Medans eldens lågor tog ny fart la Shegril fällen noga kring kvinnans kropp,
För att sedan gå mot öppningen av deras trygga gömställe.
Hon satte sig intill bergets öppning och såg ut över naturen, Betraktade vädret och kände hur vindarna viskade dovt genom hennes hår och fjädrar..
Vad och var ska ödet föra med sig till oss med denna kvinna, Tänkte hon.
Men hon kände i sitt värmande bröst att kvinnans öde låg i hennes händer, Om än bara som en hjälpande själ i hennes öde.
Shegril sträckte ut sin ena hand upp mot träden utanför..
Sträckte ut sina fingrar mot trädets grenar så att dom föll i linjer med trädets..
Blev ett med trädet och slöt sina ögon..
Likt en skugga svart som korpens ögon slöt sig berget kring henne och Shegril var nu i trädets och andarnas värld.
Så mycket naturen har att berätta för människorna om den bara hade viljan att lyssna.
Shegril kände av alla trädets grenar, Lyssnade på allt vindarna hade att förtälla och hur det fick trädets rötter att krypa sig djupare ner i marken..
För att sen låta själen flyga med vinden.
“Jag måste försöka finna åt vilket håll Ranghildrs själ må föra henne, Hålla ett vakande öga.”
När korpens svarta ögon svepte över tundran och vindarna lyfte oss upp i skyn..
~:Tool:~
Jag är Shegril från skogen, Född av naturen med vädretsmakter likt spiritiella förmyndare.
Somliga kallar mig healer,sierska.. Häxa!!
Men själv skulle jag kalla mig shaman..
En del av mig i varje värld eller svär..
Levande eller död.
Sa Shegril med glimten i ögat till
Kvinnan mitt emot henne.
Jag ser att du är på flykt.. Du är havande..Flyr du från ditt folk?
Slutligen ger jag dig en dryck jag rört ihop medans vi pratade.
Här säger jag och sträcker fram en ovanligt fint utsmyckad bägare till dig, Drick det här och berätta sedan för mig om dina problem.
/Edit/
Du fick ett elexir
Som gör att du hamnar i andevärlden.
Fast din kropp är i dvala, kan din själ där fara fritt efter dina frågor & svar.
Och kanske finner du ditt själsfrände ande djur där också om du har tur.
Men inte alla andar är goda.
Tänk på det och var mycket försiktig!
Manade jag dig & sa-
Därför sitter jag här och håller ett vakande öga på dig under tiden, Sa Shegril medans hon la på lite mer ved på elden.
~:T00L:~
Shegril log vänligt åt henne när hon satte sig ner vid elden hos henne och sträcker fram en skål med varm kanin stuvning.
Jag hade inte tid att jaga något annat än kanin ursäktade hon sig, Men det är bra för dig.
Du var mycket svag så jag har försökt mata dig med en healande soppa dom gånger du vaknat till ur din dvala..
Vem du har något ont med, Vet jag inte.. Men i sömnen har du kastat & vridigt dig likt att Maran försökte vrida din själ ur kroppen på dig!
Men du kan vara lugn sa Shegril, Du är säker här just nu och ingen vet att vi är här, Men vi kan inte stanna mycket länge till.
Shegril studerade hennes kropps rörelser samtidigt som hon såg informationen Sjunka in av vad hon just hade sagt.
Jag tittar på dig med en lugn och förtroendeingivande blick.
:Shegeil
<p style=”text-align: center;”>Från håll iaktog Shegril hur snön yrde kring Ranghilders kropp.</p>
Bevekande från håll undrade hon ifall Ranghilde skulle orka resa sig igen.. Även om hon visste att det var bara en tidsfråga innan kylan skulle frysa hennes benmärg.
Varför var hon här?
Vem ska hon till?..
Eller flyr hon kanske..
Oavsätt är det min plikt att rädda hennes liv, Ur dimman böjde sig Shegril fram och la sin hand på Ranghildes kind och tog henne med sig in i drömmarnas land.
På en släde drog Shegril hennes sovande kropp till till en grotta i närheten där hon kunde få värma sig vid en eld och kanske få något varmt i sig.
Shegril hoppas att hon inte skulle behöva heala henne allt för mycket eftersom hon själv kände sig trött och svag efter att i flera dagar ha gömt sig i skuggorna och förföljt Ragnhilder.
Men hon måste klara sig.. Stanna i livet..