Sloan stod bara tyst och beslutsamt medan han betraktade striden. Det var inte lätt att se på då Vinga blev utklassad av Lucas, och blodet som sprutade ur hennes näsa fick honom att grimasera lätt. Han hoppades bara att det hela inte skulle gå för långt, men faktum var att det var dags för henne att börja respektera faran i en strid.

A…[Read more]

Sloan drog ett djupt besviket andetag över prinsessans ord. Men hennes sätt att tala förvånade honom inte direkt länge, trots allt hade hon bara blivit värre ju närmare tonåren hon kommit. Denna läxa hade nog behövs flera år innan, men han kunde inte vara den som gjorde detta. För ifall han gav henne denna läxa skulle hon inte ta honom för ha…[Read more]

Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen konfunderat åt det hela. Det måste vara en stor skuld dem två emellan för att han inte skulle rapportera om Kheezai till myndigheterna. Men av hans accent att döma kom han från Celerashållet, och då kanske han hade lite mindre fördomar mot mörkeralver än de flesta.

Ithia själv la upp sitt hår i en knut och började kl…[Read more]

Asgeir gav sin bror en skeptisk blick. Även om de var tvillingar var de väldigt olika, och just nu gjorde han en grimas över vad hans bror gjorde för antaganden om honom.
‘Tror du jag skulle ha makten att sälja vår syster, även om jag ville?’ frågade han med ett hest skratt.
‘Hon får göra sin bedömning själv då hon anländer. Kanske du, käre bror…[Read more]

Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]

Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett osmickrande tjut då marken plötsligt hoppade upp och slog henne i bakhuvudet. Världen snurrade och blixtrade framför hennes ögon, och i ögonblicket som bara varade en sekund tappade hon koncentrationen och greppen på magin inom sig, samt greppet om sitt svärd. Ljuset som hon frammanade försvann med ens, och mörkret l…[Read more]

Det fanns inte mycket monsterjägaren kunde säga åt det – trots allt hade Maeve huggit honom med sin kniv då hon tappat kontrollen.
‘Jag är glad över att du inte högg huvudet av mig i striden.’ sa han med en lite retsam glimt i ögonen, men sa det som om de talade om vädret. De behövde inte dela allt för många ord, och Arand föredrog nästan tystn…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]