“Hundra silvermynt? Det är en liten smärre summa det…Vad sägs om att jag ger dig den summan och du går din väg?” Han ser ut att slappna av något men för de som hade liten erfarenhet inom kamp så fanns det inte någon öppning även om spetsen på hans klinga var något sänkt. Det finns ett litet leende som leker på hans läppar medan han rör sig lit…[Read more]

Egentligen hade hon inget behov av Barastars hjälp. Ayperos hade redan lovat henne fri lejd genom de dödas rike genom de blodsdyrkare som ännu levde där, de som var honom trogna. Men hon behövde Barastar på sin sida, hon behövde veta att de inte skulle ingripa mot henne när hon landsteg. Om det innebar att hon behövde låtsas som om deras hjälp sku…[Read more]

Den lilla knut som tycktes lösas upp i hennes bröst när han gick med på att följa henne hem var oväntad. Hade hon trott att han skulle tacka nej? Efter allt de gått igenom tillsammans så hade det varit oväntat, men kanske inte så konstigt ändå. Han hade gång på gång uttryckt sitt missnöje över att dras in i politik och konflikter, och gång på gång…[Read more]

Det var tur att drottningen var drillad i artighet sedan barnsben, annars hade hon nog låtit sitt ogillande över det burdusa synas utåt. Nu höjde hon bara sitt eget glas med ett mjukt leende när Gharf skålade för henne och för deras vänskap innan hon slog sig ned vid bordet själv. Det var uppenbart att Vésvia till viss del delade hennes förfäran ö…[Read more]

”Vi klarade det”, svarade hon bara med ett litet leende innan han släppte taget om henne och gick för att slå sig ned på sängkanten. Hon gjorde detsamma, lättad över att få sitta ned igen även om hon önskat att få hålla om honom lite längre än så. Det var inte utan en suck och en liten grimas av smärta som hon sjönk ned på den knarrande madrass…[Read more]

Medan mannen pratade med föreståndarna för värdshuset lite snabbt för att få nyckeln så väntade Arzin en liten bit ifrån med en arm om Isla. Mannen leder dem upp till ett större rum och ger dem nyckeln till rummet innan han lämnade in alla sakerna där för att skynda därifrån. Arzin klev in i vad som var ett relativt stort rum, ett kar i brons fa…[Read more]

De var förstås barbarer. Hennes tankar gick osökt till den kaldrländska pojken som hon skurit halsen av, han som på något vis lyckats förföra hennes halvsyster. Dessa människor delade samma råa, burdusa själ som Kaldrländarna och även om hon kunde uppskatta deras rättframhet så var det något inom henne som ogillade allt det där andra, som såg n…[Read more]

Hon visste att hennes mor misstyckte en aning, det syntes på den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn, men trots det så sade hon inte emot. Det var med viss lättnad, insåg hon, då hon var van vid att hennes mor satte sig på tvären, men kanske var det annat nu. Nog för att hon kallade både henne och Arand, vilket i sig var något skrattreta…[Read more]

“Su’aco ifa!” Handen var utsträckt mot Tova i det ögonblick jägarens hand sökte sig mot bältet, orden lämnade läpparna samtidigt som dolken flög. En skarp vind, en knuff men inte mot dolken, ett allt för litet mål för honom i stundens hetta. Nej den vägg av vind som for genom träd och grenar var menad att knuffa Tova ur vägen för dolken. Skulle…[Read more]

Han ställer sig upp långsamt medan droskan stannar, lägger en mjuk mantel om hennes axlar, en mörkt röd mantel i fint slätt ylle. En mantel gjort för att hålla både kylan och värme borta, även ylle kunde kännas mer lyxigt.  Innan han lugnt drog på sig byxor, lät skjortan vara slarvigt öppen innan han öppnade droskans dörr. Klev ut och stannade u…[Read more]

Svaret på hennes inbjudan hade kommit förvånansvärt snabbt men det passade henne bra. Hon hade hunnit skicka bud till Ayperos och Nenya där de befann sig i Iserion och trots att förberedelserna med armén var i full fart så var det inget som syntes utåt när delegationen från Barastar anlände till Antrophelia.

I palatset var stämningen dock annorlu…[Read more]

Vid hennes ord så reste sig hennes mor upp från sin plats där hon suttit och trots att lukten av mat som spred sig i stugan var lockande så fick det henne att må lite illa. Kanske var det allt för länge sedan hon ätit. Tacksamt tog hon istället emot den stora sleven doppade den i vattenhinken innan hon förde den till sina läppar och drack. Hon…[Read more]

Åter påmindes hon om varför hon valt att skona Vésvia, trots hennes övertramp med Fëani och hennes hand i dennes flykt. Hon var inte bara användbar, hon var också väldigt medgörlig och enkel att ha att göra med. Kanske skulle hon till och med kunna sträcka sig så långt som att säga att hon faktiskt tyckte om henne, att hon såg henne som en vä…[Read more]

Hon tog tacksamt emot flaskan med sprit som hennes mor räckte henne, även om hon nog hellre önskat att det var vatten. Hennes strupe kändes torr och rå, och när hon satte läpparna till flaskan och började klunka i sig dess innehåll så brände det så illa att hennes ögon tårades. Men det släckte den värsta törsten och dämpade den värsta smärtan oc…[Read more]

“Jaga ner vårt sort? Om det är vad ni tänker göra kanske jag inte borde släppa iväg er alls?” Armar och händer läggs mjukt om hennes midja för att dra henne lite mer mot honom. Men han håller inte speciellt länge eller hårt innan armarna släpper taget långsamt. Nå han hade inte mycket emot att bli kallad hennes just nu. Även om det var lite drygt…[Read more]

Mannen var starkare och snabbare än Yazfein hade först trott vilket irriterade honom något men det hindrade inte att han låste klinga med monsterjägaren. Hade hans kropp inte instinktivt haft minnet från träning och erfarenheter hade mannen lätt haft omkull honom på ren styrka. Men med en stadig hållning och följsamhet kunde han styra kraften bo…[Read more]

Hon visste att hon aldrig skulle förstå det verkliga djupet av sorg och förtvivlan som hennes föräldrar kände inför sin yngsta sons död, hon hade ju själv inga barn, men trots det så förvånade det henne hur oceremoniellt hennes far kastade ifrån sig Turins krossade och blodiga skalle. Kanske hade hon trott att han skulle sätta den på en påle, h…[Read more]

Där hon satt i den leriga snön och såg skeppen lägga till i hamnen så var det nästan så hon brast ut i gråt av lättnad, men ropen som skallade kring dem, som ekade mellan husen, höll tårarna tillbaka. Hon var ingen ledare, men hon förstod lika väl som Arand att den rollen givits henne oavsett om hon ville eller inte, och just då, när hon hjälp…[Read more]

Han skrattar lugnt och ser på henne medan han långsamt tvingar tillbaka det mänskliga utseendet hos sig för att snart sitta där som mannen igen. Lutad mot droskansvägg med armarna över ryggstödet bakom sig så gott det går. Blicken släpper henne aldrig medan droskan rullar mot det värdhus han sett ut tidigare. Det är ett roat leende han har och…[Read more]

“Nå jag hoppas då inte det kommer hålla er bort alltför länge igen… Det har varit lite…trist utan er närvaro.” Vilket han kanske inte alls tyckte egentligen men lät inte nått i hans hållning avslöja det förutom att hans blick kvick gled mot Alethir under ett par hjärtslag. Han hade inte för avsikt att slå sig ner där med henne men det var al…[Read more]