes låga röst studerar han den lilla burken hon haft med sig med vad han anar är liknande örter som förgiftade hennes make. Hon hade behövt någon nu för det syntes att hon var ensam. Rädd.. om det syntes skulle andra omkring slå ner på henne likt hökar med sylvassa klor och slita henne i stycken. Efter hennes långa utläg…[Read more]
Den bleka handen hindrar henne från att ta annat än möjligen ett halvt steg ifrån honom. Även om han respekterade henne, var henne lojal så var han knappast hennes knähund och deras märkliga relation hade alltid varit spänd. Han balanserade alltid på en tunn lina när det gällde att uppföra sig och inte. Han var en skadad själ, en själ som nog…[Read more]
Innan hon ens hinner knacka så hörs tysta steg på insidan av den bastanta trädörren och bara någon sekund senare glider den upp på tysta gångjärn. Rummet innanför ligger i dunkel och det kala, sparsamt möblerade rummet är endast upplyst av ett enkelt ljus som står på ett bord i dess mitt. Rummet han fått tilldelat av Saskia, palatsets härs…[Read more]
Diedrich Korp ”Korpen”
Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]
Ayperos. Hon hatar namnet och det ger henne rysningar av obehag längs med ryggraden. Hon lyssnar medan han talar och när handen hamnar på hennes axel ser hon upp och möter hans sökande blick i sin. Allvar i hennes unga ansikte” Du kan döda honom ” upprepar hon, hur? Hon vet inte och vågar inte fråga, inte just nu för hon antar att hon ändå inte ko…[Read more]
Att möta sin far kändes allt annat än bra. Han hade hellre sett att brodern varit där men än så länge syntes hans tvillingbror inte till någonstans. Han ger Yazfein en kort blick innan han följer med sin far och de andra in i hallen, vänder sig i förbifarten till en av hirdmännen som redan fanns inne i salen” Hämta Lire.. Maeve är skadad och henn…[Read more]
Att rida med Ejvald surrad på hästen bakom sig hade tagit hårt på Eirik. Inte ett ord hade kommit över hans mycket spända läppar under färden tillbaka till Frostheim. Det var mycket som skavde, orsakade smärta och sorg, inte enbart att han förlorat sin stora stöttepelare i livet utan också moderns svek och lappen hon skrivit som riktat sig enbart…[Read more]
Han kan inte ta in vad som står i brevet. Det är förunderligt hur de inte alls rör honom i ryggen att m… nej, att Ragnhild faktiskt försökt skriva ner sina känslor till dem. Hon hade kunnat vända om, hon kunde ha lyssnat på dem när de sagt åt henne, ja till och med bett henne att låta bli. Hon hade sett hur upprörd Eirik hade blivit, han so…[Read more]
Hon nickar till sin bror, ja… av det hon hört av talet nyss kändes det hela än mer förvirrat så när brodern reser sig gör hon också det. Rak i ryggen och med säkra steg går hon intill honom bort mot Hillevi med mjödstopet i handen. Det hade blivit tomt lite för fort. Väl framme nickar hon mot Hillevi och de båda krigarna i tur och ordning, de kan…[Read more]
Han vill skrika, vill kasta sig upp i luften och flyga tills han inte längre orkar mer. Skrika tills han inte längre hade någon röst men vad skulle det hjälpa. Ejvald fanns inte mer… han hade tagit sitt sista andetag i Eiriks armar och nu fanns han inte mer. Eirik låter tystnaden bädda in dem. Det enda som hörs är spjutet som ristar runor i ma…[Read more]
Han vet att han skulle komma att stå i skuld till Yazfein efter det här men det fick vara så. Han ser inte mot Yazfein, kommenterar inte dennes suck, ser inte vad mannen, nej, mörkeralven gör utan håller blicken stadigt på sin morfar. Frustrationen och förtvivlan inom honom när han märker hur morfadern vinglar till där han sitter. Det fanns inte…[Read more]
Tyngden som vilade över henne kändes som om den skulle krossa henne och hon kan inte bli kvitt hopplösheten som vilar över henne. Wreax gick inte att lita på, nej det förstod hon men samtidigt var han just nu hennes bästa och enda chans att nå det mål hon satt upp för sig själv. Hon låter stegen falla in i hans, de hade inte bråttom någonstans o…[Read more]
Eiriks gula ögon så fyllda av sorg och rädsla möter sin morfars blick tillbaka. Den enda av de äldre han känt att han alltid kunnat lita på, gå till och som förstått honom på riktigt. Greppet om sin morfars hand är fast, vill inte släppa taget medan han lyssnar till orden rinner tårarna nedför hans smala kinder. ” Hon skulle aldrig ha rest……[Read more]